Arkiv | Texter RSS feed for this section

En klassisk spökberättelse

7 Maj

Ibland går skrivandet så långsamt! Det kan gå veckor utan att jag får ner något vettigt på pappret (ja, eller i dokumentet). Men så finns det andra tillfällen. När det bara rasslar till. Som nu när manuset till Vintage går mot sitt slut.

Flickan tittade upp, såg skrämt på mig och gjorde sig redo att springa därifrån.
”Lugn”, sa jag. ”Jag är inte farlig.”
Hon slappnade av, tittade ner på korset igen. Torkade ögonen med klänningsärmen.
”Han var hungrig”, sa hon. ”Är det ett brott?”
”Vem var hungrig?” frågade jag.
”Far. Vi var alla hungriga. Jag är det ännu.” Hon såg upp på mig. ”Har du något att äta?”
”Tyvärr”, sa jag. ”Jag önskar att jag hade.”
Flickan sa inget mer, bara tittade på mig. Så blev allt svart igen.

Jag har så klart skrivit om spöken tidigare men det här känns mer som en klassisk spökberättelse. Jag tror att det blir riktigt bra.

 

Vintage

19 Apr

Idag skriver jag på en spökhistoria med arbetstiteln Vintage:

Mamma satte sig med datorn i vardagsrummet, så jag drog ner rullgardinen och körde igång min också. Jag hade spelat Minecraft sedan jag var åtta, men medan mina klasskompisar börjat med andra spel hade jag bara fortsatt. Hela städer gjorde jag, med hus, slott, sjöar … Just nu höll jag på med mitt största bygge någonsin, en enorm borg med fyra höga torn med rum, vallgrav runt omkring, och en stor borggård där jag stängt in ett gäng zombies.
Men … vad var det här? Mitt på borggården stod något som jag inte byggt. Det var som ett lågt, runt torn av sten. På det platta taket stod något som såg ut som tre skorstenar, mellan dem gick det träbjälkar, ovanifrån bildade de tre bjälkarna en triangel. Jätteskumt! Hade någon tagit sig in i min värld och gjort det här? Men hur? Det var en dörr i tornet, innanför fanns en trappa som ledde upp på tornets tack.
Då hörde jag en ny suck bakom mig. Hjärtat for upp i halsen och jag svängde runt på stolen. Jag hann tänka att det kanske var mamma som kommit in på rummet. Men det var ingen där.
Jag vände mig mot datorn igen. Vem hade byggt det här? Och vad var det egentligen för något? Jag tittade på tornet i kanske tio sekunder. Sedan slog jag sönder det tills ingenting fanns kvar.

Min längtan kvar

8 Feb

Det har varit många författarbesök senaste månaden, nu senast har jag haft två fina dagar i Växjö. Men nu dröjer det över en månad tills det är dags igen. Så nu är det dags att skriva Spöksystrar på allvar! Jag har samlat på mig många idéer de senaste månaderna, vi får se vilka som räcker till hela böcker.

Jag har fått reda på att det blir en diktsamling på Rabén & Sjögren 2019, och det är jag enormt glad över! Arbetstiteln är Min längtan kvar, målgruppen är 9-12 och här är en av de 50 dikterna:

mobilen
mot hjärtat

dina sms
som håller kylan borta

En dikt om en elvaåring, 1946

29 Nov

Idag har jag skrivit dikter med ungdomar i Lund. Så här blev en av mina dikter:

elvis1946Du älskar din mamma
Du älskar din pappa
Men mest av allt älskar du att sjunga
Du sjunger nästan hellre än du andas
Du har en tvillingbror som dog när du föddes
Du skäms för att du överlevde
Du är stolt för att du överlevde
Du är Elvis Presley
Du är elva år gammal
Du drömmer om att stå på scen

Om elva år vet världen vem du är

Bajs och poesi

27 Nov

Berta och hundbajset, går det att ge ut en bok som heter så?

Men oj! Bammi har bajsat!
Vad ska Berta göra? Hon har glömt bajspåsar.
Jag kan inte låta bajset ligga, tänker Berta. Tänk om någon trampar i det.
Berta funderar.
Jag får plocka upp bajset, tänker hon. Och slänga det i soptunnan.
Vad ska Berta ta upp bajset med? Jo, så klart! Med Annas spade.
Hon plockar upp bajset med spaden.
Sedan reser hon sig upp.

Men en diktbok som heter Min längtan kvar, det tvekar jag inte att skicka till förlag … Tycker Rabén & Sjögren att det ska bli en bok av det nyss inskickade manuset blir det min diktsamling nummer åtta.

i klassrummet
jag tror att alla vet

våra blickar
så intensiva

att det går att vandra
längs dem

Avlyssnat på kyrkogården

9 Nov

– Jul? Vi spöken firar inte jul. Det har ju precis varit allhelgona.
– Vad är det för kul med det? Människorna kommer hit och tänder ljus och gråter och spiller varm choklad på våra gravstenar.
– En gång var det en som satte ett ljus vid min grav …
– Fast sedan kom hon ju på att det var fel och flyttade på det.
– Jamen ändå … Det var de finaste trettio sekunderna i mitt liv … förlåt, död.

Tiden som går

26 Okt

En dikt, varsågoda:

tiden går fort
när man har roligt

dagarna med dig
bara svishade förbi

hur vi hann med allt
förstår jag inte

tiden går fort
när man har roligt

fort, fort
alltför fort

och nu
har tiden stannat