Arkiv | Andra om mig och mina böcker RSS feed for this section

Elfte Spöksystrar imponerar

9 Apr

Idag gavs den här finfina boken ut på Rabén & Sjögren: Spöket går vilse, elfte Spöksystrar-boken (om vi inte räknar pysselboken alltså), med bilder av Hanna Granlund så klart. Annika Lundeberg har gett boken högsta betyg i BTJ-häftet, och skriver:

”Mårten Melin lyckas trots det begränsade formatet (drygt 50 sidor) skapa en förväntansfull början, fixa en fnurra på tråden mellan vännerna som löses med spökbus, som i sin tur gör att de går vilse på riktigt i skogen, de blir rädda och oroliga, men en räddare i nöden dyker upp (i form av en liten tomtegumma) och allt slutar med en knorr. Det är imponerande! Den lilla boken är generöst och genomtänkt illustrerad på ett lockande vis av Hanna Granlund, den inbjuder verkligen till läsning.”

Verkligen roligt att läsa! Förläggare för Spöksystrar-böckerna är Sofia Hahr, redaktör är Sofia Hannar och layouten görs av Rebecka Neumann. Och kommunikationsansvarig är Sofia Bengtsson. De gör ett himla bra jobb allihopa, så jag tänkte att de skulle få lite cred också! I höst fyller Spöksystrarna fem år, och förutom samlingsboken som kommer då med de fem första böckerna, tänkte vi fira det på lite olika sätt. Mer info kommer så klart!

Mårten Melin berättar spännande

26 Feb

Nästan hundra böcker tog det men nu har det hänt: En av mina böcker har recenserats i Opsis Barnkultur! Då checkar jag av det från listan. Jo, jag har en karriärslista att bocka av. Där finns bland annat En bok för alla (check), en översättning till danska (check), en pixibok (check), en Augustprisnominering (check) och en film baserad på någon av mina böcker (inte check).

Hursomhelst, Bengt Eriksson har skrivit om Spöksomrar och tycker nog att den är ganska bra även om han tycker att spökerierna är lite tama. Och jag som hört folk som inte kunde sova efter att ha läst ”Vintage”! Men nu var ju checken inte svallande positiv recension i Opsis, utan recension i Opsis rätt och slätt. Dock är två tredjedelar av recensionen referat av bokens berättelser, men på slutet blir det lite tyckande:

”Mårten Melin berättar spännande. Beskrivningarna av personer och miljöer är lagom avvägda, varken för lite eller för mycket. Det blir levande berättelser, som ur verkligheten. Hans främsta styrka är att skildra vardagen, skapa spänning i vardagliga händelser. — Han skildrar också ung kärlek, ömt och fint.”

Det var väl inte så dumt? På slutet undrar ändå Bengt ”om inte Mårten Melins romanetter blivit bättre ändå om det vardagliga fått ta ännu större plats – på bekostnad av spökerier och annat övernaturligt?” Det får han så klart göra. Och i min nästa roman Mammas lilla prins blir det inte ett enda spökeri.

Så himla snyggt

20 Jan

Kors i taket! Två av mina tre januariböcker från Nypon får full pott av BTJ! Om Inte ens döden skriver Staffan Engstrand i BTJ-häftet 4/2021: ”En bra berättelse kan tillhöra lite olika genrer, utan att därför tippa över åt något specifikt håll. — Så himla snyggt berättar författaren Mårten Melin enkelt och psykologiskt om en trafikolycka med dödlig utgång, samtidigt som berättelsen tangerar en spökhistoria eller för den delen en berättelse med övernaturliga inslag.”

Helene Ehriander har skrivit om Måns och Emma-böckerna förut, och om samlingsvolymen Måns och Emma, komma nära säger hon så här: ”Berättelsen om Måns och Emma och deras kärlek är lika fin, nyanserad och angelägen idag som när den först gavs ut och det är roligt att samtliga böcker nu kommer i två samlingsutgåvor. — Eftersom åldern på Måns och Emma inte framgår kan böckerna läsas av alla barn och ungdomar från ungefär 12 år och uppåt. Det finns inget ”barnsligt” i skildringen och både högstadieelever och gymnasieelever kan lätt känna igen sig och intressera sig för händelserna.” (Ur BTJ-häftet 4/2021, den också.)

Fem av fem i betyg till båda alltså. Bodil bakar har inte blivit recenserad ännu, men kan den verkligen få ett sämre omdöme än de andra två …? Vi får se. Jag är egentligen inte så förtjust i BTJ:s betygssystem, ibland stämmer betygen inte alls med själva omdömena, så jag tycker det räcker med de sistnämnda. Men får jag nu maxbetyg så skryter jag förstås om det!

Tack till Annette som skickade över recensionerna!

Något mer än en skräckis

3 Dec

Jag har haft mitt sista skolbesök för terminen, så resten av årets arbetstid går åt till att skriva, spåna, och redigera. Nu senast har jag tillsammans med min redaktör Klara Bjelkenäs på Lilla Piratförlaget gått igenom manusen till både Kapten Blacks hemlighet (Jolly Anne 3) och Skogens slut, som blir den tredje boken jag gör tillsammans med Mattias Olsson. Vår förra bok Gravens gåta skrev Tidningen Ångermanland så här fint om:

”Mårten Melin har, som den erfarne författare han är, skrivit något mer än en skräckis – en novell om en händelse av det slag som en och annan människa är med om och som förändrar deras liv, men som rationella utomstående inte skulle tro på. Mattias Olssons bilder är suggestivt träsnittsliknande med svärta. Boken uppmanar oss att vara öppna för att de finns – livets märkliga händelser och sammanträffanden när allt samverkar till det bästa.”

Utgivningen för nästa år börjar ta sig – där är fortfarande ett par frågetecken – och även till 2022 har jag flera titlar antagna. Så nu har jag börjat snegla mot 2023, då det blir 20 år sedan jag gav ut min första bok Mera glass i däcken. Det måste ju firas med något verkligt speciellt, eller hur? Jag ska bara komma på vad …

Hyggelig gys

4 Nov

Rikke Kragh skriver om Vampyrjagt! på Aalborg biblioteks webbsida: ”Hvis vampyrer er døde mennesker, skal man så slå dem ihjel, hvis man møder dem? – altså de er jo allerede døde i forvejen?! Det er blot en af de store spørgsmål vampyrklubben står overfor i denne bog. Er du til hyggelig gys, masser af spænding og sjov, så er denne bog lige noget for dig!”

Min mamma är från Aalborg och jag har varit mycket där hos min mormor och morfar, så det känns extra roligt att det tipsas om mina böcker där.

Igår var jag på skolor i Veberöd här i Lund (och träffade en blivande kollega i bibliotekarien Sara Mauritzon!) och på söndag styr jag kosan mot Växjö. Trots coronatider fortsätter författarbesöken – skolorna är ju öppna – och jag gör mitt bästa för att hålla avstånd. Lågstadiebarnen i Veberöd var väl inlästa på mina böcker, framförallt Spöksystrar, och då går besöken oftast som en dans.

På hemmaplan har jag skrivit igenom hela Mammas lilla prins, vilket på inget sätt betyder att manuset är klart. Nu väntar en tid av hård redigering, och självtvivel: Håller det? Det får tiden utvisa …

Pappa startar motorn. Jag ser på Elois, hon håller upp handen för avsked. Jag gör likadant. På stora vägen kör vi förbi en cadillac.
”Titta där”, säger mamma. ”En sådan skulle man ha.”
”Jag ska köpa en till dig, mamma”, säger jag. ”En dag ska du få en sådan.”
Mamma ler mot mig.
”Vilken färg vill du ha förresten?” frågar jag.
”Rosa, tror jag”, svarar mamma.
”Det blir snyggt”, säger jag.

Befriande hög kvalitet

31 Okt

Idag skriver Lotta Olsson i DN om femton aktuella spökböcker för mellanåldern, bland annat mina två böcker Spöksomrar och Gravens gåta.

Mest utrymme får Ingelin Angerborn, som nog är den mest populära författaren bland svenska mellanstadieelever: ”Det är befriande hög kvalitet på årets spökböcker, förmodligen för att mästarna i genren sätter ribban. Även om få når upp till skräckdrottningen Ingelin Angerborns nivå — Ingelin Angerborn skriver också koncentrerat och effektivt, utan onödiga utvikningar, och i en lätt kompiston som få lyckas efterhärma. Mårten Melin har samma begåvning, och är också en av de riktigt populära för åldersgruppen. Han skriver ofta fantasy med skräckinslag, är framgångsrik med bokserien ”Spöksystrar” som nått till sin tionde del, och kom i våras med ”Spöksomrar”, tre kortare berättelser som alla utspelar sig på sommarlovet. Inledningsberättelsen, ”Flickan i trädet”, använder sig av en annan vanlig ingrediens i spökhistorierna: skälet till spökerierna är en illgärning i det förflutna, där huvudpersonen kan åstadkomma försoning så att spökena får frid.”

Om Gravens gåta skriver Lotta Olsson:
”Illustratören Mattias Olsson låter svärtan flyta in över sidorna, gravstenar och kors tittar upp i nederkanten på flera uppslag och en mörk fågelsiluett påminner om Edgar Allan Poes korp. Fast här är det kråkor.”

Ja, så mycket får ju inte plats på en genomgång av hela femton böcker, men det var ändå trevlig läsning. Jag hoppas på utförligare recensioner så småningom!

Över räcket

22 Okt

Tre kapitel kvar, sedan dags för en rejäl redigering. Alltihop ska in före jul.

Det är inte mycket folk i salongen, mest barn. Jag vinkar till Sam, han vinkar tillbaka, men ser osäkert på mig.
När ljuset släcks reser jag mig, och klättrar över räcket som skiljer Sams del av salongen från min. Svårare är det inte.
Jag slår mig ner bredvid Sam.
”Du är allt en riktig dumbom”, säger han och skrattar.
”I mörkret syns det väl inte vem som är vit eller svart?” säger jag.

Trevligt läslov! Och behöver ni lästips så får ni några av Johan Anderblad i SVT:s Morgonstudion. Bland annat Attack från yttre rymden av mig och Jimmy Wallin!

Snygg, nagelbitande skräckpärla

13 Okt

Idag släpps min och Mattias Olssons Gravens gåta på Lilla Piratförlaget, och den har fått en pangrecension i BTJ-häftet! Carola Forslund ger boken högsta betyg och skriver:
”Boken är välskriven och handlingen håller ihop fint hela vägen. En obehaglig, suggestiv, krypande stämning byggs upp allt eftersom, men slutet är lyckligt och man kan till och med ana lite kärlek mellan huvudpersonerna. Berättelsen är handlingsdriven, går i ett rasande tempo och innehåller många cliffhangers samtidigt som texten är luftig och språket enkelt och avskalat från onödiga miljö- och karaktärsbeskrivningar. Detta tillsammans med de många, häftiga, läskiga illustrationerna kan locka även motvilliga eller ovana läsare. — Sammanfattningsvis en snygg, nagelbitande skräckpärla för läsare från nio år och uppåt som längtar efter att bli skrämda.”

Med tanke på att förra boken Husets hjärta bara fick en trea av BTJ kändes det extra bra. Fint också att boken är med i nya Barn- och ungdomsbokskatalogen som kom genom brevinkastet idag. Där är också Bodil spelar fotboll, I kung Kaans klor, Spöke i fara och Spöksomrar med.

Komplexa och starka känslor

1 Okt

Linda O på bloggen Enligt O har läst och skrivit om Min längtan kvar, min diktbok från förra året. Och hon gillar den:
”Orden är få, men känslorna komplexa och starka. Vi får följa med på en resa som är så vacker, så underbar, men också så sorglig. En första kyss och en sista. Så lika, men ändå så olika. — Mårten Melin har skrivit en fin diktberättelse om något alla behöver, men också kan förlora. Jag tycker mycket om den.”

Jag blir så klart glad när mina böcker uppmärksammas, men extra glad när det är diktböckerna det tycks till om. Råmanuset till nästa diktbok Samtidigt, inuti ligger här bredvid mig och bidar sin tid. Det känns bra.

Avslappnad framför datorn

22 Sep

Jag har den senaste veckan fått positiva besked på två manus och en återutgivning, och det är jag glad för! Jag lovar att berätta mer vad det lider, men att veta att det blir böcker av det jag skrivit gör att jag sätter mig mer avslappnad framför datorn och skriver nytt.

Då tittar Dwight på mig.
”Du kommer ju bli något, det fattar man ju.”
Han kastar en sten till.
”Inte som jag, jag kommer alltid vara en nolla.”
Så tillägger han tyst, men jag hör.
”Det är i alla fall vad farsan säger.”
”Du är ingen nolla, Dwight”, säger jag.
Han flinar lite. Kanske tänker han samma sak som jag: Vad är det här? Vi pratar med varandra som om vi typ är kompisar.
”Jag måste gå nu”, säger jag. ”Mamma …”
Mamma vill inte att jag kommer för sent, tänkte jag säga. Det är som upplagt för Dwight att säga något, typ mammagris eller mammas lilla gullegosse. Men han säger inget, nickar bara.
”Jag ska också iväg. Vi ses.”

Så har Spöksomrar blivit recenserad i Kamratposten och fått KP KP KP i betyg av den 11-åriga recensenten: ”Boken var bra. Vissa delar blev lite långsökta men andra var jättespännande. Jag gillade att barnen kämpade sig igenom svårigheterna på egen hand.”