Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Utan titel

stafettIgår hade jag mitt sista författarbesök för säsongen, det var den andra av två dagar på skrivarkurs för 10-12-åringar på Älmhults bibliotek. Där jobbar bland andra Åsa Oxenmyr, hon som gör böckerna om Joel som spelar innebandy. Kul att träffa en kollega! Det var två roliga dagar med mycket skrivande och skratt. Nu vilar jag batterierna med först två skrivarveckor och sedan fem veckors semester.

Häftet till vänster är resultatet av många veckors bloggskrivstafett av elever från skolor i Kristianstad och av Ingelin Angerborn, Katarina Genar och undertecknad. Om ni undrar varför boken inte har någon titel är det för att varje klass skulle hitta på sin egen titel! I maj var jag och Katarina på en stor avslutning i Rådhuset i Kristianstad och träffade alla eleverna som varit med. Jag fick äran att avsluta det hela, och här är resultatet:

Kapitel 13

Mannen tog tag i Miras arm.
– Aj!
Mannen bara skrattade.
– Om jag inte får loss armbandet, så får jag väl ta loss hela armen istället!
Josef sprang fram mot honom.
– Släpp henne!
Mannen slog till Josef så han ramlade på golvet.
– Det här gör nog mer ont på dig än på mig, sa han till Mira.
Mira blundade.
Då hördes en stor smäll. Dörr 2 slogs in och landade framför fötterna på mannen.
– Vad i …, sa han.
När dammet lagt sig såg de alla vem som slagit in dörren.
Det var mormor och Maltazar!
De höll varandra i handen och viftade med sina lediga händer i luften. Och så mumlade de ord som varken Josef eller Mira förstod.
Den elaka mannen skrek till. Och försvann!
Nej, han hade blivit förvandlad. Till en råtta! Snabbt som katten sprang Urzula fram och fångade den och åt upp den.
– Hoppsan, sa mormor. Men det var kanske lika bra.
Mira sprang fram och kramade om sin mormor.
– Är ni typ vänner nu, eller? sa Josef och tittade på Maltazar.
Maltazar hade varit ett barn när han hoppade ut ur tavlan, men nu såg han lika gammal ut som mormor.
– Mm, sa han. Tiden har kommit ikapp mig. Vi är för gamla för att bråka.
Han och mormor log mot varandra.
– Jag ville hämnas, fortsatte Maltazar. Genom tavlan lyckades jag få kontakt med Silas. Han ordnade med flaskan och alla meddelandena och mysterierna. Vi förstod att ni skulle ta med er mormor ner hit så jag kunde få min hämnd. Men så lurade Silas mig. Han ville ha armbandet för egen del. Han ville bli kung över hela världen. Och bara tillsammans kunde vi stoppa honom.
– Nej, nu får vi gå tillbaka till stugan, sa mormor. Din mamma måste vara jätteorolig.
Mormor tittade på Mira. Sedan vände hon blicken mot Maltazar.
– Vad säger du, gamle vän. Skulle det inte smaka med en kopp kaffe?
– Jo, sa Maltazar. Men först …
Han gick fram till Mira, satte fingret mot armbandet. Som gick i tusen bitar!
– Varför gjorde du så? frågade Mira.
– Det är alldeles för farligt, sa han. I fel händer kan det bli ett fruktansvärt vapen. Bättre att sådant otyg inte finns.
– Nu går vi, va? sa Josef.
Han klappade Urzula som jamade. Det lät lite som ”Hej då”.
– Det gör vi, sa mormor. Och du, Maltazar?
– Ja, sa Maltazar.
– Förlåt för att jag stängde in dig i tavlan. Det var nedrigt gjort.
– Jag var också dum, sa Maltazar. Som talade illa om dig.
Mira himlade med ögonen. Så kom hon på en sak.
– Hur kommer vi hem förresten?
Mormor och Maltazar log mot henne. Så tog de varandras händer.
– Med magi, så klart, sa mormor.
Hon och Maltazar började mumla en trollramsa …

SLUT

Idag skrev jag förhoppningsvis klart uppföljaren till min novellsamling Liksom helt magiskt! Arbetstiteln är Typ helt övernaturligt och innehåller liksom första samlingen tolv noveller. Här är hela listan:

Copycat
Termos
Sommaren med Monika
Kommer aldrig tillbaka
Med pennan som vapen
Aldrig förlåt
Korsfarare
Fast i Midgård
Hon spökade för pappa
Blåögd
Snäll
Allrakäraste

Aldrig förlåt är tidigare publicerad i annan form i boken Aldrig förlåt! Korsfarare är tidigare publicerad i Monsterskolan: Trilogin (pocketen, alltså). Och Hon spökade för pappa är tidigare publicerad i eboksversionen av Liksom helt magiskt. Copycat, Kommer aldrig tillbaka, Korsfarare och Hon spökade för pappa utspelar sig på och utanför Skogsbingelskolan.

Gillade ni första boken tror jag ni gillar den här också. Planen är att Typ helt övernaturligt: 12 berättelser till ska komma i maj nästa år på Raben & Sjögren.

Intensivt och roligt

skrivarpausJust tillbaka efter två dagars skrivarkurs i Växjö under ledning av Paula Högström och Ina Lagerwall, med femton skrivsugna deltagare mellan 10 och 13 år. Intensivt och roligt! P4 Kronoberg direktsände en stund, lyssna från ca 2 timmar och 21 minuter! Första livesändningen från en skrivarverkstad? I alla fall för mig. Nästa vecka har jag ett liknande upplägg i Älmhult och sedan är det slut med offentliga sammanhang för ett par månader.

Min agilitybok är antagen på Nypon, det är roligt! Jag planerar att skriva två till. Ser ut att bli många böcker nästa år … Och på Boktips.net skriver Jörgen Nilsson uppskattande om Liksom helt magiskt, det sporrar mig när jag nu är i slutet av novellsamling två:
”När jag läste Liksom helt magiskt så kände jag igen mycket både från sagor och äldre skräckberättelser men det tyckte jag bara gjorde historierna mer spännande. För först tycks det som om de handlar om helt vanliga killar eller tjejer i trettonårsåldern men så händer plötsligt något konstigt antingen när de är i skolan eller har lov.
Jag kunde efter att ha läst en bit av en historia oftast lista ut om den skulle handla om spöken, monster eller något annat övernaturligt men det var svårare att försöka räkna ut hur en historia skulle sluta. Ibland går det faktiskt bra för historiernas huvudpersoner men så slutar det inte alltid. I de böcker med flera korta berättelser som jag har läst så brukar alltid ett par av historierna vara sämre än de andra men i Liksom helt magiskt tycker jag att alla är mycket bra fast på lite olika sätt och historierna handlar inte bara om det övernaturliga utan också om vänskap, kärlek och sorg.”

3520118Idag skriver jag på Barnboksakademins sida om hur jag skapar autencitet i mina böcker genom att ta med riktiga verk i handlingen. Ingen mindre än Pernilla Stalfelt illustrerar krönikan!

I torsdags var jag på lyssningskalas på Sveriges radio och även om jag kom för sent hann jag i alla fall höra sista avsnittet av Som trolleri, Unga radioteaterns sommarföljetong baserad på min bok med samma namn. Det lät jättebra! Eva Staaf har regisserat och det var jättekul att träffa henne och alla andra som varit med och levandegjort min berättelse. Och ja, Annika Norlin har gjort en jättebra låt. Lyssna själv i sommar med start den 27 juli, eller tjuvlyssna på lite redan nu!

Lisa Bjärbo är inte bara författare, hon har en podcast om ungdomslitteratur också, tillsammans med Per Bengtsson. Den heter Allt vi säger är sant och i senaste avsnittet pratar jag poesi tillsammans med Lisa. Jag tycker jag säger en massa kloka saker. Avgör själv!

IMG_5085Den här fina boken blir det kalas för på fredag och då kommer jag vara där! Jag har nämligen, i likhet med bland andra Annette Eggert, Erik Magntorn, Therése Granwald och Mårten Sandén, skrivit ett avsnitt i den. Redaktör är Johanna Lisberg Jensen som kom förbi med ett exemplar senast jag satt och fikade på Kulturens trevliga café. Tack för det!

Joche kallar Lite mer än en kram för otroligt välskriven och tycker det är en bok hans dotter ska läsa när hon blir äldre: ”Mårten har ett sätt att skriva på som fångar in sina läsare redan på första sidan och sedan går de inte lägga i från sig förrän man når den andra pärmen.” Det var förstås roligt att läsa, ävens hans resonemang kring bokens tema.

Tio noveller

Just nu innehåller nya novellsamlingsmanuset tio noveller … Inklusive en remake på min korta berättelse Aldrig förlåt som Nypon gav ut men som inte finns i tryck längre. Men också Sommaren med Monika som blev klar idag:

Jag tog ett steg till. Jag tittade mot dörren. Den var öppen. Jag hörde teven därnere, Lia tittade på något barnprogram. Och så de vuxna som pratade, klirret när pappa plockade fram vinglasen.
Jag tittade tillbaka på Kia. Hon såg skitarg ut.
”Ska de dricka nu eller?”
Så la hon sig ner med huvudet på kudden och blundade. Nerifrån köket hördes en rejäl krasch.
”Det här är ju inte sant alltså!” ropade pappa.
Det lät som om det skulle bli en middag utan vin igen.
Kia låg där på sängen med slutna ögon. Jag visste inte var jag skulle ta vägen. Jag harklade mig lite. Hon slog upp ögonen.
De såg helt vanliga ut igen.
Jag vet inte varför men jag rös över hela ryggen.

Två noveller till ska det bli, åtminstone en av dem ska handla om Skogsbingelskolan på något sätt.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.