Arkiv | Författarbesök RSS feed for this section

Ödehuset i Karlshamn

2 Feb
Vi skrev dikter om våra strumpor också!

Förra veckan skrev jag berättelser med de yngsta eleverna på Sternöskolan i Karlshamn. Jag berättade att jag gått förbi ett övergivet hus och frågade eleverna vad som kunde finnas där. Sedan gällde det att ta tillvara på barnens idéer och samtidigt visa hur en berättelse fungerar och få ihop det hela! Temat var läskiga berättelser och det blev de verkligen! 25 minuter ungefär höll vi på med varje berättelse, så tempot var högt.

Hur man håller i muntliga berättarverkstäder med barn har jag lärt mig av Kerstin Lundberg Hahn och hennes bok Berättarverkstad med barn – en handbok.

Sternöskolan hade för övrigt arbetat så fint inför författarbesöket, eleverna hade ritat, recenserat och funderat kring mina böcker. Korridorerna var fulla av deras illustrationer och tankar. Fantastiskt kul att se!

Jag har fått tillstånd att lägga ut klassernas berättelser här. Visst blev de kusliga?

F-klassen: DET HEMSÖKTA HUSET

Det var en gång en flicka som hette Nikki. Hon hade precis flyttat till Karlshamn. Nu var hon på väg till Sternöskolan för första gången. Det var fortfarande mörkt ute. I väskan hade hon lagt ner sin docka Annabell.
Hon gick förbi ett gammalt läskigt hus. Det var rostigt, färgen på träet hade ramlat av, flera plankor höll på att lossna och det var mögligt. I ett av fönstren blinkade en lampa
– Oj, vem bor där? tänkte hon. Kanske ingen.
Men då hörde hon någon skrika.
– Hjääälp!
Det kom inifrån huset.
Hon smög fram. Öppnade försiktigt dörren. Där var en lång korridor. Plötsligt öppnades en annan dörr och någon tog tag i henne och drog henne nerför en trappa
Dörren slogs igen. Det var alldeles mörkt och någon band fast henne i en stol.
Framför henne stod ett skelett i clownkläder med en kniv i handen.
– Du skulle aldrig gått in i mitt hus, sa skelettclownen. Nu ligger du risigt till och ska dö …!
Då! Ur väskan klev Annabell.
– Åh, du ska rädda mig! sa Nikki.
– Nej, jag är en mördardocka och ska döda dig också.
– Iiiiiiiiiiiii! skrek Nikki.
Ojojoj, hur ska det här gå?
Då kom hennes bror Ville in genom dörren. Han var också på väg till skolan och hade hört hennes skrik.
Han ryckte kniven från clownskelettet och satte den i huvudet på det och sedan i dockan.
– Kom, nu går vi till skolan, sa han och befriade Nikki.
Och så gjorde de det.
Och sedan levde de lyckliga i alla sina dagar och veckor och år.

Klass 1: SPÖKHUSET

Det var en gång ett hemsökt hus i Karlshamn. Det låg vid vattnet och var gult. Det var repor och sprickor på det, och ett stort hål i taket. I trädgården under några grenar låg något vitt.
En liten bit bort låg en kyrkogård.
En flicka låg i sängen. Hon hette Ollo och hade precis vaknat. Hon letade efter sin mobil men hittade den inte.
– Den kanske är utomhus? tänkte hon. Någon kanske har tagit den.
Hon gick mot dörren.
Men hon var rädd.
– Det är kusligt i trädgården. Men jag måste ha mobilen för att kunna höra min musik.
Hon gick ut. Genast kom det en massa spöken och försökte ta henne.
Jättemånga spöken!
Hon snubblade på en avhuggen hand. Hon hade inte en chans att komma undan.
Grenarna rörde sig. Där var skelettet Sleja!
– Här är din mobil! sa Sleja. Jag lånade den igår för att titta på dina semesterbilder.
Ollo tog den och satte på musiken. Den läskigaste musiken hon hade!
Spökena blev jätterädda och försvann.
– Åh, så skönt, sa Ollo. Kom, vi går till kyrkogården och dricker blod!
Och så gjorde de det.Snipp, snapp snut så var sagan slut och de levde lyckliga i alla sina dagar!

Klass 2: DÖDENS HUS

Det var en gång ett hus som plankorna hade lossnat på. Taket hade rasat in och fönstrena var krossade. En lampa blinkade därinne.
Filip och Greta gick förbi huset.
– Vilket skruttigt hus, sa Filip.
– Ska vi gå in? sa Greta.
De smög in. Det luktade jätteäckligt.
PANG!
Dörren bakom slogs igen och klickade till.
– Shit, vad rädd jag blev! sa Greta.
– Jag måste gå på toa! sa Filip.
Det stod WC på en dörr. Filip gick in.
Han lyfte på locket och satte sig ner. Då tog något tag i honom och drog ner honom i toaletten.
– Hjälp mig!
– Men dörren är låst! ropade Greta.
Hon såg sig om efter något att bända upp dörren med.
Det hängde en yxa på väggen. Hon tog den.
– Vad tung!
Hon lyfte den med båda händerna och högg sönder dörren.
Hon slet loss Filip och stängde locket.
– Är du ok? frågade hon.
– Ja, men …
– Glöm inte tvätta händerna! Ska vi gå upp på ovanvåningen?
Filip följde tveksamt med.
De gick uppför trappan. Där var en massa dockor.
– Titta, en av dockorna har godis i händerna, sa hon.
Greta kunde inte låta bli att ta en godis. Då rörde sig dockan. Den pekade finger åt henne.
Filip blev jätterädd, men Greta tog yxan och högg av dockans huvud.
Alla dockor kollade argt på henne, zombier kom fram ur väggarna, och ruttna ormar och …
Greta svingade yxan och högg huvudet av allihopa.
Då kom en rutten Animatronic.
– Nu sticker vi, sa Filip.
De sprang nerför trappan.
De provade att ringa men hade ingen täckning.
Greta kände på dörren.
– Den är inte låst!
– Då går vi!
Greta tog en sista titt in i huset. Allt var fint igen!
– Vad hände? sa Greta.
– Jag vet inte, sa Filip. Kom nu.
Och så gick de hem.

Månadens bok

23 Jan
Omslag av Mattias Olsson

Den här veckan är jag i Karlshamn och träffar elever tillsammans med Mattias Olsson på Sternöskolan. Jag skriver med eleverna, Mattias illustrerar. Idag hade vi även en gemensam workshop för lärarna, väldigt kul att göra något tillsammans för omväxlingens skull. Så det var väldigt passande att dagen bjöd på en mycket positiv recension i Göteborgsposten av vår tredje bok tillsammans, Skogens slut. Stina Nylén skriver:

”Mårten Melin arbetar i den korta skräckromanen ”Skogens slut” på ett närmast psykoanalytiskt färgat sätt med Noahs vända. — Den socialrealistiska problematiken kontrasteras mot fantastiken, och får samtidigt en realistisk och trygg lösning med hjälp av sagans skogsrå. Men vägen dit, särskilt hur den framställs med hjälp av Mattias Olssons chockartat djärva illustrationer, är nog så otrygg och skakande.”

Den satt fint, ska jag säga! Och både Förvandlad och Jag är Love är månadens bok i Barnens bokklubb för 9-12-åringarna denna månad, så mina böcker syns lite här och var. Tack till K-G som skickade recensionen!

Omslag av Lina Neidestam

Infernaliskt fint

17 Jan

Idag träffade jag Mattias Olsson i Höganäs, vi planerade inför gemensamma workshops i Karlshamn nästa vecka. Då fick jag det här fina originalet från vår bok Skogens slut! Så infernaliskt fint! Ska naturligtvis ramas in och sättas upp här hemma.

Tidigare på dagen träffade jag elever på Jonstorpsskolan i Jonstorp och hade väldigt trevligt med dem. I april ska jag tillbaka och skriva med de flesta av dem också. Så nu är skolbesökssäsongen inledd!

Fin skyltning på Jonstorpsskolans bibliotek!

Den rätta stämningen

10 Jan
Omslag av Stina Hjelm

Det gäller att sluta med flaggan i topp: Sjätte och sista Läskiga huset-boken Hissen får högsta betyg i BTJ-häftet 3/2023! Agneta Warheim skriver: ”Hissen utvecklas till en kuslig spökhistoria, där det visar sig hur viktigt det kan vara att läsa ut en spännande bok. — Språket är lättläst, Lix 16 och handlingen spännande med ett driv som får läsaren att vilja veta vad som händer. De kusliga färgillustrationerna skapar den rätta stämningen.”

Som sagt, sex böcker blev det: Tvättstugan, Grannen ovanpå, Taket, Källaren, Soprummet och så Hissen. Det blev svårare och svårare att variera temat ”Är det på riktigt eller inte?” och ett försök att nylansera serien som Läskiga staden gick inte hem hos nyponen. Men, det kommer en ny serie av mig och Stina! Första boken i den serien har arbetstiteln Älvan som grät och det blir riktigt bra, tror jag. Hissen kommer ut på Nypon den 16 januari, tillsammans med två andra titlar: Bodil sportar och Pojken på klippan.

Den här våren kommer innebära många författarbesök, vilket innebär att skrivandet får stå tillbaka lite. Fem manus ligger hos förlag för bedömning och ytterligare ett ligger klart i datorn, så jag antar att det är helt i sin ordning.

En dag, en bro

30 Okt
Tillsammans med Anne-Marie Körling.
Tillsammans med Anne-Marie Körling.

I fredags var jag på En dag om poesi i Svenska Akademiens regi. I vackra Börssalen i Gamla stan (där Bellman gick på fest på sin tid, det ni!) ledde författaren, läraren, inspiratören och f d läsambassadören Anne-Marie Körling dagen som handlade mycket om hur man kunde arbeta med antologin En bro av poesi, som En bok för alla gav ut med Akademien förra året. Boken är sammanställd av Ann Boglind och Anna Nordlund som var på plats, liksom Mats Malm från Svenska Akademien, poeterna Jila Mossaed och Hanna Lundström samt många fler. Och så jag då, som ledde åhörarna i en skrivövning så de fick skriva lite också, inte bara lyssna.

Idag har de två första delarna av Elvis och Sam släppts. Första avsnittet gick också i radio i förmiddags. Serien regisseras av Mikael Bundsen och jag tycker det var väldigt bra. Även om jag gärna hade hört lite mer av den riktige Elvis …

Tack till Ewa som skickade den här till mig!
Tack till Ewa som skickade den här till mig!

En skicklig författare

19 Okt
Med Emma Vendelek på underbara Bokskåpet. Foto: Mia Juhlin

Igår träffade jag en härlig etta från Emmaskolan i Göteborg! Emma Vendelek intervjuade mig och alla elever fick varsin Spökljuset med sig hem. Tack Mia för att jag fick vara med på detta!

En första recension på Skogens slut (Lilla Piratförlaget) står Barnboksanalyser för på Instagram:
”Att läsa en bok av en skicklig författare är att känna sig trygg. Som läsare hålls man kvar inne i historien. Man blir sällan förvirrad eller irriterad eller tappar intresset. Mårten Melin är en sådan författare som håller sin läsare tryggt i handen och leder en in i fantasin och äventyrens värld.”

Trevligt att läsa! Men det finns invändningar också:

”Mattias Olssons illustrationer är fantastiska, men, de är könsstereotypa. — Jag kan också känna att illustrationer och text inte alltid följs åt på ett logiskt och följsamt sätt. En illustration t.ex. visar Noah stolt, orädd och rakryggad när vi just läst att han drabbats av panik. Det svarta monstret blir heller aldrig riktigt realistiskt och därför heller inte så läskigt. Men symboliken är fantastiskt fin. Det handlar om Noahs rädsla och ovilja att stå upp mot sin alkoholiserade pappa, och om hans ovilja att be om hjälp från någon utanför familjen. Noah flyr, men möter både någon som vill hjälpa, och mörkret inom honom som vill förgöra honom. Slutet är gripande!”

Fint att få initierad kritik, vi får se om fler vill skriva om den här urtjusiga boken.

En fullspäckad dag

12 Okt

Detta bildspel kräver JavaScript.

Igår hade jag en fullspäckad dag: först besökte jag trevliga Holmaskolan i Malmö där jag upptäckte att de hade ett tråg med bara mina böcker. Och det var PERMANENT! Lena Maria Nordstrand från Nypon var där och lyssnade vilket var väldigt roligt. Lena Maria och jag har känt varandra sedan 2006 då hon antog Varm tass i mörkret på Hegas.

Sedan var jag med på prisutdelning på Funnys äventyr, det var Marlen Eskander och Läsfrämjandeinstitutet som prisades med årets Alfons-Bokal! Där träffade jag också Sofia Hahr från Rabén & Sjögren samt Hanna Granlund, som jag tog en tur i Funnys sagokarusell med. Den var riktigt fin, lite som Sagotåget på Junibacken och Den flyvende koffert på Tivoli om ni varit på någon av dem. Väl värt ett besök!

Idag blir det lugnare, jag är hemma och skriver. Men på pappret händer det saker:

På väg till middagen den kvällen sprang Cina ifatt mig.
”Anna, jag …”
Jag stannade, kände hur det hettade till.
Var det något med Cina som påverkade mina krafter? Var det därför Hella sagt det där om ”fire and ice”? Att hon visste att det skulle bli så här jobbigt och att hon tyckte det var bra? För att jag var en idiot?
”Jag vill inte prata med dig.”
Jag visste inte annars vad jag skulle säga. Jag kastade en snabb blick på Cina. Hon såg förvånad ut.
”Men …”
”Nej”, sa jag. ”Jag vill bara inte.”

Stora, starka, härliga och svåra

5 Sep
Omslag: Sara R Acedo

Paula på Prickiga Paula och böckerna gillar min nya diktsamling:

”Samtidigt inuti av Mårten Melin är en av de snyggaste böckerna någonsin. Både utsida och insida. Insidan har ett skrivmaskinstypsnitt och innehåller poesi. Dikter om känslor stora, starka, härliga och svåra. Du som har mellanstadiebarn i din närhet se till så att Samtidigt inuti finns inom räckhåll [—]. Särskilt om du har någon i din närhet som behöver lite extra hjälp att sätta ord på sådant som känns.”

Riktigt roligt att läsa, och fint att också Sara R Acedos omslag uppmärksammas. Ute är också intervjun med mig om Spöksystrar som Gunilla Kindstrand gjorde under inspirationsdagen inför Läslovet. Vill du bara se mig är det kring 34-minutersstrecket, men titta på alltihopa, vetja. Magnus Nordin, Jessica Schiefauer och Johan Unenge är några av de andra medverkande. Fast bara jag sitter i strålande solsken i norra Jylland!

Den nya spökhistorien jag skrev om nyligen är antagen på Nypon och kommer i januari. Den som gillade Inte ens döden och Flickan på bryggan gillar nog den här också:

Jag tittade upp en sista gång mot klippan. För ett kort ögonblick tyckte jag att det stod någon där. Men det var nog bara inbillning, för när jag blinkat bort lite vatten från ögat såg jag ingen.
Jag simmade efter Isak. Vad tänkte han göra?

Som nedslag i ett liv

15 Aug

Då rullar vi igång igen! Jag har haft ett långt sommarlov i år, men jag får erkänna att jag har tjuvstartat …

Han backade. Log mot mig.
Jag kunde inte le tillbaka. För jag hade fått syn på någon bakom Isak. En kille jag kände igen.
En kille som inte kunde vara där, men var det ändå.
Harry.
Killen som dött.

Den här lilla historien tänker jag mig som tredje boken i min Death in the water-serie på Nypon, efter Inte ens döden (2021) och Flickan på bryggan (2022). Vi får hoppas att Nypon också tycker det är en bra idé.

Och apropå bra idéer har jag en sådan till nästa bok om Jina i min och Stina Hjelms bokserie Läskiga huset. Men nu är det dags att se vad som finns utanför husets väggar!

Annika Lundeberg har skrivit fint på Instagram om min diktbok Samtidigt, inuti som kom i slutet av juni:
”Hans dikter känns aldrig svåra, men är samtidigt uttrycksfulla, som nedslag i ett liv.
Små berättelser, ibland med oväntade vändningar och även jag – långt över målgruppen – kan känna igen mig eller minnas hur det var i mellanåldern – då när man inte lärt känna sitt inre så bra.”

Det gjorde mig glad att läsa! Jag hoppas inte det är det sista som sägs om boken. Apropå poesi ska jag vara med på En dag om poesi, en fortbildningsdag som Svenska Akademien anordnar den 28 oktober. Det blir också andra författarbesök, både i skolor och i mer publika sammanhang, men kanske lite lugnare än vanligt. Och det är bra, för i höst är det romanskrivande som gäller. Och då behövs tid.

”Så där”, sa Hella och lutade spadarna mot ett träd. ”Nu är det bara en sak kvar.”
”Vadå?” sa jag och undrade om hon menade att vi skulle be eller sjunga en psalm eller något.
Men det menade hon inte alls.
”Blod”, sa hon. ”Kom igen!”

Terminen går mot sitt slut

20 Maj
Veberöds bibliotek!

Igår hade jag vårens näst sista författarbesök, på Rådmansvångens skola i Malmö. Trevliga, nyfikna elever! Så nu är det mest hemmajobb fram till sommarledigheterna, jag kämpar på med manuset till Hetta:

”Försök pricka den där.”
”Med eld?” frågade jag.
Nina skakade på huvudet.
”Det räcker med eld för idag”, sa hon och plockade fram ytterligare en sak ur fickan. ”Idag nöjer vi oss med den här.”
Hon räckte mig en tennisboll.

Det är roligt att vara tillbaka på Skogsbingelskolan, men också lite klurigt att få allt och stämma med tidigare böcker. Förutom Förvandlad, Jag är Love och Pixis bok finns det andra böcker att ta hänsyn till: Inatt jag drömde, Isdrottningen, Välkommen till Skogsbingelskolan och ett gäng noveller. Jag har lusläst allt!

Annars väntar jag på svar på några mindre manus, och ser fram emot Rabén & Sjögrens sommarfest om ett par veckor. Ska bli så roligt att träffa kollegor och förlagsanställda! Ja, och så har jag blivit intervjuad i Babbelpodden om poesi. Tror det blev ett bra samtal, lyssna själv vetja!