Hegas, 2011
Illustrerad av Mimmi Tollerup
Det här är fortsättningen på Mitt liv som apa.
Eva Sahlqvist skrev så här i BTJ-häftet 5/2010:
”Bokens sensmoral är att det är viktigt att inte hålla tillbaka sin ilska, utan visa den på ett lämpligt sätt. Texten är dialogrik, har fart och känns lätt att ta till sig för en läsovillig 8-9-åring. Boken är satt i medelstor stil och uppdelad i många mindre stycken, vilket ger lågstadieeleven en extra knuff med bångstyriga bokstäver. Illustrationerna av Mimmi Tollerup ger texten stöd. Intensiva svartvita gouachebilder gör monstret Alma rättvisa. Författaren Mårten Melin är känd för att skapa roliga uppslag till sina berättelser, men den här historien känns ibland något krystad.”
Och här kommer ett utdrag:
På rasten gick jag för mig själv. Plötsligt ropade någon.
– Öh! Apan!
Det var Nelly. Jag struntade i henne. Hon ville bara retas.
– Vill du ha en banan? ropade hon.
Några skrattade. Fy, vad de var taskiga! Och korkade. Jag var ju ingen apa längre.
Då hände det! Jag fick något hårt i nacken. Jag tror att det var en liten sten. Det gjorde jätteont.
Jag vände mig om. Nelly flinade. Det var förstås hon som hade kastat stenen.
Jag kände hur ilskan bubblade upp i mig.
Sedan hörde jag hur byxorna sprack.
Riiiiiipp!
Mårten Melin 