Månadens bok

Omslag av Mattias Olsson

Den här veckan är jag i Karlshamn och träffar elever tillsammans med Mattias Olsson på Sternöskolan. Jag skriver med eleverna, Mattias illustrerar. Idag hade vi även en gemensam workshop för lärarna, väldigt kul att göra något tillsammans för omväxlingens skull. Så det var väldigt passande att dagen bjöd på en mycket positiv recension i Göteborgsposten av vår tredje bok tillsammans, Skogens slut. Stina Nylén skriver:

”Mårten Melin arbetar i den korta skräckromanen ”Skogens slut” på ett närmast psykoanalytiskt färgat sätt med Noahs vända. — Den socialrealistiska problematiken kontrasteras mot fantastiken, och får samtidigt en realistisk och trygg lösning med hjälp av sagans skogsrå. Men vägen dit, särskilt hur den framställs med hjälp av Mattias Olssons chockartat djärva illustrationer, är nog så otrygg och skakande.”

Den satt fint, ska jag säga! Och både Förvandlad och Jag är Love är månadens bok i Barnens bokklubb för 9-12-åringarna denna månad, så mina böcker syns lite här och var. Tack till K-G som skickade recensionen!

Omslag av Lina Neidestam

Den rätta stämningen

Omslag av Stina Hjelm

Det gäller att sluta med flaggan i topp: Sjätte och sista Läskiga huset-boken Hissen får högsta betyg i BTJ-häftet 3/2023! Agneta Warheim skriver: ”Hissen utvecklas till en kuslig spökhistoria, där det visar sig hur viktigt det kan vara att läsa ut en spännande bok. — Språket är lättläst, Lix 16 och handlingen spännande med ett driv som får läsaren att vilja veta vad som händer. De kusliga färgillustrationerna skapar den rätta stämningen.”

Som sagt, sex böcker blev det: Tvättstugan, Grannen ovanpå, Taket, Källaren, Soprummet och så Hissen. Det blev svårare och svårare att variera temat ”Är det på riktigt eller inte?” och ett försök att nylansera serien som Läskiga staden gick inte hem hos nyponen. Men, det kommer en ny serie av mig och Stina! Första boken i den serien har arbetstiteln Älvan som grät och det blir riktigt bra, tror jag. Hissen kommer ut på Nypon den 16 januari, tillsammans med två andra titlar: Bodil sportar och Pojken på klippan.

Den här våren kommer innebära många författarbesök, vilket innebär att skrivandet får stå tillbaka lite. Fem manus ligger hos förlag för bedömning och ytterligare ett ligger klart i datorn, så jag antar att det är helt i sin ordning.

En fantastisk författare

Sandra Jönsson gillar Spöksystrar skarpt och skriver om bokserien i ett långt inlägg på sin blogg Sandras dagar:
”Mårten Melin är en fantastisk berättare med en fingertoppskänsla för hur man skriver för att engagera barn. Samtidigt lyckas han helt och fullt dra in mig i Majs och Nilas spökvärld, och jag är ju lite av en halvgamling. Men ja, det här är riktigt, riktigt bra böcker. Från kusligt till roligt, Hanna Granlunds illustrationer rymmer hela registret.”

Roligt att läsa! Sandra uppmärksammar de nya samlingsvolymerna och skriver vidare:
”Jag tycker att Mårten Melins Spöksystrar är en förtjusande bokserie. Som jag redan nämnt här ovanför har serien en del läskiga inslag, men mest av allt handlar den om livet på lågstadiet. Redan från och med den inledande boken Flickan på kyrkogården lyfts frågor rörande vänskap och gemenskap, och det är ju faktiskt viktiga frågor. Serien igenom – det har släppts en hel del böcker i den – handlar därefter om olika sociala dilemman, som man kanske kan identifiera sig med och lära sig av. Givetvis görs det även ett och annat besök till kyrkogården, för mysrysligt var det!”

Hanna Granlund och jag gör inte bara Spöksystrar tillsammans utan också pixiböcker! Jag har just sett skisser till Rymdenresan som kommer nästa år. I årets pixiadventskalender hittas vår Piratresan. Den julkalendern var den mest sålda barnboken (ja, eller barnböckerna då) under oktober månad på Adlibris!

Emma Göthner har illustrerat årets pixiadventskalender!

En skicklig författare

Med Emma Vendelek på underbara Bokskåpet. Foto: Mia Juhlin

Igår träffade jag en härlig etta från Emmaskolan i Göteborg! Emma Vendelek intervjuade mig och alla elever fick varsin Spökljuset med sig hem. Tack Mia för att jag fick vara med på detta!

En första recension på Skogens slut (Lilla Piratförlaget) står Barnboksanalyser för på Instagram:
”Att läsa en bok av en skicklig författare är att känna sig trygg. Som läsare hålls man kvar inne i historien. Man blir sällan förvirrad eller irriterad eller tappar intresset. Mårten Melin är en sådan författare som håller sin läsare tryggt i handen och leder en in i fantasin och äventyrens värld.”

Trevligt att läsa! Men det finns invändningar också:

”Mattias Olssons illustrationer är fantastiska, men, de är könsstereotypa. — Jag kan också känna att illustrationer och text inte alltid följs åt på ett logiskt och följsamt sätt. En illustration t.ex. visar Noah stolt, orädd och rakryggad när vi just läst att han drabbats av panik. Det svarta monstret blir heller aldrig riktigt realistiskt och därför heller inte så läskigt. Men symboliken är fantastiskt fin. Det handlar om Noahs rädsla och ovilja att stå upp mot sin alkoholiserade pappa, och om hans ovilja att be om hjälp från någon utanför familjen. Noah flyr, men möter både någon som vill hjälpa, och mörkret inom honom som vill förgöra honom. Slutet är gripande!”

Fint att få initierad kritik, vi får se om fler vill skriva om den här urtjusiga boken.

En rolig historia

Omslag: Lina Neidestam

BTJ fortsätter recensera nyutgåvorna av böckerna om Skogsbingelskolan. Nils Ahnland skriver:
”Jag är Love är en rolig historia om ett vid det här laget nästan uttjatat ämne: en specialskola för ”begåvade” elever, begåvade i den meningen att de har övernaturliga egenskaper. Trots det slitna motivet lyckas den produktive och populäre författaren Mårten Melin att undvika klichéer och fallgropar. Det här är en välskriven och bra historia som dels bjuder på mild spänning och vänlig skräck, och dels låter mytiska varelser som vampyrer, varulvar, häxor, spöken med flera gestalta problem och situationer som de flesta ungar tampas med.”

Apropå ”det slitna motivet” påpekar Nils dock att Jag är Love kom för tio år sedan. Vet inte om det var slitet på den tiden, men kul med en ny recension på en gammal bok. Vet att det här är en av mina mest älskade böcker och jag hoppas den nu kan hitta en ny publik. Härhemma fortskrider arbetet med en ny bok i serien:

”Du kanske kan prata med Måns och Felicia”, skojade jag.
Nora förstod inte. Så klart, hon visste inte vad de kunde.
”De kan förvandla sig. Till stora katter.”
”Jaså? Hur gör de det?”
Jag rodnade.
”Ja, de typ … pussas och kramas och så.”
”Aha”, sa Nora. ”Intressant …”

Nästa år är det dags för nyutgåvan av Pixis bok, så det här får vänta till 2024, om allt går som det ska. Såg förresten att jag skrivit inlägg varje dag den här veckan, det var ett bra tag sedan sist!

Stor poesi som skaver och undrar

Eliandbooks har recenserat Samtidigt, inuti på Instagram:

”Det är stor poesi, i Mårten Melins nya diktsamling ”Samtidigt, inuti”. Poesi som skaver och undrar, inte väjer för det mörka. Det är tungt, stundtals, så mycket att det gör ont överallt. Dikterna i boken hänger ihop, bildar ett sökande efter ett jag mitt bland alla andra i en snabbspolad värld. — ”Samtidigt, inuti” är kanske Mårten Melins mörkaste diktsamling hittills, men också här finns det hopp. Jag har tidigare tyckt bäst om ”Jag är ett litet liv” och ”Min längtan kvar” men ”Samtidigt, inuti” är också oerhört fin. Jag har bläddrat fram och tillbaka, läst och läst om, vissa rader fastnar i minnet. Men det är helheten i boken som gör den så bra, en berättelse om att försöka hitta sig själv.”

Kul ändå att det kommit några recensioner och omdömen på boken! Apropå poesi blev jag intervjuad till ett fint framtida poesisammanhang alldeles nyss. Vad det är får jag inte avslöja ännu …

En av Sveriges främsta lyriker

Omslag av Sara R Acedo

1990 köpte jag mitt första nummer av lyriktidskriften Den Blinde Argus som genast fick stor betydelse för mitt skrivande, och för min önskan att bli publicerad lyriker får jag väl också säga. Här fanns etablerade och oetablerade poeter sida vid sida i en uppkäftig men ändå snäll inramning. En av redaktörerna var Andreas Björsten, och även om Den Blinde Argus lades ner 1995, så lever den kvar på nätet. Och där, mina vänner, har Andreas Björsten recenserat min senaste diktsamling Samtidigt, inuti och skriver:

”En av Sveriges främsta lyriker är han utan tvekan, Mårten Melin. [Samtidigt, inuti] innehåller lyrik som borde slå många erkända lyriker ur brädet med sitt bara alltför sällsynta tilltal, som ni kan kalla för riktat till barn men som jag upplever som genomstark existentiell upplevelse. Identitetsproblem hos tonåringar, javisst, men känner inte vuxna igen sig? Svidande känslo- och kärlekstrubbel – skulle inte en vuxen känna igen sig, såvida han eller hon inte har stelnat helt?”

Ja, alltså, det här är väldigt stort för mig. Att bli tagen på vuxet allvar när man tituleras poet för barn, det är inte dåligt. När lovorden kommer från Den Blinde Argus, då gläds jag ordentligt.

Den Blinde Argus kom i femtio nummer. Jag saknar bara de fem första.

Kan läsas om och om igen

Omslag av Sara R Acedo

Maria Bolmehag på Biblioteksbubbel skriver så här om Samtidigt, inuti: ”Melin är mycket skicklig och träffsäker när han skriver sina dikter. De berör mycket och kan läsa om och om igen. Jag rekommenderar verkligen att läsa dikterna om igen, gärna högt också. De får en annan klang – och melodi – när de högläses. Hans diktsamlingar kan också med fördel användas som inspiration för eget skrivande.”

Fint omdöme! Jag brukar säga att det finns en inneboende kraft i poesin att uppmana till eget skrivande, och blir extra glad när jag blir bokad till skolor specifikt för att skriva dikter med eleverna.

Just nu är det dock inte diktskrivande som står i fokus härhemma, utan romanskrivande. Efter att ha skrivit första delarna i två tänkta bokserier för lågstadieläsarna (får se hur det går med det!) jobbar jag återigen på manuset om Skogsbingelskolan:

”Jag kan skjuta is”, hörde jag Cina säga.
”Skjuta is? Som Isdrottningen?”
”Mm”, sa hon. ”Precis som hon.”
Hon tittade på mig och log. Nej, det var inget varmt leende, det var jag ganska säker på.

Skiten inget annat förlag ger ut

Omslag: Eric Thunfors

Idag kom vår trevliga brevbärare med en tidig julklapp! Rysare i juletid innehåller nio kusliga julberättelser av Kerstin Lundberg Hahn, Petrus Dahlin, Mårten Sandén, Pernilla Gesén, Tobias Söderlund, David Renklint, Katarina Genar, Madeleine Bäck – och mig:

Då landade något i öppna spisen. Glöd och aska yrde omkring. Jag flämtade till.

BTJ har redan recenserat boken, och skriver: ”Vissa av novellerna är riktigt härligt spökrysiga, och det är de som fungerar bäst. —Novellerna med någon slags moralisk tanke bakom fungerar sämre. — Eftersom de utvalda författarna i samlingen (Katarina Genar, Mårten Melin med flera) är redan utgivna barn- och ungdomsförfattare vet de flesta att fånga läsaren i det första stycket vilket ger vidare läslust.”

Jag vet inte om min novell är moralisk, men spökrysig tycker jag den är! Det är första gången jag är med i en bok utgiven av B Wahlström. Hans-Eric Hellberg fick en gång frågan varför han gav ut böcker på förlaget. ”De ger ut skiten inget annat förlag ger ut”, svarade han om jag minns saken rätt. Men det är ju länge sedan …

Nu väntar jag bara på Spöksystrar Samlingsvolym: Bok 6 till 10, så har alla årets böcker kommit. Hem till mig, åtminstone. Rysare i juletid kommer 21 oktober, men går att köpa i helgen på Bokmässan i Göteborg om du är där. Eftersom ingen bett mig komma och göra något i år sitter jag hemma och skriver istället, och det är inte dumt det heller:

På kvällen när jag ligger i sängen kramar mamma om mig.
– Läs en saga nu, Dana! säger hon sedan.
– Okej, säger jag och tar upp boken.
– Du ska se att det blir spännande. Godnatt!
Mamma stänger dörren. Jag lägger ifrån mig boken och tar fram mobilen. Jag sätter den på ljudlöst och spelar spel i en halvtimme.
Sedan gäspar jag och släcker lampan.

Det är inte bara framsidan som är kuslig!

En fullträff mitt i tonårsångest

Omslag: Sara R Acedo

Det verkar skrivas mindre och mindre om barn- och ungdomsböcker, både i dagspress och i bloggar. Ibland känner jag att jag arbetar i kraftig motvind. Men så är jag ute på författarbesök och får syn på en trave av nyutgåvan av Förvandlad, och får frågor av eleverna om Isdrottningen. Då förstår jag att böckerna faktiskt blir lästa.

Men lite medial uppmärksamhet, när den väl kommer, är inte fel. Barnlitteraturen blir bättre av kritik. Shora Esmailian skrev till exempel i Sydsvenskan för ett tag sedan att vänskap mellan pojkar är ovanlig i nutida svenska barnböcker. Det ska väl gå att göra något åt. Shora har för övrigt seglat upp som en barnboksrecensent av rang de senaste åren, och jag är så glad att ”min” tidning Sydsvenskan sedan några år återigen publicerar barnboksrecensioner.

Om barnböcker i allmänhet får få recensioner står det ännu värre till med diktsamlingar för barn och unga. Åtminstone om jag ser till mina egna böcker (och så många andra diktböcker än mina finns det ju inte, haha). Därför blev jag extra glad att min senaste samling dikter Samtidigt, inuti recenserats i Skånska dagbladet. Avsnittet är inte långt, därför får ni det (nästan) i sin helhet:

”Det finns dagar när en diktsamling om utanförskap och inre mörker kan vara alltför tung att kliva in i. Det finns andra, när mörkret lägger sig som en sammetslen filt runt allt som är svårt och lyfter fram det vackra i en formulering, i en känsla hur svår den än är. Mårten Melin diktsamling för unga erbjuder den där sammetsfilten till den som behöver. En fullträff mitt i tonårsångest och sökandet efter den egna melodin i omvärldens brus.”

Det var fint skrivet tycker jag. Tack till Sofia som skickade recensionen till mig.