Hegas, 2013
Nypon förlag, 2022 (endast digitalt)
Omslag av Eva Lindeberg
Det här är en fristående fortsättning på Trasig.
”Självklart spårar vänskapen ur, efter att Max och Ira träffats och blivit intima på tu man hand, till Emils stora besvikelse. Och Iras dubbelspel straffar sig hårt. Mårten Melin håller sin berättelse i stadig hand. Han lyfter fram de betydelsebärande detaljerna. Meningarna är korta men ändå mättat uttrycksfulla. Det är en konst att skriva lättläst utan att texten känns urvattnad. Mårten Melin kan!”
Staffan Engstrand i BTJ-häftet 2013
Ett litet smakprov ur boken:
Det ligger en lekplats utanför Emils hus.
– Kom! ropar han.
Vi gungar, ser vem som kan gunga högst.
Ira vinner. Vi låter vinflaskan gå runt. Sedan sätter jag mig i sandlådan. Gräver med en spade som någon glömt kvar. Emil skrattar till.
– Kolla där!
Jag tittar, ser polisbilen. Poliserna stiger ur och går fram till oss. Ella vill gå därifrån. Men jag sitter kvar.
– Jaha, säger den ena polisen. Vad gör ni då?
– Vi fick inte leka när vi var barn, säger jag. Så vi gör det nu i stället.
Ira skrattar.
Poliserna tittar på henne. På Emil, på Ella. Och på mig igen.
Sedan ler de. Båda två.
– Ja, det ser ju roligt ut, säger samma polis igen. Jag önskar jag kunde vara med.
Sedan går de mot bilen igen, kliver in och åker iväg.
Vi skrattar stort.
– Fan vad bra sagt! säger Ira.
Hon tittar på mig. Länge.
Mårten Melin 