Långsamt, men framåt

2 Maj

Skrivandet går inte alltid som på räls, trots att jag så gärna vill det. Då går det ju så klart att bli lite stressad.

Saker stör. Manus som jag väntar på svar på. (Hur lång tid kan det egentligen ta ibland?!) Författarbesök som ska planeras. (Trevligt för det mesta!) Och allting annat i livet som förstås knackar på dörren. (Simskolan är bokad och betald, check!) Ibland finns det inte ens något som helst att skylla på.

Men alltså: Det är okej att skrivandet går lite långsamt ibland. För tankarna att samla ihop sig, för orden att komma ner på pappret. Så länge tankarna snurrar så går det ju i alla fall på något sätt framåt. Och jag tror att jag har dragit ner på tempot, att det inte blir lika många böcker framöver. Men att de som blir ska bli bra. Bättre än innan till och med.

De sista månaderna har flera möjliga projekt snurrat i huvudet. Projekt som kan bli böcker. Och jag vet att jag till slut måste ta tag i något av de där projekten för att det ska bli en bok. Och att jag måste bestämma mig för det projektet som känns allra bäst för att det ska bli bra.

Och vet ni: nu har jag bestämt mig. De andra idéerna får vänta, deras tid kommer senare. Antagligen. Eller så poppar andra upp och tar över. Det gör ju inget om det blir så.

Vad jag valde? Jag säger inget om det. Förutom att det börjar så här. Jag tror det blir bra.

Jag blev drottning vid tretton års ålder. Jag valde inte själv att bli det. Här är berättelsen om hur det gick till. Och om allt som hände sedan. Få se, var ska jag börja?
Jo, så klart.
Jag börjar när jag halkade på en av Tillies tidningar.

Diktsamling tar plats

21 Apr

29698121_O_1Idag på morgonen har jag korrekturläst min nästa diktsamling Att vara eller inte vara som min redaktör Jenny Vargensten skickat till mig. Det blir min sjunde publicerade diktbok. Inte illa va?

Emma Adbåge och Richard Gustafsson har gjort ett riktigt fint omslag som jag är glad att få visa upp här. Emma har också gjort små fiffiga vinjetter som dyker upp här och var i boken. En av dikterna tillkom i elfte timmen, den heter Plats och ska möjligen putsas till lite:

det är fyra platser kring bordet
jag räknar:
en, två, tre, fyra

och mamma tar plats
och pappa tar plats
och jag
jag tar väl plats jag med

men du
du är alldeles tyst
reser dig
och går in på ditt rum

det är fyra platser kring bordet
jag räknar:
en, två, tre, fyra

hur kunde vi glömma
att lämna plats till dig

Att vara eller inte vara kommer ut i augusti på Rabén & Sjögren. Jag tror den blir Hcf-klassad (eller Hcf.03 om man ska vara petig), alltså för 6-9-åringar. Men den passar lika bra för barn på mellanstadiet. I september blir det ett seminarium om barnpoesi på Bok & bibliotek i Göteborg. Då ska jag vara med!

Spöksystrarna kommer i september

19 Apr

29700008_O_129700015_O_1
Jag är stolt och mycket glad över att de första böckerna som Hanna Granlund illustrerar är mina! Och i allra högsta grad hennes. Kolla bara så snygga de två första volymerna av Spöksystrar är.

– Var bor du?
– På Ängsgatan, sa Maj.
– Ängsgatan? sa Klara. Men där ligger väl bara kyrkogården?
– Så klart hon bor där, sa Matilda. Hon är ju ett spöke!
Klara tittade strängt på Matilda.
– Så säger man inte bara för att någon är lite blek, sa hon.

Flickan på kyrkogården och Ett spöke i klassen riktar sig till barn på lågstadiet och kommer båda två på Rabén & Sjögren i september. Två böcker till är planerade för 2017 och jag räknar kallt med att Hanna gör dem också.

Ett tätare uttryck

18 Apr

29694840_O_1Det har trillat in flera recensioner på Välkommen till Skogsbingelskolan, mitt och Joakim Gunnarssons seriealbum på Rabén & Sjögren. Det är lite blandat vad som sägs, och det är väl inget konstigt med det, smaken är olika. Kanske har en del förväntningar när det handlar om delvis gamla karaktärer, förväntningar som kanske inte infrias eftersom det handlar om en ny berättarform. Läs gärna själva, både recensionerna och albumet!

http://www.barnboksprat.se/2016/04/16/valkommen-till-skogsbingelskolan/
http://biblioteksbubbel.blogspot.se/2016/04/atertraff-pa-skogsbingelskolan.html
http://www.litteraturmagazinet.se/marten-melin/valkommen-till-skogsbingelskolan/recension/karin-cellton
http://bokfreak.se/2016/03/31/valkommen-till-skogsbingelskolan-2/
http://bokluslund.blogspot.se/2016/04/valkommen-till-skogsbingelskolan.html

Klara på BokLus är den enda som kommenterat att bokens fem berättelser ändå har en röd tråd i och med den nya eleven Annas ankomst. Får se om någon någon gång kommenterar att serien inte innehåller några textboxar, utan bara prat- och tankebubblor. Något jag själv är väldigt nöjd med!

BTJ har gett albumet en ljummen recension och jag förstår faktiskt inte vad Nils Ahnland menar när han skriver: ”Teckningarna är gjorda i en förenklad och naivistisk stil, vilket får läsaren att tro att det rör sig om en serie för lite större barn.” En viss stil kan väl rikta sig till olika åldrar? Det finns hur mycket som helst som inte är realistiskt ritat men som ändå vänder sig till vuxna. Eller till små barn för den delen.

Nils fortsätter: ”Innehållet vänder sig dock till äldre ungdomar. Här och var är det blodigt, suggestivt och lite otäckt. Även de amorösa inslagen riktar sig till unga vuxna snarare än barn, vilket är en smula förvirrande.” Unga vuxna? Det händer inte mer avancerade saker i den här boken än i romanerna om Skogsbingelskolan. Tur att Barnens bokklubb inte resonerade så när de valde ut boken till månadens bokpaket för 11-12-åringar …

Det ska bli spännande att höra vad de unga läsarna tycker om den här boken.

Tack alla ni som engagerar er

13 Apr

melin_mårten_pressDen här texten till bibliotekspersonal och pedagoger läste jag upp igår på Utbudskvällen under Litteraturveckan som pågår i Göteborg just nu.

vad roligt att få stå här igen
tack för att jag får göra det
tack för att ni engagerar er
tack för att ni läser mina böcker
och alla andras böcker
tack för att ni tycker om dem
och visar upp dem
och pratar om dem
tack för att ni bryr er om barnen och ungdomarna
om han den där som är så intresserad
om hon den där som sitter med armarna i kors och inte alls verkar vara det
tack för att ni ser dem
tack för att ni jobbar för att de alla ska hitta just sin bok
som betyder så där förtvivlat mycket som en bok kan göra

tack för att ni inte ger upp
tack för att ni förstår att serier också är litteratur
tack för att ni ger poesin en chans att synas
tack för att ni tycker det är spännande med en novellsamling
tack för att ni blir så glada åt lättlästa böcker som tar sina läsare på allvar
tack för att ni skickar alla dessa romaner och bilderböcker och faktaböcker
ut i världen och in i sina unga läsares hjärtan

tack för att ni tycker det är så roligt när vi kommer och pratar med era elever
och läser för dem
och skriver med dem
ritar med dem
och lyssnar på dem

tack för att ni förbereder eleverna så inför våra besök
tack för att ni jobbar vidare med besöket efter att vi åkt iväg
tack för att ni inte räknar med att bli tackade
men nu ska ni tackas:
tack för att jag får stå här
utan er hade jag så klart inte gjort det
tack så mycket

Tolles buch

8 Apr

chlopak-z-lasu_420pxrgbSom det bloggas om Som trolleri i Polen, eller Chłopak z lasu som den heter där. Här är fyra inlägg för er som läser polska (eller har tillgång till Google Translate):

http://majuskula.blogspot.se/2016/03/marten-melin-chopak-z-lasu-41.html
http://agi30m.blogspot.se/2016/03/chopak-z-lasu-recenzja.html
http://madebybibi.blogspot.se/2016/04/chopak-z-lasu.html
http://wilczelektury.blogspot.se/2016/04/chopak-z-lasu.html

I Tyskland får Etwas mehr als Kuscheln också lite uppmärksamhet. På Lovely Books har den fått en fin recension, och den som kan tyska kan läsa att det är en frisinnad bok för nyfikna ungdomar.

29692556_O_1Igår var jag på blixtvisit i Stockholm och pratade tillsammans med Joakim Gunnarsson om vår seriebok Välkommen till Skogsbingelskolan. Det var barnboksfrukost med serietema på Rabén & Sjögren för bibliotekarier, bloggare och andra intresserade. Joakim presenterade också tillsammans med Johanna Kristiansson Katten Nils som numera kommer ut på Rabén & Sjögren. Mats Strandberg och Sofia Falkenhem visade upp sin roman Monstret i Natten som jag hittills läst halva av, det är en pärla med fantastiskt fina illustrationer av Sofia.

Nu ska jag snart iväg och ha möte med en (än så länge hemlig) serieskapare, vi får se vad det kan utmynna i. Men roligt med nya utmaningar!

Tidningen med den snälla björnen

29 Mar

För två år sedan var jag med i Centrumstafetten, ett projekt där ett antal skolklasser i centrala Växjö tillsammans skriver en berättelse. I år är jag med igen och fick denna gång äran att inleda berättelsen. Det ska bli roligt att se vad klasserna gör med det här! Några kapitel ligger redan ute. För ett par veckor sedan träffade jag dessutom några av klasserna som deltar, fyrorna och femmorna på Bäckaslövskolan.

Hawa stod vid tidningshyllan i affären. Några figurer kände hon igen, men de tidningarna gick inte att titta i, det var plast omkring och den fick man nog inte öppna.
Sedan var där en tidning med en figur som hon inte sett förr. Det var en björn, han såg snäll ut. Hon fick lust att plocka upp den där tidningen, bläddra, se om hon förstod något. Fast vad skulle hon förstå? Hon kunde inte ens läsa namnet på tidningens framsida, de hade så konstiga bokstäver i det här landet.

Hon såg sig omkring. Mamma gick runt i affären med Maryam, de syntes inte till. Med darriga händer sträckte hon sig efter tidningen. Plockade upp den. Ja, han såg snäll ut. Där var en kanin också, han såg rolig ut med sin röda rosett.
Hon slog upp en sida. Färgerna lyste klart mot henne och hon lyfte upp tidningen mot näsan och drog in doften av papper och trycksvärta. Hon gjorde alltid så när hon öppnade en ny bok eller tidning. Det var länge sedan sist. Hon blev helt vimmelkantig av lukten, och för några sekunder var hon tillbaka i Fadi Bar-Sawmes bokhandel där hon varit med sin pappa så många gånger.

När någon knackade henne på axeln höll hon på att tappa tidningen på golvet. Hon ställde snabbt tillbaka den i tidningsstället och vände sig om.
Det var en kvinna. Lika gammal som mormor, och hon log snällt. Pekade på tidningen och sa något som Hawa (så klart) inte förstod. Kvinnan tog upp tidningen och tecknade åt Hawa att följa med. Vilket hon gjorde, tveksamt.
Kvinnan gick till kassan, plockade upp pengar. Köpte hon tidningen med den snälla björnen? Ja, det var precis vad hon gjorde. Och sedan la hon tidningen i en påse tillsammans med ett kvitto och räckte påsen till Hawa, sa något.
Hawa förstod inte, eller jo, det gjorde hon förstås. Kvinnan hade köpt tidningen till henne. Men varför?
Det var inte många ord som Hawa hade hunnit lära sig, men ett kom hon ihåg.
– Tack.
Hon tog emot påsen och kvinnan sken upp, det såg nästan ut som om hon fick tårar i ögonen. Så vinkade hon till Hawa och gick ut ur affären. Expediten log också mot henne och pekade vänligt mot några stolar vid utgången. Ville hon att Hawa skulle sätta sig där? Hon gick ditåt och expediten såg nöjd ut.

Där satt en flicka på en av stolarna och sög på en klubba. Hon var kanske något år yngre än Hawa och började genast prata. Hawa satte sig bredvid och skakade på huvudet. Flickan blev tyst och såg ut som om hon funderade på något. Så pekade hon på Hawas tidning och sa:
– Bamse.
Sedan pekade hon på sig själv.
– Sara.

 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.