Mellan 2002 och 2009 arbetade jag för Bamseredaktionen, först som manusförfattare på frilansbasis, sedan som anställd redaktör och manusförfattare. Jag gör inte det längre. Men ibland går mina gamla serier och pyssel i repris.
Under de här åren skrev jag ungefär 1200 sidor manus till Bamsetidningen: serier, pyssel och tävlingar. Jag skrev också sagor (inlästa av Bamses ”röst” Olof Thunberg – coolt, va?), artiklar och textberättelser med Bamse och hans vänner. Här är de saker jag är mest stolt över från min tid med Bamse:
• Från att Bamsevärlden stått stilla under många år började tiden rulla igen i och med nr 2 2006: Nina Kanin fick ett nytt jobb som journalist, Mini-Hopp och Brumma började på dagis, Ola och Mickelina flyttade ihop etc. Dessutom var jag med att hitta på en ny skurk, Reinard, som snabbt blev populär. Jag skrev till och med ett manus (som aldrig publicerades) där Bamses mormor Anna-Cilla dör. Det är det bästa Bamsemanus jag har gjort.
• Bamse 1966-1970: den kompletta veckoserien. Ett praktverk som jag och Joakim Gunnarsson jobbade mycket med. Resultatet blev så himla bra!
• Intervjun med Rune Andréassons syster Ulla Padovano som jag gjorde tillsammans med Jocke. Intervjun finns att läsa i Bamse-biblioteket volym 21.
• Jag satt i redaktionen när Bamseredaktionen fick Seriefrämjandets pris Unghunden, för gjorda insatser för barn- och ungdomsserier i Sverige.
• De nya Bamse-böckerna som jag och chefredaktör Lisbeth Wremby tog fram idén och skapade layouten till. Jag skrev fem titlar:
Bamse och Reinard Räv
Bamse och de elaka poliserna
Bamse och Luringarna från Galna Galaxen
Bamse och det märkliga huset
Bamse och Tutelutt
• Och så förstås serierna: Bamse och husvagnsfolket, Äventyr i Dunkelberg, Bamse i Indien, En riktig julafton, Sprängningen på Regamana-ön, Bamse utan dunder-honung, Bamse på urtidsön, Bamse och det magiska ljuset, Tillbaka till elefant-templet … Samt Bamse och Kung Arturs svärd, som även blev ett seriealbum 2007.
Mårten Melin 