Hegas, 2010
Illustrerad av Mimmi Tollerup
Det här är min nionde bok, en lättläst kapitelbok om Alma som trampar på en A-brunn …
”Detta är en raskt berättad robinsonad, både kuslig och rolig. I överförd bemärkelse handlar den om rädslan för det som är annorlunda och fasan för att inte få lov att vara den man är. Språket är enkelt, klart och koncist. Meningarna är korta. Några insprängda tidstypiska slanguttryck kittlar säkert en ung läsekrets. De rikliga illustrationerna av välkända Mimmi Tollerup är gjorda i tusch och de tar fasta på och understryker berättelsens absurda och roliga sida. Den här boken har stuns och är väl värd att även läsas högt – tillsammans.”
Eva Sahlqvist i BTJ-häftet 9 2010
Och här kommer ett litet utdrag:
Jag gav mamma en kram.
Först var hon stel som ett stuprör. Men så kände hon igen min kjol. Och fattade vad som hade hänt.
– Milda markattor! sa hon. Vår dotter har blivit en apa!
– Hur har det gått till? frågade pappa.
– Vet inte, sa mamma. Bäst vi går till doktorn. Men först måste hon få frukost.
Mamma hällde upp flingor.
Men jag var grymt sugen på bananer. Jag ville inte ha något annat. Magen skrek efter bananer!
Fast när jag skulle säga ”Jag vill ha bananer” så lät det bara ”O-o-o”.
Det var inte så konstigt. Apor kan ju inte prata. Så jag kunde inte berätta hur jag blivit en apa heller.
Men mamma och pappa kunde prata.
– Vad ska grannarna säga? sa mamma.
– Tror du att det smittar? undrade pappa.
Jag struntade i dem och öppnade kylskåpet.
Jag tog tre bananer. Två åt jag genast. En sparade jag.
Mårten Melin 