Infallsrikt och begåvat

Idag får Husets hjärta av mig och Mattias Olsson en kanonrecension i DN. Lotta Olsson skriver: ”Mårten Melin är en av de skickligaste mellanåldersförfattarna just nu, och en av de mest produktiva. Han skriver både fantasy och poesi, infallsrikt och begåvat. Det finns en del barnböcker som blandar ihop det lättbegripliga med det språkligt fattiga, men Mårten Melin skriver lättläst i ordets bästa bemärkelse, genomtänkt och glasklart.”

Det är förstås alltid roligt när någon gillar det man gör, men när kritiken kommer från någon så kunnig och insatt i barnlitteratur som Lotta Olsson är, då smäller det högt. Men det är förstås inte bara jag som lovordas, om Mattias bilder har Lotta det här att säga: ”I ”Husets hjärta” samarbetar Mårten Melin med illustratören Mattias Olsson vilket ger ett effektivt samspel mellan bild och text. Signe talar genom texten som är självklart vardaglig och aningslös, medan ondskan växer fram i bilderna där mörkret tätnar, hotfulla fågelnäbbar tittar fram ur den svarta bakgrunden och krackeleringar löper över nästan alla bilder. — Skräck för barn är en stor genre numera, och överraskande begåvad. Men Mattias Olssons bilder utvecklar genren ytterligare.”

Jag för min del hoppas att Mattias Olsson nomineras till Elsa Beskow-plaketten för sitt arbete med den här boken. Ja, inte bara nomineras, utan vinner. Oftast är det illustratörer till bilderböcker för yngre barn som prisas, men inte alltid. Lotta Olsson jämför Mattias illustrationer med Harald Gripes, och han fick priset 1972.

Men tills vidare är jag väldigt glad över den här fina recensionen. Husets hjärta är en ovanlig bok, och det är så härligt att någon förstår det.

 

I tvättstugan efter klockan tio

På Adlibris ligger nu mina två vårnypon ute: Tvättstugan första boken om Läskiga huset, och Bodil spelar fotboll. Tvättstugan, som är illustrerad av ingen mindre än Stina Hjelm, presenteras så här:

Jinas familj har flyttat till en lägenhet i ett högt, gammalt hus. Lägenheten är det inget fel på, men i resten av huset händer det märkliga saker … Varför är det egentligen förbjudet att vara i tvättstugan efter klockan tio på kvällen? För att man inte ska störa grannarna, eller för att det händer mystiska saker där?

Läskiga huset är en ny, spännande serie för slukaråldern från den populära författaren Mårten Melin, som är expert på att väcka läslust hos barn och unga. Huvudpersonen Jina får i varje bok stifta bekantskap med en ny, lite udda granne i huset. Det bor verkligen många märkliga människor i Läskiga huset, men det verkar bara vara Jina som ser att det måste vara något magiskt i görningen … Serien är illustrerad av den skickliga serietecknaren Stina Hjelm, vars roliga och levande bilder ytterligare lyfter berättelserna från det Läskiga huset.

Bodil spelar fotboll är så klart illustrerad av Maria Borgelöv. Och apropå illustratörer skickade Johanna Kristiansson igår skisser till andra boken om Jolly Anne, I kung Kaans klor. Det blir en riktigt fin uppföljare!

Och … I senaste numret av Opsis Barnkultur skriver Susanna Ekström om barnpoesi under 2019 och tar där upp Min längtan kvar: ”Språket är avklarnat och direkt, formuleringarna blir aldrig tillkrånglade vilket uppskattas av hans särskilda läsekrets i mellanstadiet och uppåt — Enkelheten gör dem lätta att uppfatta även för mindre bokvana.” Jag väntar fortfarande på att Opsis ska recensera någon av mina böcker ordentligt, men den som väntar på något gott …?

Utan att vara jobbigt pretentiösa

I en helsidesartikel i Sydsvenskan igår skriver Marie Pettersson om dikter för barn, och konstaterar att det är ”svårt att tala om barnpoesi som något som inte rimmar. Mårten Melin är undantaget. I höst utkommer han med sin åttonde diktsamling ”Min längtan kvar. Dikter om kärlek – tappad och hittad”. Boken, som är skriven för lite äldre barn, kretsar kring kärlekens olika stadier: den hemliga kärleken, den olyckliga, den besvarade, den mörka. Melin skriver enkelt och starkt om känslor som det kan vara svårt att sätta ord på. — Dikterna är poetiska utan att vara jobbigt pretentiösa, och den fria versen känns fräsch. Melin har för övrigt skrivit fri vers även för mindre barn, till exempel i debuten ”Mera glass i däcken” från 2003.”

Samma dag kan man på barnsidorna Minibladet svara på tre 1X2-frågor, bland annat om vem som skrivit böckerna om Nelly Rapp. Ett av svarsalternativen är Mårten Melin. (Och det är fel.) Ganska skoj. Minibladet (dock ej Sydsvenskan tror jag, det är en tjänst som flera tidningar har) skriver också om Min längtan kvar: ”Dikterna är enkla och lätta att känna igen sig i. De handlar om både saknad, sorg, längtan och förälskelse. Mårten Melin är en mästare i att med få ord beskriva stora känslor. Känslor som stannar kvar för alltid.”

En vecka kvar att arbeta innan julledigheterna, och jag skriver på två berättelser samtidigt. Kanske kan de samsas i en bok så småningom.

Saltvattnet stänkte i mitt ansikte, om och om igen. Jeansen var genomblöta från knäna och neråt, och jag huttrade trots att solen sken mig rakt i ansiktet. Färjan krängde i vågorna och jag fick hålla hårt i relingen för att inte tappa balansen.
”Ska du inte sitta härinne?” ropade mamma från den öppna hytten.
Saga satt i hennes knä och spelade på mobilen, våra väskor stod runt omkring dem.
”Jag kommer sedan!” ropade jag tillbaka, fast jag inte hade en tanke på att gå in.
Faktiskt funderade jag på att gå fram till fören, fast då hade jag helt säkert blivit dyngsur, det stänkte ännu mera där. Och mamma hade väl blivit orolig om hon inte kunde hålla ögonen på mig.
Så jag stod kvar, lät vinden slita i mitt hår och vina i mina öron. Det var häftigt att vara liksom omringad av den vilda naturen, det fick mig att känna mig så levande.

Bäst just nu

Tjoho! Ingalill Mosander skriver om Husets hjärta i Aftonbladet under rubriken ”Ingalill väljer de fyra bästa böckerna just nu”: ”En fullträff för alla som älskar riktigt ruggiga böcker, sådana man knappt vågar läsa ut — En grafisk roman där text och bild kompletterar varandra perfekt.”

Se där två meningar som kan passa bra på baksidan av nästa bok – tillsammans med Lotta Olssons ”Mårten Melin berättar som vanligt lysande spökhistorier och här blir det ännu läskigare genom Mattias Olssons klaustrofobiskt mörka bilder som stänger in flickorna allt mer” (från DN).

En ny version av uppföljaren (ja, uppföljare och uppföljare, men en bok i samma stil) är inskickad, så nu är det bara att vänta …!

Tre månader sedan

Idag är det på dagen tre månader sedan min diktbok Min längtan kvar kom ut på Rabén & Sjögren, ett av Sveriges största barnboksförlag.

En unik bok. Orimmade dikter för barn, det finns ju knappt. Maxbetyg i BTJ-häftet. Fina omdömen i blogginlägg.

Det är jag, tillsammans med mitt förlag, som ser till att barn i Sverige får tillgång till orimmad poesi. Genom min bok, och genom mina författarbesök. Barn som kanske kommer plocka upp en diktsamling för vuxna i framtiden och tänka, just det, det var ju poesi som den där Mårten Melin skrev och pratade om. Och därför kanske läser boken.

Jag tycker Min längtan kvar är en viktig bok. För att den inte liknar något annat som ges ut.

Men ingen recension i någon tidning någonstans, inte ett ord i Public service.

Så viktig är poesi för barn i Sverige. Det vill säga inte alls.

Kommer läsa om och om igen

Det är inte bara Husets hjärta som fått uppmärksamhet, min diktsamling Min längtan kvar har också blivit omskriven!

Maria Lassen skriver i Minibladet att ”Mårten Melin är en mästare i att med få ord beskriva stora känslor. Känslor som stannar kvar för alltid. En härlig poesisamling för dig mellan 9 – 12 år. Eller egentligen passar den lika bra för alla åldrar.”

Prickiga Paula skriver också så fint om boken: ”Jag skulle säga att det är en bok för alla som någon gång varit kär. För alla som drömt om och drömmer om kärlek. Eller för de som fått sitt hjärta krossat. — I Min längtan kvar finns poesi som jag kommer läsa om och om igen fast inte alls är mellan 9 och 12 utan närmar mig 40. Det där med att åldersindela böcker ibland, rätt så ofta borde indelningarna vara så mycket bredare eller kanske inte finnas alls. Perfekt väg in till poesin för dig som är nyfiken och inte läst något innan.”

Om två veckor ska jag prata om boken på Rabén & Sjögrens bokfrukost. Det ser jag fram emot, särskilt med tanke på att Lena Sjöberg också ska vara med och prata om sin fina Min syster är ett spöke. Jag brukar säga när jag träffar skolelever att det inte är många som kan både rimma och säga något vettigt samtidigt. Men Lena kan konsten. Hennes dikter letar sig långt in i hjärtat, ibland med en twist på slutet som snörper till lite extra. Det är dessutom den finaste boken i år. Läs den!

Rabén & Sjögren har skrivit om böckerna här och uppmärksammat att de båda fått högsta betyg i BTJ-häftet. Starkt av Rabén & Sjögren att satsa på nyskriven poesi för barn, där intar de en särställning bland Sveriges bokförlag!

Vågar ni läsa?

Tillbaks vid skrivbordet efter en veckas semester i Berlin där jag bland annat besökt Monsterkabinett, rekommenderas varmt om du är i Tysklands huvudstad!

Det har ju varit Läslov, och mina böcker har fått uppmärksamhet lite här och var. Bland annat skriver Lotta Olsson i Dagens Nyheter om Husets hjärta: ”Mårten Melin berättar som vanligt lysande spökhistorier och här blir det ännu läskigare genom Mattias Olssons klaustrofobiskt mörka bilder som stänger in flickorna allt mer.”

Anna T på Annas bokblogg har också läst boken: ”Husets hjärta av Mårten Melin är en oerhört snygg bok. Detta tack vare Mattias Olssons illustrationer som samspelar med berättelsen. Berättelsen börjar snällt och beskedligt men Melin smyger in den kusliga stämningen som stegrar sig till att bli riktigt obehaglig ju längre in i berättelsen man kommer. Det går snabbt att läsa Husets hjärta, och passar utmärkt för någon som vill ha en snabbläst bok med relativt enkelt språk.”

Ulrika Tjärnberg på Gullis lästips gillar också boken: ”Husets hjärta är en skräckroman som är genomillustrerad med skrämmande svartvita illustrationer tillsammans med en handling som bultar av spänning. Det är mörk spökhistoria med blodisande skräck som är en snabbläst och uppslukande läsupplevelse.”

Slutligen skriver Boksnoken på Instagram: ”Kombinationen av Mårten Melins text och Mattias Olssons mörka bilder i rysaren ”Husets hjärta” är riktigt bra. Med mörka sidor och knarrande hus får läsaren träffa Signe som är nyinflyttad och har haft riktigt tuffa första veckor i klassen. — En spännande berättelse om ett kusligt och målmedvetet hus. Vågar ni läsa?”

Ja, har ni inte gjort det än, så tycker jag ni ska göra det … Roligt att det skrivs om mina böcker lite här och var, det ökar ju chansen att de hittar fram till sina läsare.

En av Sveriges absolut främsta barnboksförfattare

Dags för höstlov, eller läslov, jag vill bara visa två fina omdömen först.

Eva Boström på Boktokig kallar Husets hjärta ”en riktigt ryslig berättelse” och fortsätter: ”Det här är en berättelse som jag verkligen skulle ha älskat när jag gick i mellanstadiet. Kanske skulle jag haft lite svårt att sova, just efter att ha läst den, men älskat den skulle jag hursomhelst gjort.” Fyra av fem i betyg får boken, och det är ju inte dåligt.

Barnboksbloggen som för ett tag sedan skrev fint om mina novellsamlingar har läst en annan av mina höstböcker, och säger om Min längtan kvar: ”Mårten Melin är en av Sveriges absolut främsta barnboksförfattare och här gör han det han kan bäst, gestaltar känslor på exakt rätt nivå för målgruppen. Suveränt!”

Oj, så fint beröm, finare kan det inte bli. Jag är så glad att diktboken når fram. Tror jag kan ta ledigt en vecka nu med gott samvete …

 

I skyltfönstret

Jag höll på att ramla av cykeln tidigare idag när jag åkte förbi Akademibokhandeln i Lund. I skyltfönstret, komplett med lapp om pris – och i gott sällskap – stod min och Mattias bok Husets hjärta! Ta-daa! Jag var tvungen att ta en bild, jag tror aldrig jag varit med om det tidigare, inte sedan jag flyttade till Lund för elva år sedan i alla fall.

Jenny på Jennys bibliotek gillar Husets hjärta och kallar den ”en Edgar Allan Poe fast för åldern 9-12 år och uppåt. — En riktigt snabbläst och mörk bok med spökvibbar och stark vänskap. Språket flyter på bra och är lämpat för ungdomar. — Jag skulle gärna läsa fler liknande böcker utav denna duo då bild och text kompletterar varandra väldigt väl.”

Ja, ett nytt manus ligger hos Lilla Piratförlaget, vi får se vad de tycker om det …

Blodstänkt, mörkt och alldeles underbart

Fler finfina bloggrecensioner om Husets hjärta!

Eli på Eli läser och skriver (som nyligen skrev så fint om Min längtan kvar) tycker boken som riktar sig till 9-12-åringar ”passar lika bra för medelålders skräckvurmande bibliotekarier, det kan undertecknad intyga. — Det är blodstänkt, mörkt och alldeles underbart. — Mellan bilderna är också sidorna späckade med svart färg och små kantillustrationer. Det är lite synd att begreppet ”grafisk roman” är så nära sammankopplat med serieböcker, för det här känns verkligen som en grafisk roman. Berättelsen är också grafisk i den andra betydelsen – det är rinnande blod, tomma ögonhålor och dammiga skelett. En underbar liten pärla, alldeles perfekt både för den inbitne rysarbokslukaren och den ovana läsaren som gillar skräckfilmer men inte riktigt hittat bokens magi än.”

Just så tänker jag mig boken – att den både är konstnärlig och lättläst.

Sandra på Bokkoll är också inne på det spåret. Under rubriken ”Rysligt bra skräckroman för barn” skriver hon: ”De svartvita illustrationerna som är gjorda med skrapteknik kompletterar texten på ett utmärkt sätt, och ger berättelsen den rätta sinnesstämningen. Boken är relativt lättläst, både sett till omfång och bildernas stora utrymme i berättelsen. Texten kan dock vara utmanande med flera avancerade ord, vilket tillsammans med innehållet gör att jag inte skulle rekommendera boken till en alltför ung och ovan läsare. Det här kommer definitivt att bli en av höstens mest lästa och lånade böcker för barn och unga!”

Hurra, säger jag och bokens illustratör Mattias Olsson. Ett manus till en fristående uppföljare ligger hos Lilla Piratförlaget, vi får se vad de säger om det.