Skriver på en ny spökhistoria. Det är inte många dagar kvar innan sommarledigheterna nu.
Hon tittade ut över sjön. Hon var verkligen blek, flera av hennes blodådror syntes genom huden.
– Jag lade märke till dig förra veckan, sa jag.
Hon log hastigt.
– Jag tyckte väl jag såg någon. Var det du?
Jag nickade.
– Jag blev lite rädd faktiskt, sa hon. Så jag … försvann.
Hennes röst var fjäderlätt, så nära en viskning man kan komma. Men jag tyckte om den.
Livet, liksom.
bit för bit
lägger jag det pussel
som är jag
någon ram finns inte
ingen ask
med den färdiga bilden
pusslet kan bli
hur stort
eller litet som helst
bitarna
behöver inte ens
passa särskilt bra ihop
I höst kommer en samling med de fyra första Måns och Emma-böckerna på Nypon: Måns och Emma, första kärleken. Tanken är att det ska komma en uppföljare våren 2021 med de tre sista delarna. Helena Bergendahl har gjort ett nytt, fint omslag (tycker hon fått till det så bra med referenser till alla fyra berättelserna) och jag har knåpat ihop ett efterord, där jag bland annat skriver: ”Att berättelsen om Måns och Emma skulle leda till så många utgåvor hade jag förstås ingen aning om när jag skrev den där första boken för över tio sedan. Men så är ju deras kärlek också alldeles särskilt stark. Måns och Emma kommer alltid att vara kära i varandra.”
Nu tar jag långhelg.
tror jag är på rätt väg
tror jag ska till vänster här
tror jag ska in på vägen där
tror det är höger efter trädet där
tror det är just här
jag ska gå vilse
Diktmanuset Samtidigt, inuti fylls på, dikt för dikt. Den här blev lite annorlunda. Annorlunda är bra, tycker jag.
ibland
har jag huvudet över ytan
ibland
är brännmaneter allt jag ser
på stranden sitter ni och undrar
är det kallt
mm men man vänjer sig
fast bara om man hoppar i
Skriver berättelse och vet inte om det blir så bra. Skriver dikt och har nog plötsligt titeln på nästa samling.
jag tystnar
samtidigt, inuti
fylls jag av ett skrik
jag skriker
samtidigt, inuti
känner jag mig så tom
är jag den därinne
är jag den därute
kan jag bara inte
passa ihop någongång
En ny dikt som kanske letar sig in i nästa samling.
•
precis som skuggan
sitter fast i mig
sitter jag fast vid
det här livet
kompisarna
skolan
vad som är okej
och inte okej
att göra
tycka
vara
skuggan ser på mig
med längtan i blicken
det är lugnt
gå du
det är nog dags
för oss båda
att välja
en ny väg
Idag skrev min dotter Nationella prov, och då var en av mina dikter med! Ni får den här i 2020 remix version:
det var här
just på den här platsen
som vi slutade
vara vänner
nu är jag här igen
och jag tänker stå kvar
tills du kommer tillbaka
så vi kan fortsätta
som om ingenting hände
som om du aldrig
gick härifrån
Dikten heter Tills du kommer och är med i Jag är ett litet liv, utgiven 2013 på Hegas. Det är inte första gången jag har texter med i Nationella proven, utdrag från Som trolleri och Jävla Lucia har varit med tidigare år. Och säkert något mer som jag glömt bort.
Jag har blivit intervjuad av Caroline Cabot i podden Bokad hos Cabot, som produceras av förlaget Ekström & Garay. Det blev ett kul samtal om dikter för barn och unga som vi spelade in på Lunds stadsbibliotek. Ekström i förlagsnamnet är min goda vän Tomas Ekström som jag bland annat gjorde tidningen Serum med för många år sedan.
Och apropå dikter, nya skrivs och läggs på hög, och sakta men säkert utkristalliseras ett tema för nästa diktsamling. (Jag räknar med en färdig bok 2022.)
•
kommer hem
går direkt till mitt rum
mamma ropar
men jag svarar inte
stänger om mig
hör inte
stänger mig
ser inte
stänger
av
finns inte
Igår fick jag ett stipendium från Författarnas kopieringsfond så jag är väldigt glad.
Idag skrev jag den här dikten:
•
på era platser
när jag inte har
nån plats
färdiga
när så mycket är
kvar att göra
gå
när jag inte ens vet
riktningen
Till nästa diktsamling:
kan du se mig
du som är där
utanför
vet du vem jag är
vet du vad jag har
vet du vad jag kan
själv
kan jag inte se mig
jag som är här
innanför
det är för mörkt
för det
© Foto Bodil Johansson Elakkanin Photography
