Lite svårt att ta in

17 Nov
I väntan på prisutdelningen …

Jag lovade i mitt förra inlägg att ni skulle få läsa mitt tal när jag fick Astrid Lindgren-priset. Här är det!

Det är lite svårt att ta in det här. Särskilt när jag ser vilka de tidigare pristagarna är.

Jag skulle vilja ta tillfället i akt – med er tillåtelse – att hedra en av dem. En författare som dog för bara några månader sedan, 99 år gammal, min vän och kollega – och Astrids vän och kollega – Hans Peterson.

1971 – när Astrid Lindgren–priset delades ut för femte gången, 51 år sedan – gick det till Hans. Vi vet alla att Astrid Lindgren 1945 vann Rabén & Sjögrens barnbokstävling med Pippi Långstrump. Men tvåa det året kom Hans. Han hade redan lämnat in ett manus till tävlingen – men så när det var bara en vecka kvar av inlämningstiden började han skriva ytterligare en bok som han precis hann skicka in. Det var den – Stina och Lars på vandring – som knep andraplatsen och prissumman på ettusen kronor. Det räckte för att Hans skulle säga upp sig från sitt jobb som elektriker och helhjärtat satsa på sitt författarskap.

Så det är inte bara pengarna ska ni veta – det är framförallt väldigt uppmuntrande att få pris!

Hans fick sina böcker utgivna – men snart också Astrid Lindgren som förläggare och redaktör här på Rabén & Sjögren. Femtio böcker gjorde de ihop.

Så sent som i våras sa Hans, i en intervju i TV–programmet Babel, så här:

”Jag har aldrig varit någon stor författare, långt därifrån. Men jag har heller aldrig gjort någonting som jag behöver skämmas för. Jag skäms i alla fall inte för så många böcker.”

Nej, Hans var inte någon stor stjärna som Astrid – vem är det – men han blev läst. Både i Sverige och utomlands. Och han levererade – över 200 böcker för både barn och vuxna – mest barn – under ett långt författarliv. I flera år var Hans Peterson den näst mest utlånade författaren på Sveriges bibliotek – jag behöver inte nämna vem som knep även den förstaplatsen.

Hans ville att alla barn skulle läsa böcker – och kunna läsa böcker. Han var en stark förespråkare för att det även skulle finnas lättlästa böcker. Ingen skulle lämnas utanför. Många av Hans böcker handlar för övrigt om utanförskap och ensamhet – och, för att låna Hans Petersons egna ord, så skönt det kan vara att veta, om man är ensam, att man inte är ensam om det.

2008 fick jag Hans Peterson–stipendiet. Och nu – fjorton år senare – får jag detta oerhört fina pris. Och eftersom jag åtminstone försöker skriva i båda dessa författares anda – t ex har det sagts om min karaktär Maj i Spöksystrar att hon är ”som Pippi Långstrump, fast död” – är jag så in i vassen glad att jag liksom prickat in båda två.

Om någon förresten vet vem som kom trea i den där barnbokstävlingen 1945 och om hen också har ett pris – så får ni gärna berätta det för mig efteråt.

Hans Peterson igen:

”Det är klart att pengarna inte räckte. Jag var vansinnigt mager och vansinnigt hungrig. [Men] det fanns inget annat liv. Det fanns inget annat liv. Jag ville skriva, och jag ville fortsätta göra det.”

Jag vill också fortsätta skriva. Tack vare detta fina pris känner jag mig så otroligt peppad att göra just det.

Och så Astrid, fina Astrid som var en så självklar del av min barndom. När jag gör författarbesök i skolorna frågar eleverna inte sällan om jag har träffat Astrid Lindgren. Nej, säger jag, det har jag inte gjort. Men jag såg henne på stan en gång när jag var liten. Min mamma sa plötsligt, jag tror det var på Biblioteksgatan: Titta, där går Astrid Lindgren! Och jag vände mig om. Wow, Astrid Lindgren! Barnen brukar bli väldigt imponerade. Jag tycker det säger mycket om Astrids status. Att bara ha sett Astrid – och det inte ens framifrån – är stort i deras ögon. Framöver kommer de vara än mer impade: Fatta, han har sett Astrid Lindgren. Och fått hennes pris!

Astrid Lindgren är en förebild på så många sätt. Inte bara för att hon var en mästare på att skriva både spännande, sorgligt och humoristiskt, och det i alla möjliga format: i romanen, novellen, bilderboken, filmmanuset, den tecknade serien och versen – utan också för att hon stod upp för de utan röst: barnen, djuren, miljön. Hon lät sig heller inte bländas, varken av sin egen framgång eller av maktens män. Och låt mig bara säga: Astrid Lindgrens verk behöver ingen kulturkanon för att bli lästa, det klarar de så utmärkt bra på egen hand.

Vi var ofta på biblioteket när jag var liten, och vi lånade drösvis med böcker, men aldrig Astrid Lindgrens. För dem hade vi redan hemma i bokhyllan. Så det här priset tillägnar jag min mamma och pappa som såg till att det var så.

Så tack alla för att ni lyssnade, tack Astrid Lindgren AB, tack fina Rabén & Sjögren för att ni vill vara mitt förlag, jag har så väldigt trevligt med er.

Tack!

Portvin i väntan på gästerna …

Astrid Lindgren-priset 2022

15 Nov

Igår fick jag Astrid Lindgren-priset inför en glad publik på Rabén & Sjögren på Riddarholmen i Stockholm! Priset instiftades 1967 på Astrid Lindgrens 60-årsdag och jag är den femtiosjätte mottagaren. Jag är jättestolt så klart! Motiveringen lyder:

”Mårten Melins författarskap är enastående. Han skriver i många genrer och för många åldrar, och står alltid på barnens sida. Oavsett om han skriver om troll, spöken, barn med speciella förmågor, eller om Elvis Presley som ung, är det lekfullt, magiskt, känsligt, spännande – och omsorgen om texten är ständigt närvarande.”

Bakom priset står Rabén & Sjögren och, sedan 2017, Astrid Lindgren AB. Jag höll tal – och David Sundin höll tal – och det serverades portvin och ostkaka, något som Astrid Lindgren bestämde redan 1967 om jag förstod saken rätt. Jag träffade många trevliga människor, nya och gamla bekantskaper, bland annat Astrid Lindgrens dotter Karin Nyman. Hon signerade mitt exemplar av Ur-Pippi, den första versionen av Pippi Långstrump som hon fick på sin tioårsdag. Det hade hon aldrig gjort förut! ”Det är ju din bok”, sa jag …

Kjell Bohlund, tidigare chef på Rabén & Sjögren, signerade mitt exemplar av sin förträffliga bok Den okända Astrid Lindgren (om Astrid Lindgren som barnbokschef på förlaget) och många, många gratulerade mig till priset. Jag tror aldrig jag har haft så många obesvarade sms och meddelanden på min mobil! Kvällen avslutades med middag tillsammans med juryn: Cecilia Knutsson och Jenni Blom Castenfors från Rabén & Sjögren samt Annika Lindgren, barnbarn till Astrid och förläggare på Astrid Lindgren Text. Från Rabén & Sjögrens pressrelease:

– Astrid Lindgren talade om läshunger, den som hade väckts inom henne själv som barn, och den hon önskade föra vidare. ”Jo, för jag vill så gärna att mitt barn ska få i sin hand nyckeln till det förtrollade landet…” Mårten Melins berättelser för barn och för unga har den kraft och magi som öppnar dörren till det där förtrollade landet. Det vill vi tacka honom för, säger Annika Lindgren.

Det här kommer jag så klart tjata om tills jag dör. Åtminstone i ett blogginlägg till, där jag kommer lägga ut talet som jag höll igår. Det kommer senare i veckan. Ett stort tack till alla som gratulerat, det värmer ska ni veta!

Här kan ni höra när jag svamlar i Sveriges Radio om hur det är att få pris!

Nedan: Med Kjell Bohlund, Karin Nyman, Erik Titusson från Lilla Piratförlaget, David Sundin och Annika Lindgren.

Dusty – the Fashion Action Doll!

11 Nov
Två lådor till för en komplett samling – kan du se vilka?

Idag blir det något helt annat på bloggen – nämligen Dusty! En del av er kanske vet att jag samlar på leksaksfigurer från 70- och 80-talet, och det har mest blivit manliga sådana: Big Jim, Fighting Furies, Masters of the Universe … Jag har inte riktigt hittat någon kvinnlig figur jag verkligen gillat. Förrän nu!

Dusty var leksaksföretaget Kenners svar på Barbie, och det verkar ha gått helt okej i några år i mitten av 1970-talet. Dusty är mycket stadigare och tyngre än en Barbie, och har faktiskt en så kallad action feature: hon kan, precis som Skeletor och de andra i Masters of the Universe, svinga på överkroppen! Mycket praktiskt när det är dags att spela golf, volleyboll, softboll eller tennis!

Första året kom det nio askar: de fyra sportgrenarna med och utan figur, samt en lyxförpackning med docka, två sportattiraljer samt kvällsklänning med vinstpokal! Den sista asken la jag vantarna på häromsistens, det är den stora förpackningen till höger i bilden. Året därpå fick Dusty en vän, afroamerikanen Skye, och en hel drös av kläder och tillbehör. Varianter på Dusty kom även i Tyskland, Australien och England, men det är den här första versionen jag gillar bäst.

Jag tror inte Dusty någonsin såldes i Sverige, men helt säker är jag inte. Hemma hos mig finns hon i alla fall!

Skickliga illustratörer

10 Nov
Illustration: Maria Borgelöv

För tillfället skriver jag på fler Bodilböcker (två för att vara exakt) och läste därför igenom de delar som hittills kommit. Jag slås av Maria Borgelövs fina tajming i bilderna och hur hon med några få streck får till värme och humor. Bodil sportar som kommer i januari är inget undantag! Idag lämnade jag in Bodils lugna picknick:

Snart är de ute på landet.
– Så tyst och stilla! säger Bodil. Och blommorna luktar gott.
Hon stannar vid en hage.
– Här blir perfekt att ha picknick, säger hon. Den där gamla kossan verkar lugn och snäll.

Jag har också sett de färdiga bilderna till nästa Läskiga huset, och frågan är om inte Stina Hjelm överträffat sig själv i Hissen. Vänta tills ni får se hennes färgsättning! Det är en ynnest att få jobba med så skickliga illustratörer som jag får göra. Hissen blir sista Läskiga huset som det ser ut nu, men jag och Stina återkommer under 2024 med en alldeles ny serie! Jag lovar att berätta mer så småningom …

Senaste Läskiga huset med omslag av Stina Hjelm. Coolt med blodet, va?

En fantastisk författare

5 Nov

Sandra Jönsson gillar Spöksystrar skarpt och skriver om bokserien i ett långt inlägg på sin blogg Sandras dagar:
Mårten Melin är en fantastisk berättare med en fingertoppskänsla för hur man skriver för att engagera barn. Samtidigt lyckas han helt och fullt dra in mig i Majs och Nilas spökvärld, och jag är ju lite av en halvgamling. Men ja, det här är riktigt, riktigt bra böcker. Från kusligt till roligt, Hanna Granlunds illustrationer rymmer hela registret.”

Roligt att läsa! Sandra uppmärksammar de nya samlingsvolymerna och skriver vidare:
”Jag tycker att Mårten Melins Spöksystrar är en förtjusande bokserie. Som jag redan nämnt här ovanför har serien en del läskiga inslag, men mest av allt handlar den om livet på lågstadiet. Redan från och med den inledande boken Flickan på kyrkogården lyfts frågor rörande vänskap och gemenskap, och det är ju faktiskt viktiga frågor. Serien igenom – det har släppts en hel del böcker i den – handlar därefter om olika sociala dilemman, som man kanske kan identifiera sig med och lära sig av. Givetvis görs det även ett och annat besök till kyrkogården, för mysrysligt var det!”

Hanna Granlund och jag gör inte bara Spöksystrar tillsammans utan också pixiböcker! Jag har just sett skisser till Rymdenresan som kommer nästa år. I årets pixiadventskalender hittas vår Piratresan. Den julkalendern var den mest sålda barnboken (ja, eller barnböckerna då) under oktober månad på Adlibris!

Emma Göthner har illustrerat årets pixiadventskalender!

Boktrailer Skogens slut

1 Nov

Benjamin Thuresson har gjort en fräsig boktrailer till Skogens slut, min och Mattias tredje illustrerade skräckberättelse på Lilla Piratförlaget. Spana in den här ovanför!

Häromsistens gick jag en liten kurs i Författarcentrums Syds regi om att göra små filmer själv. Gör jag något bra lovar jag att lägga ut det här …

En dag, en bro

30 Okt
Tillsammans med Anne-Marie Körling.
Tillsammans med Anne-Marie Körling.

I fredags var jag på En dag om poesi i Svenska Akademiens regi. I vackra Börssalen i Gamla stan (där Bellman gick på fest på sin tid, det ni!) ledde författaren, läraren, inspiratören och f d läsambassadören Anne-Marie Körling dagen som handlade mycket om hur man kunde arbeta med antologin En bro av poesi, som En bok för alla gav ut med Akademien förra året. Boken är sammanställd av Ann Boglind och Anna Nordlund som var på plats, liksom Mats Malm från Svenska Akademien, poeterna Jila Mossaed och Hanna Lundström samt många fler. Och så jag då, som ledde åhörarna i en skrivövning så de fick skriva lite också, inte bara lyssna.

Idag har de två första delarna av Elvis och Sam släppts. Första avsnittet gick också i radio i förmiddags. Serien regisseras av Mikael Bundsen och jag tycker det var väldigt bra. Även om jag gärna hade hört lite mer av den riktige Elvis …

Tack till Ewa som skickade den här till mig!
Tack till Ewa som skickade den här till mig!

Mammas lilla prins som radioteater

25 Okt
Anelka Johansson Oblitey som Sam och Oliver Grove som Elvis. Foto: Klara Askerup/Sveriges Radio.

På söndag är det dags, då ger Sveriges Radio/Drama för unga första avsnittet av Elvis och Sam, som är baserad på min bok Mammas lilla prins från förra året (Rabén & Sjögren). Så här säger jag i pressmeddelandet:

”Eftersom jag varit Elvisfan sedan fem års ålder är min bok Mammas lilla prins lite av en darling för mig. Därför är jag extra glad att Barnradion gör drama av den! Elvis är ju ständigt aktuell – nu senast i och med Baz Luhrmanns storfilm – och jag vet att många, stora som små, gillar Elvis. Jag hoppas de ska gilla vad de hör! Och för de som inte vet vem Elvis är tror jag det blir minst lika spännande. Jag är superpepp, säger Mårten Melin.”

Drama för unga valde en ny titel eftersom de fokuserar på en del av boken. Det är inte första gången delar av den här berättelsen går i radio, 2019 läste Sven Wollter in en tidig version som radionovell. Den här gången blir det sex avsnitt. Manus har Janne Vierth och Jenny Bergman skrivit, regissör är Mikael Bundsen.

Det ska bli spännande att lyssna!

Trettiotusen ord

21 Okt
Kusligt juligt omslag av Eric Thunfors

Hundra sidor. Trettiotusen ord. Det är banne mig en hel bok! Jag kanske inte är klar med manuset, men första genomskrivningen av Skogsbingelskolan bok 4 har jag klarat av! Nu väntar många dagars redigering innan jag kan skicka in det. Men lite kan ni väl få läsa redan nu …

Så gick hon. Jag stod kvar ett tag. Funderade på om jag klarade av att röra mig, benen kändes som kokt spagetti. Jag provade. Det gick.
Hella tittade upp på mig när jag kom in i matsalen. Jag kunde inte låta bli att flina med hela ansiktet.
”Ha!” sa hon och sparkade till stolen mittemot så att den for åt mitt håll. ”Jag visste det!”

Nu tar jag helg, det är jag banne mig värd! Ska först bara säga att antologin Rysare i juletid finns att köpa från och med i dag. Rysliga historier av Kerstin Lundberg Hahn, Petrus Dahlin, Mårten Sandén, Pernilla Gesén, Tobias Söderlund, David Renklint, Katarina Genar och Madeleine Bäck. Och så mig, då.

En skicklig författare

19 Okt
Med Emma Vendelek på underbara Bokskåpet. Foto: Mia Juhlin

Igår träffade jag en härlig etta från Emmaskolan i Göteborg! Emma Vendelek intervjuade mig och alla elever fick varsin Spökljuset med sig hem. Tack Mia för att jag fick vara med på detta!

En första recension på Skogens slut (Lilla Piratförlaget) står Barnboksanalyser för på Instagram:
”Att läsa en bok av en skicklig författare är att känna sig trygg. Som läsare hålls man kvar inne i historien. Man blir sällan förvirrad eller irriterad eller tappar intresset. Mårten Melin är en sådan författare som håller sin läsare tryggt i handen och leder en in i fantasin och äventyrens värld.”

Trevligt att läsa! Men det finns invändningar också:

”Mattias Olssons illustrationer är fantastiska, men, de är könsstereotypa. — Jag kan också känna att illustrationer och text inte alltid följs åt på ett logiskt och följsamt sätt. En illustration t.ex. visar Noah stolt, orädd och rakryggad när vi just läst att han drabbats av panik. Det svarta monstret blir heller aldrig riktigt realistiskt och därför heller inte så läskigt. Men symboliken är fantastiskt fin. Det handlar om Noahs rädsla och ovilja att stå upp mot sin alkoholiserade pappa, och om hans ovilja att be om hjälp från någon utanför familjen. Noah flyr, men möter både någon som vill hjälpa, och mörkret inom honom som vill förgöra honom. Slutet är gripande!”

Fint att få initierad kritik, vi får se om fler vill skriva om den här urtjusiga boken.