Minns inte om det var Anette eller Malin som tog bilden. Anette tror jag, fast med Malins mobil …
Det är ett väldigt ensamt jobb att vara författare, så det är ju en himla tur att jag har trevliga kollegor som vill träffas och prata texter! I responsgruppen Hurra ingår Malin Stehn, Mattias Edvardsson och Anette Eggert. Och så jag! Vi pratade spänning för vuxna, ungdomsbok samt min lättlästa spökhistoria Döden i badrummet. Den gick hem hos de andra, så nu är den redigerad och skickad till Nypon. Jag tänker mig att det ska bli den fjärde delen i min bokserie om spöken och vatten (efter Inte ens döden, Flickan på bryggan och Pojken på klippan).
Inte nog med det, senare på eftermiddagen träffade jag Katarina Genar som var på besök i Lund. Vi hade så roligt att jag glömde ta en bild på oss. Vi pratade om författaryrket, våra böcker och att besöka skolklasser. Men också om att åka tåg! Katarina har skrivit många spännande böcker varav de flesta är utgivna på BonnierCarlsen, men också på Nypon. Hurra för trevliga kollegor!
I senaste KP (19/20 2022) ger jag mina bästa dikttips inför KP:s dikttävling! Tillsammans med KP:s redaktion sitter jag i juryn också. Ska bli kul att se vad läsarna skickar in! Kanske någon blir inspirerad av de tre dikterna ur Samtidigt, inuti som är med på uppslaget, bland annat den här:
”Samtidigt inuti av Mårten Melin är en av de snyggaste böckerna någonsin. Både utsida och insida. Insidan har ett skrivmaskinstypsnitt och innehåller poesi. Dikter om känslor stora, starka, härliga och svåra. Du som har mellanstadiebarn i din närhet se till så att Samtidigt inuti finns inom räckhåll [—]. Särskilt om du har någon i din närhet som behöver lite extra hjälp att sätta ord på sådant som känns.”
Riktigt roligt att läsa, och fint att också Sara R Acedos omslag uppmärksammas. Ute är också intervjun med mig om Spöksystrar som Gunilla Kindstrand gjorde under inspirationsdagen inför Läslovet. Vill du bara se mig är det kring 34-minutersstrecket, men titta på alltihopa, vetja. Magnus Nordin, Jessica Schiefauer och Johan Unenge är några av de andra medverkande. Fast bara jag sitter i strålande solsken i norra Jylland!
Den nya spökhistorien jag skrev om nyligen är antagen på Nypon och kommer i januari. Den som gillade Inte ens döden och Flickan på bryggan gillar nog den här också:
Jag tittade upp en sista gång mot klippan. För ett kort ögonblick tyckte jag att det stod någon där. Men det var nog bara inbillning, för när jag blinkat bort lite vatten från ögat såg jag ingen. Jag simmade efter Isak. Vad tänkte han göra?
Den svenska utgåvan var nummer 6 av Mina klassiker, som kom i tolv nummer totalt (de tre sista i stort albumformat).
En av min barndoms största läsupplevelser var Dr Jekyll & Mr Hyde. Inte Robert Louis Stevensons originalbok, som jag visserligen läste senare med stor behållning, utan en serieversion utgiven av Atlantic Förlag sommaren 1978. Eftersom den distribuerades som serietidning och bara gick att köpa under juni månad måste jag ha varit fem och ett halvt när jag fick den. (Jag köpte också Spindelmannen då och då vid denna tid.)
I denna adaption förstår läsaren från början att Jekyll och Hyde egentligen är samma person. På så sätt är den mer lik de klassiska filmerna (från 1920, 1931 och 1941) än romanen, där det först är mot slutet den stora hemligheten avslöjas.
Jag har alltid tyckt att denna version är fantastiskt vältecknad, och förstod långt senare att det var den filippinske tecknaren Nestor Redondo som höll i pennan. Hans bildlösningar, svärta och tunna linjer är inget annat än mästerliga. Och hans Hyde kommer alltid att vara så jag föreställer mig Jekylls onda jag. Min bror Staffan hade Auroras modell ”Dr. Jekyll as Mr. Hyde” och jag undrar om inte den var en inspirationskälla för Nestor.
Första versionen av den här modellen kom 1964, den med självlysande delar kom fem år senare men såldes i butik långt in på 70-talet.
Atlantics tryck är dock inte det bästa, och även om min dröm vore en originalsida ur boken, tänkte jag att det kanske inte vore någon dum idé att få tag i originalutgåvan av serieboken. Det visade sig att den var utgiven 1973 av Pendulum Press, och mycket riktigt, trycket är betydligt bättre! Så nu, sisådär 44 år efter att jag läste den första gången, kan jag än mer njuta av Nestor Redondos fantastiska teckningar. Dessutom fick jag veta att adaptionen är gjord av manusförfattaren Kin Platt, och faktiskt är den omnämnd i wikipediaartikeln om honom.
Den amerikanska originalutgåvan innehåller läsförståelsefrågor, så det verkar som om den använts i skolor i USA. Något jag inte tror skedde i Sverige!
Nestor Redondos kusliga Hyde gav säkert inte bara Mr. Utterson mardrömmar!
Vill ni läsa min variant av Dr Jekyll & Mr Hyde heter den Jamila och Hasna och finns i novellsamlingarna Liksom helt magiskt och Helt fantastiskt.
Igår skickade min redaktör Elin Johansson den här fantastiskt fina pocketen till mig: Helt fantastiskt – 25 berättelser. Den innehåller samtliga noveller från mina två novellsamlingar samt en nyskriven historia. Omslaget har Eva Lindeberg gjort. Jag är sjukt stolt över den, liksom över det faktum att jag de senaste nio åren fått ut tio av mina mellanåldersböcker i pocket:
• Svarta kängor med gul söm, En bok för alla 2010 och 2017
• Jävla Lucia, En bok för alla 2013
• Som trolleri, En bok för alla 2015
• Förvandlad, Jag är Love och Pixis bok, Rabén & Sjögren 2015
• Lite mer än en kram och Mycket mer än en puss, Rabén & Sjögren 2017
• Liksom helt magiskt och Typ helt övernaturligt, Rabén & Sjögren 2019
Det är inte mycket i royalty för pocketböcker, men jag gillar att böckerna får längre levnadstid, och finns åtkomliga för en billig peng. Perfekt för klassuppsättningar, till exempel. Och chansen att en 11-åring går och köper en bok för egna pengar ökar lavinartat.
Helt fantastiskt – 25 berättelser kommer den 17 januari 2019.
Det kom ett brev från en nioårig läsare: ”Innan jag började läsa Spöksystrarna så gillade jag inte att läsa. Nu älskar jag det.” Det är faktiskt lite svårt att förstå. Att någon börjar gilla läsning för att de läst något jag har skrivit. Det är stort, riktigt stort!
Jag har flera manus inne hos förlag, och ett par som kommer att skickas innan jul. Kanske kan någon av dem också få någon att börja gilla läsning? För det är ju rätt oslagbart, det här med att läsa … (Skriva också, för den delen.)
Ibland känner jag mig som honom. Som om jag också har en hemlig identitet. En superhjälte som bara väntar på att komma ut. Jag vet att man inte kan ha superkrafter på riktigt. Men att se ut som Mirakelpojken. Att förvandla sig till någon som alla beundrar, som alla ser upp till. Vem beundrar mig nu? Mamma räknas inte.
Igår gjorde jag något som jag nog aldrig gjort förut: Jag hade ett författarbesök tillsammans med en illustratör, närmare bestämt Jimmy Wallin! Vi besökte Boksnackarna på Lunds stadsbibliotek. Det är en biblioteksklubb för 7-9-åringar, och vi pratade om ett kommande projekt – som jag fortfarande inte vet om jag får prata om, haha – och sedan ritade vi monster! Barnen kom på hur många roliga monster som helst! Jimmy också, det är hans alster på bilden.
Sedan lyckades jag hitta Akademibokhandelns tidning Läs! Om barns läsning och där är det en intervju med mig. Det är förstås ett roligt sammanhang att vara med i och viktigt att prata om barns läsning, men någon gång hoppas jag på en intervju där jag får prata om mina böcker … Jag undrar om det inte är det mest läsfrämjande, att vi författare pratar om våra författarskap. När läste någon till exempel en intervju med Martin Widmark som handlar om det?
Inte nog med att det nästa år kommer en bok som jag har översatt – nu kan jag snart titulera mig vuxenbokförfattare också! Nypon refuserade mitt ungdomsbokmanus Hand i hand … och då skrev jag om det till en vuxenbok istället. Det gick bättre! (Och fungerade bättre också, så refuseringar kan vara bra ibland!) Boken kommer på Vilja hösten 2017.
Sara på Biblioteksbubbel har skrivit så fint om Flickan på kyrkogården:
”Jag gillar den här boken mycket. Boken är lättläst och jag är förtjust i den fina handlingen som är både rolig, spännande och oväntad. Illustrationerna av Hanna Granlund är jättefina och berättar bredvid texten på ett fantastiskt sätt. — Jag tycker boken väcker många funderingar om vänskap, historia, föräldrar, hur det kan kännas att vara ny i klassen och hur en är mot varandra. Del två i serien har också kommit ut och heter: Spöksystrar: Ett spöke i klassen. Läs och kika på de fina teckningarna!”
Det var förstås roligt att läsa, också att en bok med så pass lite text kan väcka många frågor. Kort kan vara bra! Och apropå det har Bladen brinner avsnitt 6 lagts ut och där pratar jag om lättläst (ett citat av mig fick namnge avsnittet). Lyssna!
Författarcentrum har en ny tidskrift på nätet, Skrået. Och i den har Elin Nilsson skrivit om ett samtal hon hade med mig och Lina Arvidsson om ungdomsboken. Johanna Lindbäck på Bokhora blev så inspirerad av samtalet att hon fick lust att skriva. Kanske händer det dig med?
Så roligt med ett modigt, djupdykande och entusiastiskt program om böcker för barn! Elvaåriga Estrid Airas är programledare för Estrids bokhörna som sänds på webben. Det är en proffsig produktion som tar både barn och böcker på stort allvar. Det finns lärarhandledningar till programmen så man kan jobba med dem i skolan. I första avsnittet träffar Estrid fenomenala Linda Bondestam och pratar med henne om hur hon arbetar med sina böcker.
Lika roligt var det inte att se Bokslukarna, SVT:s nya program om barns läsning. Det enda roliga i senaste avsnittet är att lyssna på Petrus Dahlin, men det inslaget fånas sönder av små insprängda klipp. Dialogen mellan programledare Marcus Biderholt och barn är styltig och det pratas – extra tråkigt med tanke på hur kort programmet är – förvånansvärt mycket om annat än böcker. Nej, jag är inte alls imponerad av Bokslukarna. Men jag ser verkligen fram emot nästa avsnitt av Estrids bokhörna.
Mårten Melin 