Jag ser dig

Hegas, 2009
Illustrerad av Susanne Adolfsson

Det här är min första ungdomsroman. Lättläst och spännande. Hoppas jag!

”Författaren väver med spänning ihop dåtid och nutid lika naturligt som han överbrygger generationsklyftorna. De alltför vanliga dystopiska beskrivningarna av utanförskapet beskrivs här istället skört, mjukt och hoppfullt – utan att tappa i trovärdighet. Identifikationsprocessens frågor, när det gäller såväl sexualitet som frågor om liv eller död, gör även de att boken passar för högstadiets flickor.”
Marie-Helene Klementsson i BTJ-häftet.

Här kan du läsa ett utdrag:

Efter tyskan ställer jag mig utanför salen och väntar på Annika. Ida frågar om jag ska med och dricka kaffe.
– Jag väntar på Annika, säger jag.
– Vem är den där Annika egentligen? frågar hon.
– Annika i 8A, svarar jag. Som jag sitter med på tyskan.
Ida skrattar.
– Du sitter inte med någon på tyskan, säger hon.
Jag stirrar allvarligt på henne. Är hon någon jävla mobbare, eller? Ida slutar att skratta. Hon ser osäker ut.
– Kom, säger Ida och börjar gå i väg.
Jag står kvar.
– Men det är ju ingen därinne! säger Ida och drar i stället med mig in i salen.
Det är tomt. Varför såg jag inte när Annika gick ut? Jag tittar på Ida.
– Hur är det med dig egentligen? frågar hon.
Jag vet inte vad jag ska svara.
– Följ med, säger Ida.
Vi går till expen. Ida ber om klasslistan för 8A. När hon får den räcker hon över den till mig utan att titta på den. Jag tittar på henne och fattar inget.
– Kolla, säger hon.
Jag läser igenom alla namnen på listan. Ingen Annika Gren. Var är Annikas namn?

Hon har väl sagt fel då, säger jag. Hon går väl i 8C eller 8D.
Jag är svettig under armarna. Ida ger sig inte. Hon ber om de listorna också. Ingen heter Annika Gren där heller. Ingen heter Annika över huvud taget. Jag fattar inte. Jag fattar inte. Jag ser på Ida och tror att jag ska svimma. Jag måste ut, ut!
– Vänta! ropar Ida efter mig.
Men det skiter jag i.