Jag har varit två dagar på Vasaskolan i Skövde och åh, så roligt det är att träffa engagerade lärare som verkligen vill att barnen ska lära för livet! Jenny Tapper är en sådan lärare. Och det går tydligen att ha trevliga klassrum även på högstadiet … Jenny har nyligen gett ut en bok, så vi är dessutom kollegor.
Två författarbesök kvar på denna för mig hektiska termin, men visst har det varit roligt! Fast under hösten blir det mer skrivande. Dags att sätta tänderna i det här (totalt oredigerade):
En tjej? Du skojar. Du är inte ihop med någon. Det är jag visst det! Har du några foton på henne då? (Nickar mot mobilen) Nä, hon ville inte det. (Skratt) Men jag har den här teckningen. En man på stranden gjorde den. Det där är inte din tjej. Ni ska få se! Hon ska flytta hit! (Mer skratt)
I år blir det förresten nio böcker, åtta nästa år. Alla är skrivna och antagna. Så nu skriver jag för 2025.
Idag, på självaste Världsbokdagen, var det dags för barndagen på Litteralund! Och Hanna Granlund och jag var där! Fem minuter innan berättade jag i bibliotekets högtalare att det var dags, och sedan fylldes platserna på till bristningsgränsen. Stadsbibliotekets Daniella Melin räknade ut att det var 82 barn och 56 vuxna på plats!
Daniella intervjuade Hanna och mig, sedan läste jag en något komprimerad version av Ett spöke som barnvakt samtidigt som Hanna livetecknade figurerna i berättelsen. Publiken kunde följa det hela på storskärm. Så fiffigt! Efter det fick barnen fika (Martas café hade gjort jättfina spökmaränger!) och rita egna spöken på ett ifyllningspapper som Hanna gjort i ordning innan. Och så signerade vi Spökpyssel och delade ut vykort. Det blev så lyckat! Tack Litteralund för att vi fick komma, och tack Daniella som gjorde en lysande insats! Trevligt att också träffa kollegorna Tina Macki och Moa de Bruin. Och Jimmy Wallin!
Ett par timmar senare tog jag tåget mot Göteborg för vidare färd mot Orust där jag ska träffa elever de närmaste dagarna. Det blir kul!
Igår deltog jag i Rabén & Sjögrens Läslustträff på Borås stadsbibliotek, tillsammans med kollegorna Pia Hagmar och Boel Gerell. Patrik Hadenius (förlagschef) och Jenny Edh Jansen (kommunikationsansvarig) från förlaget var också med, och en massa pedagoger och bibliotekarier förstås! Själv pratade jag om Spöksystrar och Samtidigt, inuti och spelade till och med in en liten film på plats för Bodaskolan! Det går att hinna med mycket på en och en halv timme.
Nu är det lite paus från författarbesök (läs: Påsklov) och så blir det Jonstorp och Orust senare i april. Och Litteralund! Hanna Granlund och jag håller i ett Spöksystrarprogram på Lunds stadsbibliotek söndagen den 23 april. Det blir rysligt roligt det!
Förlagschef Patrik Hadenius presenterar nya böcker.
Vilken fest det blev på Mariehamns litteraturdagar när jag på biblioteket träffade hela Ålands 350 femmor! Det var länge sedan jag fick skriva så många autografer och vara med på så många bilder. Och fick så många frågor! Och så träffade jag Amanda Chanfreau som tillsammans med sin syster Sofia (som tyvärr var sjuk) gjort boken Giraffens hjärta är ovanligt stort. Amandas bilder var utställda på biblioteket och de är verkligen något extra.
Sedan återförenades jag med Daniel Boyacioglu som träffade Ålands alla nior! Vi är båda med i En bok för allas antologi En bro av poesi och i höst kommer han med en ny bok. Faktiskt firar vi båda två tjugo år som författare i år.
Ett mycket proffsigt arrangemang med projektledare Sheyda Shafiei vid rodret. Jag kommer gärna tillbaka.
Igår var jag hos En bok för alla i deras nya lokaler (där bland annat också Lilla Piratförlaget håller hus) och hade möte inför kommande boken Livet, ju. Det blir en samling med mina bästa dikter 2003-2023, och utgivning blir i augusti. På bilden ser vi Malin Nyman och Elin Lucassi på förlaget, Sofia Falkenhem som ska göra omslag och vinjetter samt formgivare Lisa Zachrisson. Jag är superstolt! Så roligt att äntligen få jobba med Sofia som jag känt länge! Lisa har gjort omslag till flera av mina böcker, och En bok för alla är ju bara bäst.
Bland annat bestämde vi att boken ska bli tjockare, så nu ska jag fylla ut manuset med fler dikter. Det blir poesi från alla mina diktsamlingar, och åtminstone en ny dikt.
Idag far jag vidare till Mariehamns litteraturdagar där jag imorgon ska träffa alla Ålands femmor. Det är veckans enda författarbesök, så jag har faktiskt hunnit skriva lite:
Jag reste mig upp. Men höll genast på att ramla omkull. För genom det tunna draperiet såg jag att någon satt på toastolen. Det gick inte att avgöra vem. Jag tänkte förstås på drömmen, och kvinnan som suttit där. Men det här var någon som var mindre. Var det min lillasyster Nora? Hade jag inte låst? Med bultande hjärta drog jag snabbt från draperiet och tittade förvånat på toastolen. Det var ingen där.
Att vara på författarbesök, utanför själva skolan, innebär ofta en ganska ensam tillvaro. Men idag kunde jag sammanstråla med både Anette Eggert och Pär Sahlin, som liksom jag besökt sjundeklassare i Hässleholm. Det var för mig sista dagen på en mycket intensiv period med författarbesök. Jätteroligt, men utmattande! Nästa vecka blir det bara ett enda besök, i Mariehamn. Så kanske hinner jag då skriva min skräcknovell till Nypon som jag skissat på de senaste kvällarna …
I Astrid Lindgren-sällskapets senaste medlemsblad dyker jag upp på sista sidan! Det är förstås för att jag fick Astrid Lindgren-priset i höstas. Kul! De missade bara att skriva att jag är medlem, haha.
Jag är inne i en intensiv period av författarbesök just nu, men när jag träffar engagerade lärare och elever (som senast på Vannarödsskolan i Sösdala och Ingelstad skola) är det en ren fröjd. Men så mycket skrivet blir det inte. Skissar på noveller och skjuter upp skrivandet av nästa roman till hösten då det är betydligt lugnare.
Jag går på en brygga. Min pappa ropar på mig att jag ska komma tillbaka, men jag börjar springa. Jag skrattar, småbåtarna runt omkring tycks le mot mig. De gungar i takt till en melodi i mitt huvud. Så tar bryggan slut. Precis när jag saktar ner farten snubblar jag på en hoprullad tamp och far över kanten, ner i vattnet.
Första samlingsvolymen av Spöksystrar är med i Akademibokhandelns reakatalog, och det är ju oförskämt billigt när man tänker efter. Men lugn, priset kommer gå upp till det normala igen.
Jag har haft tre dagars författarbesök i Hässleholm, storsamlingar för nästan hela slanten på Kulturhuset. Senare kommer jag återvända och skriva med en del av klasserna (resten tar Anette Eggert, Lisa Bjärbo och Pär Sahlin hand om). Jag har blivit så väl omhändertagen och träffat mängder av trevliga sjundeklassare. Avslutet på Silviaskolan för några timmar sedan var fantastiskt fint med intresserade elever och lärare.
Igår skickade jag in vilka tio jag tyckte skulle vinna KP:s dikttävling, resultatet kommer i nummer 4. Så många fina dikter jag läst! Det bådar gott för återväxten av poeter i vårt land.
Förra veckan skrev jag berättelser med de yngsta eleverna på Sternöskolan i Karlshamn. Jag berättade att jag gått förbi ett övergivet hus och frågade eleverna vad som kunde finnas där. Sedan gällde det att ta tillvara på barnens idéer och samtidigt visa hur en berättelse fungerar och få ihop det hela! Temat var läskiga berättelser och det blev de verkligen! 25 minuter ungefär höll vi på med varje berättelse, så tempot var högt.
Sternöskolan hade för övrigt arbetat så fint inför författarbesöket, eleverna hade ritat, recenserat och funderat kring mina böcker. Korridorerna var fulla av deras illustrationer och tankar. Fantastiskt kul att se!
Jag har fått tillstånd att lägga ut klassernas berättelser här. Visst blev de kusliga?
F-klassen: DET HEMSÖKTA HUSET
Det var en gång en flicka som hette Nikki. Hon hade precis flyttat till Karlshamn. Nu var hon på väg till Sternöskolan för första gången. Det var fortfarande mörkt ute. I väskan hade hon lagt ner sin docka Annabell. Hon gick förbi ett gammalt läskigt hus. Det var rostigt, färgen på träet hade ramlat av, flera plankor höll på att lossna och det var mögligt. I ett av fönstren blinkade en lampa – Oj, vem bor där? tänkte hon. Kanske ingen. Men då hörde hon någon skrika. – Hjääälp! Det kom inifrån huset. Hon smög fram. Öppnade försiktigt dörren. Där var en lång korridor. Plötsligt öppnades en annan dörr och någon tog tag i henne och drog henne nerför en trappa Dörren slogs igen. Det var alldeles mörkt och någon band fast henne i en stol. Framför henne stod ett skelett i clownkläder med en kniv i handen. – Du skulle aldrig gått in i mitt hus, sa skelettclownen. Nu ligger du risigt till och ska dö …! Då! Ur väskan klev Annabell. – Åh, du ska rädda mig! sa Nikki. – Nej, jag är en mördardocka och ska döda dig också. – Iiiiiiiiiiiii! skrek Nikki. Ojojoj, hur ska det här gå? Då kom hennes bror Ville in genom dörren. Han var också på väg till skolan och hade hört hennes skrik. Han ryckte kniven från clownskelettet och satte den i huvudet på det och sedan i dockan. – Kom, nu går vi till skolan, sa han och befriade Nikki. Och så gjorde de det. Och sedan levde de lyckliga i alla sina dagar och veckor och år.
Klass 1: SPÖKHUSET
Det var en gång ett hemsökt hus i Karlshamn. Det låg vid vattnet och var gult. Det var repor och sprickor på det, och ett stort hål i taket. I trädgården under några grenar låg något vitt. En liten bit bort låg en kyrkogård. En flicka låg i sängen. Hon hette Ollo och hade precis vaknat. Hon letade efter sin mobil men hittade den inte. – Den kanske är utomhus? tänkte hon. Någon kanske har tagit den. Hon gick mot dörren. Men hon var rädd. – Det är kusligt i trädgården. Men jag måste ha mobilen för att kunna höra min musik. Hon gick ut. Genast kom det en massa spöken och försökte ta henne. Jättemånga spöken! Hon snubblade på en avhuggen hand. Hon hade inte en chans att komma undan. Grenarna rörde sig. Där var skelettet Sleja! – Här är din mobil! sa Sleja. Jag lånade den igår för att titta på dina semesterbilder. Ollo tog den och satte på musiken. Den läskigaste musiken hon hade! Spökena blev jätterädda och försvann. – Åh, så skönt, sa Ollo. Kom, vi går till kyrkogården och dricker blod! Och så gjorde de det.Snipp, snapp snut så var sagan slut och de levde lyckliga i alla sina dagar!
Klass 2: DÖDENS HUS
Det var en gång ett hus som plankorna hade lossnat på. Taket hade rasat in och fönstrena var krossade. En lampa blinkade därinne. Filip och Greta gick förbi huset. – Vilket skruttigt hus, sa Filip. – Ska vi gå in? sa Greta. De smög in. Det luktade jätteäckligt. PANG! Dörren bakom slogs igen och klickade till. – Shit, vad rädd jag blev! sa Greta. – Jag måste gå på toa! sa Filip. Det stod WC på en dörr. Filip gick in. Han lyfte på locket och satte sig ner. Då tog något tag i honom och drog ner honom i toaletten. – Hjälp mig! – Men dörren är låst! ropade Greta. Hon såg sig om efter något att bända upp dörren med. Det hängde en yxa på väggen. Hon tog den. – Vad tung! Hon lyfte den med båda händerna och högg sönder dörren. Hon slet loss Filip och stängde locket. – Är du ok? frågade hon. – Ja, men … – Glöm inte tvätta händerna! Ska vi gå upp på ovanvåningen? Filip följde tveksamt med. De gick uppför trappan. Där var en massa dockor. – Titta, en av dockorna har godis i händerna, sa hon. Greta kunde inte låta bli att ta en godis. Då rörde sig dockan. Den pekade finger åt henne. Filip blev jätterädd, men Greta tog yxan och högg av dockans huvud. Alla dockor kollade argt på henne, zombier kom fram ur väggarna, och ruttna ormar och … Greta svingade yxan och högg huvudet av allihopa. Då kom en rutten Animatronic. – Nu sticker vi, sa Filip. De sprang nerför trappan. De provade att ringa men hade ingen täckning. Greta kände på dörren. – Den är inte låst! – Då går vi! Greta tog en sista titt in i huset. Allt var fint igen! – Vad hände? sa Greta. – Jag vet inte, sa Filip. Kom nu. Och så gick de hem.
Den här veckan är jag i Karlshamn och träffar elever tillsammans med Mattias Olsson på Sternöskolan. Jag skriver med eleverna, Mattias illustrerar. Idag hade vi även en gemensam workshop för lärarna, väldigt kul att göra något tillsammans för omväxlingens skull. Så det var väldigt passande att dagen bjöd på en mycket positiv recension i Göteborgsposten av vår tredje bok tillsammans, Skogens slut. Stina Nylén skriver:
”Mårten Melin arbetar i den korta skräckromanen ”Skogens slut” på ett närmast psykoanalytiskt färgat sätt med Noahs vända. — Den socialrealistiska problematiken kontrasteras mot fantastiken, och får samtidigt en realistisk och trygg lösning med hjälp av sagans skogsrå. Men vägen dit, särskilt hur den framställs med hjälp av Mattias Olssons chockartat djärva illustrationer, är nog så otrygg och skakande.”
Den satt fint, ska jag säga! Och både Förvandlad och Jag är Love är månadens bok i Barnens bokklubb för 9-12-åringarna denna månad, så mina böcker syns lite här och var. Tack till K-G som skickade recensionen!
Mårten Melin 