Mammas lilla prins är inlämnad

25 Nov

Nu har jag lämnat in texten till romanen Mammas lilla prins till min förläggare Cecilia, vi får se vad hon tycker …! (Hon har tidigare fått se de fyra första kapitlen och dem gillade hon.)

Manuset handlar om Elvis Presley när han är 10-13 år gammal, och det liknar inte något annat jag gjort. (Förutom en novell med samma titel som gick i radio förra året, inläst av Sven Wollter.) Det är inte lätt att göra en bra och spännande historia när man också måste förhålla sig till den fakta som finns. ”Baserad på verkliga händelser” står det någonstans i manuset, och det sammanfattar läget ganska bra. Lite slirar jag på sanningen. Det är ju en roman, inte en faktabok.

Själv har jag gillat Elvis ända sedan min storebror Staffan köpte samlingsskivan Elvis Forever. Då var jag sex år, Elvis hade bara varit död i ett par år. Jag tyckte han sjöng bra och såg cool ut. Det tycker jag fortfarande. Nu är det 43 år sedan Elvis dog, men fortfarande kommer det skivor med honom. Senast From Elvis in Nashville, som innehåller några av mina absoluta favoritlåtar.

Meningen är att Mammas lilla prins ska komma i juni, på Rabén & Sjögren. Cecilia har också fått manuset till min nästa diktbok Samtidigt, inuti, men den ska komma först 2022. Så jag antar att det är dags att börja skriva något till 2023 …?

Inget kan stoppa Leo …

19 Nov

Vårens nya Nypon ligger uppe på nätbokhandlarna! För min del blir det ytterligare en Bodilbok, Bodil bakar, fint illustrerad av Maria Borgelöv, samlingsvolymen Måns och Emma, komma nära (med de tre sista böckerna i serien) samt spökhistorien Inte ens döden som Niklas Lindblad gjort ett riktigt coolt omslag till. Så här presenterar förlaget den senare:

Den första veckan efter sommarlovet var värmen hemsk. ”Vi drar till havet, eller hur?” sa min bästa vän Leo. ”Inget kan stoppa mig från att bada idag!” Jag svarade: ”Inte mig heller. Ses vi på vanliga stället vid fyra?” Och visst skulle jag och min bästa vän ses på vårt vanliga badställe vid klipporna. Precis som vanligt, men ändå helt annorlunda …

Äntligen en lättläst spökhistoria! Inte ens döden är en klassisk spökberättelse i tryckande sensommarvärme. Den är skriven av Mårten Melin, som bor i Lund, är bibliotekarie och författare och har gått Skrivarlinjen och Skrivpedagogutbildningen på Skurups folkhögskola. Han debuterade som författare 2003 och har sedan dess gett ut över 100 böcker för barn och unga. Mårten besöker varje år över 100 skolklasser, främst på mellanstadiet, och berättar om att skriva och om att läsa.

Alla böckerna kommer 11 januari nästa år, på Nypon förlag. Min andra serie på Nypon, Läskiga huset gör ett litet uppehåll, men återkommer efter sommaren med tredje delen Taket!

Nytt vykort med Spöksystrarna

11 Nov

Snart kommer ett nytt Spöksystrar-vykort! Det påminner om ett av motiven på affischen som också finns, men utan bokomslagen. Perfekt att dela ut när jag träffar elever på mina skolbesök. Funkar också bra som autografkort och bokmärke!

Nästa år är det fem år sedan de två första Spöksystrar-böckerna kom, och det måste vi ju fira med något fint! Mer info kommer …

Tack till Sofia på Rabén & Sjögrens kommunikationsavdelning som tagit fram vykortet!

Hyggelig gys

4 Nov

Rikke Kragh skriver om Vampyrjagt! på Aalborg biblioteks webbsida: ”Hvis vampyrer er døde mennesker, skal man så slå dem ihjel, hvis man møder dem? – altså de er jo allerede døde i forvejen?! Det er blot en af de store spørgsmål vampyrklubben står overfor i denne bog. Er du til hyggelig gys, masser af spænding og sjov, så er denne bog lige noget for dig!”

Min mamma är från Aalborg och jag har varit mycket där hos min mormor och morfar, så det känns extra roligt att det tipsas om mina böcker där.

Igår var jag på skolor i Veberöd här i Lund (och träffade en blivande kollega i bibliotekarien Sara Mauritzon!) och på söndag styr jag kosan mot Växjö. Trots coronatider fortsätter författarbesöken – skolorna är ju öppna – och jag gör mitt bästa för att hålla avstånd. Lågstadiebarnen i Veberöd var väl inlästa på mina böcker, framförallt Spöksystrar, och då går besöken oftast som en dans.

På hemmaplan har jag skrivit igenom hela Mammas lilla prins, vilket på inget sätt betyder att manuset är klart. Nu väntar en tid av hård redigering, och självtvivel: Håller det? Det får tiden utvisa …

Pappa startar motorn. Jag ser på Elois, hon håller upp handen för avsked. Jag gör likadant. På stora vägen kör vi förbi en cadillac.
”Titta där”, säger mamma. ”En sådan skulle man ha.”
”Jag ska köpa en till dig, mamma”, säger jag. ”En dag ska du få en sådan.”
Mamma ler mot mig.
”Vilken färg vill du ha förresten?” frågar jag.
”Rosa, tror jag”, svarar mamma.
”Det blir snyggt”, säger jag.

Befriande hög kvalitet

31 Okt

Idag skriver Lotta Olsson i DN om femton aktuella spökböcker för mellanåldern, bland annat mina två böcker Spöksomrar och Gravens gåta.

Mest utrymme får Ingelin Angerborn, som nog är den mest populära författaren bland svenska mellanstadieelever: ”Det är befriande hög kvalitet på årets spökböcker, förmodligen för att mästarna i genren sätter ribban. Även om få når upp till skräckdrottningen Ingelin Angerborns nivå — Ingelin Angerborn skriver också koncentrerat och effektivt, utan onödiga utvikningar, och i en lätt kompiston som få lyckas efterhärma. Mårten Melin har samma begåvning, och är också en av de riktigt populära för åldersgruppen. Han skriver ofta fantasy med skräckinslag, är framgångsrik med bokserien ”Spöksystrar” som nått till sin tionde del, och kom i våras med ”Spöksomrar”, tre kortare berättelser som alla utspelar sig på sommarlovet. Inledningsberättelsen, ”Flickan i trädet”, använder sig av en annan vanlig ingrediens i spökhistorierna: skälet till spökerierna är en illgärning i det förflutna, där huvudpersonen kan åstadkomma försoning så att spökena får frid.”

Om Gravens gåta skriver Lotta Olsson:
”Illustratören Mattias Olsson låter svärtan flyta in över sidorna, gravstenar och kors tittar upp i nederkanten på flera uppslag och en mörk fågelsiluett påminner om Edgar Allan Poes korp. Fast här är det kråkor.”

Ja, så mycket får ju inte plats på en genomgång av hela femton böcker, men det var ändå trevlig läsning. Jag hoppas på utförligare recensioner så småningom!

Över räcket

22 Okt

Tre kapitel kvar, sedan dags för en rejäl redigering. Alltihop ska in före jul.

Det är inte mycket folk i salongen, mest barn. Jag vinkar till Sam, han vinkar tillbaka, men ser osäkert på mig.
När ljuset släcks reser jag mig, och klättrar över räcket som skiljer Sams del av salongen från min. Svårare är det inte.
Jag slår mig ner bredvid Sam.
”Du är allt en riktig dumbom”, säger han och skrattar.
”I mörkret syns det väl inte vem som är vit eller svart?” säger jag.

Trevligt läslov! Och behöver ni lästips så får ni några av Johan Anderblad i SVT:s Morgonstudion. Bland annat Attack från yttre rymden av mig och Jimmy Wallin!

Gäst i Fantastisk Podd

17 Okt

Jag och Mattias Olsson gästar Fantastisk Podd och pratar Husets hjärta med författaren Emma Andersson. Det blir lite om Spöksomrar och min serie Läskiga huset också. Tack för ett trevligt samtal, Emma!

Spöket går vilse i april

15 Okt

Titta så fint Hannas omslag till Spöksystrar 11 är! Titeln Spöket går vilse (med sin bestämda form) är en liten hyllning till Thea Oljelunds böcker om Spöket Glufs som jag läste när jag var liten. Det här är den första av två Spöksystrar-böcker som kommer nästa år, den andra heter Spökljuset. Så här presenteras boken på Rabén & Sjögrens hemsida:

Strax började det blåsa, hur mycket som helst! Jeewa kunde inte springa vidare, vinden var för stark.
– Hjälp! skrek hon.
Och så tappade hon kartan. Den flög iväg med vinden. Vi följde den alla med blicken, högt upp i luften, tills vi inte såg den mer. Nu hade vi vare sig kompass eller karta. Hur skulle vi någonsin kunna hitta tillbaka?

Det är friluftsdag i skolan och klassen ska orientera. Som tur är hamnar Maj och Nila i samma grupp som Jeewa, som går på orientering två gånger i veckan. Det kan ju inte bli bättre! Fast när Maj bestämmer sig för att skoja lite med Jeewa hamnar de istället vilse i skogen. Kan Majs spökkonster hjälpa dem nu?

Spöket går vilse ges ut i april. Och när tolvan kommer i september är det femårsjubileum för Spöksystrar – det ska vi fira!

Första mejlet om Spöksystrar

14 Okt

Jag gick igenom gamla mejl för några dagar sedan, och hittade det första mejlet där jag nämner Spöksystrar för min förläggare Sofia Hahr. På Bokmässan ett par veckor tidigare hade hon något skämtsamt (men inte helt, tror jag …) undrat varför jag inte lämnat manusen till Vanja och Livia-böckerna till Rabén & Sjögren (Nypon gav ut dem). Jag sa att jag gladeligen skulle skriva en serie till henne på tio böcker. Den 7 oktober 2014 skrev Sofia till mig om ett antologibidrag, men började med:

”Den där 10-delarsserien som vi kom överens om vid tolvsnåret på festen, hur går det med den?? Skämt åsido, jag är naturligtvis mycket intresserad av allt du kan tänkas skriva för åldersgruppen, men det var inte det jag skulle skriva om nu. (Även om jag kommer att tjata om den där serien, mooohaa).”

Samma dag svarade jag henne:
”Och tiodelarserien, ja … Jag fick en idé: två spöksystrar från kyrkogården bredvid skolan vill börja i en av klasserna – och gör det. Typiska skolsaker som kalas, sova över, bästisar, bli kär etc kan få en helt ny vinkling. Lite som Astrid Lindgrens Peter och Petra fast spöken alltså, inte pysslingar. Om det nu inte redan har gjorts?”

Sofia replikerade:
”Jag tycker att spöksystrarna låter spännande och jag skulle gärna läsa ett (läs 10) manus om dem :-)”

Ja, på den vägen är det … Lustigt nog har det i skrivande stund blivit precis tio böcker i serien. Och fler kommer. Jag minns att jag först tänkte mig två spöken men snart insåg att det var roligare med ett. Titeln stämde väl kanske så där efter den förändringen, men det spelade ingen roll. Det går att vara systrar på olika sätt.

Snygg, nagelbitande skräckpärla

13 Okt

Idag släpps min och Mattias Olssons Gravens gåta på Lilla Piratförlaget, och den har fått en pangrecension i BTJ-häftet! Carola Forslund ger boken högsta betyg och skriver:
”Boken är välskriven och handlingen håller ihop fint hela vägen. En obehaglig, suggestiv, krypande stämning byggs upp allt eftersom, men slutet är lyckligt och man kan till och med ana lite kärlek mellan huvudpersonerna. Berättelsen är handlingsdriven, går i ett rasande tempo och innehåller många cliffhangers samtidigt som texten är luftig och språket enkelt och avskalat från onödiga miljö- och karaktärsbeskrivningar. Detta tillsammans med de många, häftiga, läskiga illustrationerna kan locka även motvilliga eller ovana läsare. — Sammanfattningsvis en snygg, nagelbitande skräckpärla för läsare från nio år och uppåt som längtar efter att bli skrämda.”

Med tanke på att förra boken Husets hjärta bara fick en trea av BTJ kändes det extra bra. Fint också att boken är med i nya Barn- och ungdomsbokskatalogen som kom genom brevinkastet idag. Där är också Bodil spelar fotboll, I kung Kaans klor, Spöke i fara och Spöksomrar med.