En ny idé

Jag har många författarbesök just nu, allihop från mitt lilla arbetsrum. Det som är bra är att om jag vill visa något är det ofta bara att sträcka ut handen och ta det. Till exempel det första numret av Spindelmannen från 1978. Men trots att dagarna fylls av författarbesök har jag ändå hunnit skriva lite. Jag fick faktiskt en strålande idé under ett av besöken då eleverna och jag (jag skriver alltid när eleverna gör det) skulle hitta på en superhjälte. Det här kan bli något, tror jag:

Så kom en våg, högre än alla de andra, och jag var helt säker på att vi skulle kantra. Det gjorde vi inte. Men kanske skulle nästa våg välta omkull oss. Eller nästa igen.
Jag tittade på Sana. Hon skulle inte ha en chans om hon hamnade i vattnet.
Jag hade svurit på att aldrig använda mina krafter igen. Men jag kunde inte sitta still längre. Jag måste göra något!
”Sitt ner!” ropade någon när jag reste mig, men det struntade jag i.
Jag gick fram till relingen. Såg bakåt och upptäckte att Sana tittade på mig.
Jag blinkade och log mot henne.
Sedan kastade jag mig i vattnet med huvudet före.

Värmeelementet revisited

jag vill likna dig
vid ett värmande element

men liknelser
har aldrig varit din grej

och metaforer
ska vi bara inte prata om,

eller i

Siv Widerberg 1931-2020

Siv Widerberg är död, 89 år gammal. Hon har betytt mycket för mitt skrivande. Förutom sina egna böcker var hon en flitig antologiredaktör, bland annat till Kärlek och uppror som fick mig att börja skriva egna dikter. Hennes egna dikter har också varit en stor inspiration för mig, och hennes och Cecilia Torudds bilderböcker om Daghemmet Rödmyran läste vi om och om igen härhemma när barnen var små.

För elva år sedan när vi precis hade flyttat, insåg vi att en läckande blomkruka hade missfärgat vårt linoleumgolv. Bäst vi stod där och funderade på om det gick att göra något åt fläcken ringde Siv. Hon ville ha en hamsterdikt till antologin Barnens lilla djurbok. Det var skönt att få något annat än den där fläcken att tänka på. Jag skrev två dikter och skickade dem, Siv valde den ena. Vila i frid, Siv.

Lilla hamster,
så liten, så liten
i min hand

och ändå
så levande.

Tänk, lilla hamster,
att jag håller
ett helt liv
i min hand,

hela ditt liv,

ett gyllene,
levande liv.

Hon i den vita baddräkten

Skriver på en ny spökhistoria. Det är inte många dagar kvar innan sommarledigheterna nu.

Hon tittade ut över sjön. Hon var verkligen blek, flera av hennes blodådror syntes genom huden.
– Jag lade märke till dig förra veckan, sa jag.
Hon log hastigt.
– Jag tyckte väl jag såg någon. Var det du?
Jag nickade.
– Jag blev lite rädd faktiskt, sa hon. Så jag … försvann.
Hennes röst var fjäderlätt, så nära en viskning man kan komma. Men jag tyckte om den.

Bit för bit

Livet, liksom.

bit för bit
lägger jag det pussel
som är jag

någon ram finns inte
ingen ask
med den färdiga bilden

pusslet kan bli
hur stort
eller litet som helst

bitarna
behöver inte ens
passa särskilt bra ihop

Första kärleken

I höst kommer en samling med de fyra första Måns och Emma-böckerna på Nypon: Måns och Emma, första kärleken. Tanken är att det ska komma en uppföljare våren 2021 med de tre sista delarna. Helena Bergendahl har gjort ett nytt, fint omslag (tycker hon fått till det så bra med referenser till alla fyra berättelserna) och jag har knåpat ihop ett efterord, där jag bland annat skriver: ”Att berättelsen om Måns och Emma skulle leda till så många utgåvor hade jag förstås ingen aning om när jag skrev den där första boken för över tio sedan. Men så är ju deras kärlek också alldeles särskilt stark. Måns och Emma kommer alltid att vara kära i varandra.”

Nu tar jag långhelg.

tror jag är på rätt väg
tror jag ska till vänster här
tror jag ska in på vägen där
tror det är höger efter trädet där
tror det är just här

jag ska gå vilse

Till nästa diktsamling, nr 9

Diktmanuset Samtidigt, inuti fylls på, dikt för dikt. Den här blev lite annorlunda. Annorlunda är bra, tycker jag.

ibland
har jag huvudet över ytan
ibland
är brännmaneter allt jag ser

på stranden sitter ni och undrar
är det kallt
mm men man vänjer sig
fast bara om man hoppar i

 

Samtidigt, inuti

Skriver berättelse och vet inte om det blir så bra. Skriver dikt och har nog plötsligt titeln på nästa samling.

jag tystnar
samtidigt, inuti
fylls jag av ett skrik

jag skriker
samtidigt, inuti
känner jag mig så tom

är jag den därinne
är jag den därute

kan jag bara inte
passa ihop någongång

Dagens dikt

En ny dikt som kanske letar sig in i nästa samling.

•
precis som skuggan
sitter fast i mig

sitter jag fast vid
det här livet

kompisarna
skolan

vad som är okej
och inte okej

att göra
tycka
vara

skuggan ser på mig
med längtan i blicken

det är lugnt
gå du

det är nog dags
för oss båda

att välja
en ny väg

Tills du kommer

Idag skrev min dotter Nationella prov, och då var en av mina dikter med! Ni får den här i 2020 remix version:

det var här
just på den här platsen
som vi slutade
vara vänner

nu är jag här igen
och jag tänker stå kvar
tills du kommer tillbaka

så vi kan fortsätta
som om ingenting hände
som om du aldrig
gick härifrån

Dikten heter Tills du kommer och är med i Jag är ett litet liv, utgiven 2013 på Hegas. Det är inte första gången jag har texter med i Nationella proven, utdrag från Som trolleri och Jävla Lucia har varit med tidigare år. Och säkert något mer som jag glömt bort.