Mårten Melin berättar spännande

26 Feb

Nästan hundra böcker tog det men nu har det hänt: En av mina böcker har recenserats i Opsis Barnkultur! Då checkar jag av det från listan. Jo, jag har en karriärslista att bocka av. Där finns bland annat En bok för alla (check), en översättning till danska (check), en pixibok (check), en Augustprisnominering (check) och en film baserad på någon av mina böcker (inte check).

Hursomhelst, Bengt Eriksson har skrivit om Spöksomrar och tycker nog att den är ganska bra även om han tycker att spökerierna är lite tama. Och jag som hört folk som inte kunde sova efter att ha läst ”Vintage”! Men nu var ju checken inte svallande positiv recension i Opsis, utan recension i Opsis rätt och slätt. Dock är två tredjedelar av recensionen referat av bokens berättelser, men på slutet blir det lite tyckande:

”Mårten Melin berättar spännande. Beskrivningarna av personer och miljöer är lagom avvägda, varken för lite eller för mycket. Det blir levande berättelser, som ur verkligheten. Hans främsta styrka är att skildra vardagen, skapa spänning i vardagliga händelser. — Han skildrar också ung kärlek, ömt och fint.”

Det var väl inte så dumt? På slutet undrar ändå Bengt ”om inte Mårten Melins romanetter blivit bättre ändå om det vardagliga fått ta ännu större plats – på bekostnad av spökerier och annat övernaturligt?” Det får han så klart göra. Och i min nästa roman Mammas lilla prins blir det inte ett enda spökeri.

Etta, tvåa och fyra

13 Feb

Det här kändes lite lagom vansinnigt, igår och idag har mina böcker Husets hjärta, Gravens gåta (båda tillsammans med Mattias Olsson) samt pocketen Monsterskolan legat på första, andra respektive fjärde plats över mest sålda barnböcker på Bokus. Min gissning är att ett skolbibliotek köpt några klassuppsättningar … Kanske får jag reda på lite längre fram vad som har hänt. Roligt var det, i alla fall!

Annars fortsätter novellskrivandet, förutom de två novellerna till Sveriges Radio jag skrev om i förra inlägget, har jag skrivit ytterligare en novell till en antologi som jag först får berätta mer om längre fram. Nästa vecka ska jag skriva en novell till, jag har en finfin idé som jag tror kan bli något riktigt bra. Men först författarbesök i Munkedal!

Sommarkärlek i Barnradion

11 Feb

2015 gick min bok Som trolleri som dramaserie på Barnradion, i regi av Eva Staaf. Nu skriver jag på två noveller som Barnradion ska dramatisera i sin sommarsatsning Sommarkärlek:

”Vad har du gjort där?” sa Ninna och pekade på min kind.
”Vet inte. Vadå, är det något eller?”
”Du är röd.”
Då kom jag på att det hade gjort lite ont inatt.
”Smällt i något bara, tror jag.”
”Tror?”
Hon rynkade på ögonbrynen. Trodde hon att någon hade slagit mig? Sedan tänkte jag att så här länge hade vi aldrig pratat med varandra. Alltså, vi hade ju typ aldrig pratat med varandra, men ändå.

Ska bli så spännande att höra resultatet i sommar!

Mjölk och honung revisited

8 Feb

I höst ger Rabén & Sjögren ut en nyutgåva av Förvandlad, det är i år tio år sedan den kom första gången. Lina Neidestam gör ett nytt omslag (som jag så längtar efter att få visa upp) och så tänkte vi ha med novellen Copycat från Typ helt övernaturligt/Helt fantastiskt. I den novellen hänvisas till Felicias födelsedag, och en episod som finns med i serieboken Välkommen till Skogsbingelskolan som jag gjorde med Joakim Gunnarsson. Jag tyckte det kunde vara roligt att den berättelsen var med i nya boken också, så jag skrev om den till en novell. Jag tycker det blev bra!

Jag stod och hällde upp vatten i kaffebryggaren i uppehållsrummet.
”Någon som vill ha?”
Alla borta vid teven skakade på huvudet, utan att se på mig.
”Nej, tack.”
”Nej, Felicia.”
”Jag dricker inte kaffe.”
Småungar. Jag hällde upp pulver och tryckte på knappen. Sedan öppnade jag kylskåpet.
”Vem har tagit all mjölken?”
”Inte jag.”
”Inte jag, Felicia.”
”Jag dricker inte mjölk.”
Jag var säker på att det funnits flera mjölkpaket på nedersta hyllan imorse. Jag suckade, gick ut och fortsatte bort mot huvudbyggnaden.

En nyutgåva av Förvandlad har efterfrågats av många skolbibliotekarier jag pratat med, så jag hoppas de blir glada nu! Boken var med i En läsande klass-projektet för några år sedan och fick bra lässkjuts av det.

Spöket blir barnvakt

4 Feb

Idag har jag skickat in manus till den trettonde Spöksystrarboken, Ett spöke som barnvakt. Inte lika allvarlig som Ett spöke i fara och Spökhästen, men så ska det vara med Spöksystrarna tycker jag, att det finns utrymme för lite olika sorters berättelser. Men att man ändå alltid känner igen sig som läsare.

Milo tittade misstänksamt på oss.
”Du är blek”, sa han till Maj medan Karim gick och tog på sig sin rock.
”Som ett spöke kanske?” sa Maj och pep Milo i magen.
Han tittade förskräckt på henne.
”Skräm inte upp honom nu”, viskade jag.
Karim hade inte hört vad Maj sagt. Jag undrade hur bra barnvakt hon egentligen var.
”Då går vi!” sa Karim och kramade om Milo. ”Du kommer få jättekul med de här två.”
”Vi ses”, sa mamma och gav både mig och Maj en kram. ”Oj, vad kall du är, Maj!”
”Kall som ett…”, började hon.
”Hej då!” avbröt jag och stängde dörren bakom oss.

Boken kommer först hösten 2022, så ni får vänta ett tag med att se hur det går … Jag har också tre noveller inne, till lite olika (än så länge hemliga) sammanhang, vilket får mig att börja planera för en ny novellsamling så småningom. Till 2023, kanske?

Mammas lilla prins – här är omslaget!

29 Jan

Nu kan jag äntligen visa Eva Lindebergs fina omslag till min kommande roman på Rabén & Sjögren: Mammas lilla prins. Så här presenteras boken på bland annat Bokus:

Tupelo, Mississippi, 1945. Elvis är tio år och älskar att sjunga. Hans mamma uppmuntrar och tror på honom samtidigt som hon vill beskydda honom från allt ont. De står varandra väldigt nära sedan Elvis tvillingbror dog.

I skolan är Elvis ganska ensam. Han blir retad för att vara en morsgris och för att han brister ut i sång så fort han får chansen. Men det finns en flicka i klassen som tycker om att höra honom sjunga. Hon heter Eloise. För henne vågar Elvis berätta om sin hemliga dröm: att han en dag vill sjunga framför tusentals människor.

I Mammas lilla prins visar Mårten Melin prov på en ny sida när han i ett ömt skildrat porträtt levandegör barndomsidolen Elvis Presley. Pojken, som innan genombrottet, levde under fattiga förhållanden i en stad präglad av klassklyftor och segregation. Här berättas om skolan, utanförskapet och förälskelserna. Och framför allt: kärleken till musiken.

Det ska bli så spännande när den här boken kommer! Och det gör den på Rabén & Sjögren den 28 juni. Jag tror att det är den allra första romanen om Elvis barndom. Boken är klassad för 9-12-åringar men funkar finfint för vuxna också.

Så himla snyggt

20 Jan

Kors i taket! Två av mina tre januariböcker från Nypon får full pott av BTJ! Om Inte ens döden skriver Staffan Engstrand i BTJ-häftet 4/2021: ”En bra berättelse kan tillhöra lite olika genrer, utan att därför tippa över åt något specifikt håll. — Så himla snyggt berättar författaren Mårten Melin enkelt och psykologiskt om en trafikolycka med dödlig utgång, samtidigt som berättelsen tangerar en spökhistoria eller för den delen en berättelse med övernaturliga inslag.”

Helene Ehriander har skrivit om Måns och Emma-böckerna förut, och om samlingsvolymen Måns och Emma, komma nära säger hon så här: ”Berättelsen om Måns och Emma och deras kärlek är lika fin, nyanserad och angelägen idag som när den först gavs ut och det är roligt att samtliga böcker nu kommer i två samlingsutgåvor. — Eftersom åldern på Måns och Emma inte framgår kan böckerna läsas av alla barn och ungdomar från ungefär 12 år och uppåt. Det finns inget ”barnsligt” i skildringen och både högstadieelever och gymnasieelever kan lätt känna igen sig och intressera sig för händelserna.” (Ur BTJ-häftet 4/2021, den också.)

Fem av fem i betyg till båda alltså. Bodil bakar har inte blivit recenserad ännu, men kan den verkligen få ett sämre omdöme än de andra två …? Vi får se. Jag är egentligen inte så förtjust i BTJ:s betygssystem, ibland stämmer betygen inte alls med själva omdömena, så jag tycker det räcker med de sistnämnda. Men får jag nu maxbetyg så skryter jag förstås om det!

Tack till Annette som skickade över recensionerna!

Elvis med guld

18 Jan

Manuset till Mammas lilla prins är tillbaka hos min redaktör Elin Johansson, 2 000 ord längre. Och bättre!

Jag hoppar över sista versen för att bli klar snabbare. Slim verkar inte märka något.
När jag är klar nickar jag mot Slim och smiter ut, stänger studiodörren bakom mig.
”Det lät okej”, säger Mr Green. ”Men försök inte släpa in fler svarta killar här, det säger jag bara.”
Jag vet inte vad jag ska säga, bara går ut därifrån.
Sam står utanför, precis som han sa att han skulle. Han tittar upp på mig.
”Hur gick det?” frågar han.
Jag sparkar i gruset.

Eva Lindeberg (som bland annat gjorde omslaget till Min längtan kvar och Helt fantastiskt) har ett jättefint omslag på gång, så småningom ska ni få se det! Men jag kan i alla fall berätta att det blir med gulddetaljer … Ja, jag ser verkligen fram emot när den här boken kommer!

Annars har jag ett par manus inne, liksom ett par synopsis – alltså utkast till böcker. Jag brukar inte lämna in sådana, men ibland när det gäller uppföljare kan det vara bra så jag och förlaget är överens om hur en bokserie ska utvecklas. Jag har blivit tillfrågad att skriva två noveller till ett än så länge hemligt projekt, så det blir nog nästa sak att ta tag i.

Värmeelementet revisited

11 Jan

jag vill likna dig
vid ett värmande element

men liknelser
har aldrig varit din grej

och metaforer
ska vi bara inte prata om,

eller i

I förbigående

10 Jan

Det är förstås roligt när någon av mina böcker blir recenserade, eller att det skrivs om mitt författarskap, eller om något författarbesök jag gör. Men nästan lika kul är att bli nämnd i ett sammanhang, kanske bara i en mening i förbigående, det blir som ett bevis på att mina böcker finns därute och att jag märks även när någon inte har just min bok framför sig … Till exempel skriver Johanna Lindbäck om lättläst i dagens Sydsvenskan: ”Att just jag blev tillfrågad ifall jag ville skriva lättläst är ingen slump heller. Flera av mina kollegor bland barn- och ungdomsförfattarna har också gett sig på det här nu, och man hittar numera nyskrivna titlar av till exempel Katarina von Bredow, Christina Wahldén, Johanna Nilsson och så Mårten Melin. Han har hållit på länge och han är stor inom lättläst.”

För några veckor sedan skrev Johanna en annan artikel i Sydsvenskan, om den svenska ungdomsbokens tynande närvaro: ”Allt jag brukade älska i ungdomsböckerna har flyttat ner ett snäpp och återfinns nu hos åldern 9-12. Där ges det ut mycket, och en hel del är riktigt spännande. Jag tänker på Elin Nilsson, Mårten Melin, Cina Friedner, Åsa Asptjärn, eller Kristina Sigunsdotter som är August-nominerad med ”Humlan Hanssons hemligheter”.” Ja, där fick jag vara med på ett hörn också …

Jag minns när jag läste den sistnämnda artikeln att jag tänkte på just lättlästa ungdomsböcker, att de kanske borde nämnts i artikeln, för de känns starkare än någonsin. Därför var det ju bra att det kom en artikel till, om just lättläst.

Johannas första lättlästa bok kom i höstas på Nypon, Vi ses på måndag? Den ska jag ta och läsa!