Underbara dikter

Maria på Biblioteksbubbel skriver om både Lena Sjöbergs nya diktbok, och om min Min längtan kvar: ”Båda böckerna innehåller underbara dikter, för alla men kanske främst för barn och ungdomar. — Mårten Melin är en mästare på att med få ord beskriva stora känslor.”

Det är starkt av Rabén & Sjögren att satsa på diktböcker – förutom Lenas och min har de också i höst gett ut antologin Berör och förstör, som är en slags modern Kärlek och uppror. Den boken fick mig – och många andra – att börja skriva dikter. Athena Farrokhzad och Kristofer Folkhammar som sammanställt Berör och förstör ska jag samtala med ett par gånger på Bokmässan i Göteborg nästa vecka. Det blir spännande!

Typiskt bra Melin

Det kommer så många böcker hela tiden, och att synas i den enorma floden är svårt. Därför blir jag glad när det skyltas med mina böcker i handeln, här är det Akademibokhandeln på Frölunda torg som highlightat Isdrottningen: ”Detta är en så typiskt bra Melin-bok. Blandar tonårsvardag med helt utflippade övernaturliga grejer. Här med superhjältekopplingar istället för folktro, men det funkar ändå!” Tack K-G för bilden!

Tråkigare är det förstås att på Akademibokhandeln här i Lund hitta min och Mattias superfina (och, vågar jag ändå säga, unika) mellanåldersbok Husets hjärta intryckt i hyllan med bara ryggen utåt. Vem kommer att hitta den där?

Nå, kanske någon i personalen tar sig en titt så småningom och förstår att vissa böcker måste man ställa fram för att kunna sälja.

 

 

Rätt språk och ton

Plötsligt har jag en massa berättelser på gång, det snurrar rejält i huvudet. Inte bara på mig, utan också på min senaste huvudperson:

Grinden gnisslade när jag drog i den, jag klev in och tyckte mina steg i gruset ekade över hela kyrkogården. Jag motstod en impuls att springa bort till andra sidan, det hade ju varit jättelöjligt. Det var mitt på dagen! Spöken låg och sov då.
Förresten fanns det inga spöken.
Och förresten ville jag ju inte bli mer svettig.
Jag tog ett fast grepp om trumpetlådans handtag och tog sikte på den bortre grinden.

Barnboksbloggen har skrivit om mina böcker tidigare, och nu har Carola läst mina två novellsamlingar:
”Mårten Melin är ju en uppskattad barnboksförfattare som verkligen kan konsten att skriva böcker som tilltalar barnen och här har han verkligen lyckats få till rätt språk och ton för mellanstadiebarnen. Att boken är i novellform tror jag också kan vara helt rätt för många som kanske inte orkar läsa en hel bok, men som ändå vill känna att de har läst en hel berättelse från början till slut.”

Båda novellsamlingarna finns ju också i en samlingspocket, Helt fantastiskt. Den är jag riktigt stolt över … Och nästa år blir det en ny pocket! Jag återkommer med mer information.

 

Rakt in i hjärtat

Diktboken är ute och det har redan kommit en recension. En finfin recension, på Bokkollo! Carolina skriver:
”Mårten Melin skriver alltid rakt och enkelt, och får allt det svåra och krångliga att kännas lite mer hanterligt på något sätt. Det är en konst, det där, att hitta just de orden och formuleringarna som utan krusiduller ändå hittar rakt in i en. I Min längtan kvar finns det så många! — [H]är finns vemod och hopp och pirr och gråt och alltihop. På bara 67 sidor!”

Det blev jag så klart jätteglad att läsa! BTJ gav också boken strålande kritik.

Idag har jag också fått två BTJ-recensioner, en fin på Bodil och hundbajset och en ljummen och ganska intetsägande på Husets hjärta. Den sistnämnda kommer få bättre och roligare kritik på annat håll, av någon som förstår hur unik boken är. Vänta bara.

 

Bloggen har fyllt tio år

Bloggen har fyllt tio år! 914 inlägg har jag hunnit med enligt bloggstatistiken, det är i snitt över två inlägg i veckan om mina mattekunskaper inte sviker mig. Och här kommer ett till …

Jag hade tre dagars självkick-off på Skurups folkhögskola för knappt två veckor sedan, där jag satt och planerade hösten och min nästa bok. Jag har flera ingångar och måste välja en och nu har jag gjort det, tror jag … Det blir en klassisk Mårten Melin-berättelse och jag tror det blir bra:

Jag höll på att lägga lakanet på undersängen när jag hörde en katt jama utanför fönstret.
Den stod framför ett träd som om den väntade på att en fågelunge skulle ramla ner eller något. Den gjorde en ansats att hoppa upp längs med stammen, så jag knackade på rutan för att skrämma iväg den. Katten vände sig mot mig men gjorde inga tecken på att ge sig av. Så jag öppnade fönstret på vid gavel. Jag har aldrig gillat katter, och tyckte inte den skulle sätta tänderna i en liten fågel. Inte när jag var med i alla fall.
”Stick!” ropade jag och viftade hotfullt med armarna, och då fattade den äntligen och sprang iväg.
Jag tittade upp i trädet men fick inte syn på något fågelbo. Fast när jag skulle stänga fönstret fick jag en känsla av att någon betraktade mig. Jag såg åt alla håll men det var ingen där.

Det var lite roligt att se mig själv på den stora skärmen vid skolans reception, så jag tog en bild. Ännu roligare är Annika Lundebergs recension av Spöke på djupt vatten, den åttonde Spöksystrar som kommer nästa månad. Boken får maxbetyg, och följande beröm:
”Det är övertygande och med stort fokus på att ställa upp för varandra. — De åtta böckerna om spöksystrarna kan läsas fristående men är roligast att läsa i följd. De är alla välillustrerade av Hanna Granlund, som känner karaktärerna väl. I den här delen används mönster och svärtan i bilderna ännu mer effektfullt. Tillsammans skapar upphovspersonerna en underhållande vardagsnära berättelse som många kan känna igen sig i. Det är snällt, inte speciellt läskigt, snarare lite mysigt med de övernaturliga spökerierna. Extra plus att Nila skildras som en som inte simmar så bra.”

Höstens nya böcker har börjat trilla in genom brevinkastet, jag är väldigt glad över min höstutgivning som omfattar hela sex titlar samt en specialutgåva av en gammal favorit. Jag berättar mer nästa gång!

 

Träffar rätt in i hjärteroten

Idag jobbar jag sista dagen före semestern. Visst, jag har min anteckningsbok med mig typ hela tiden, men rent officiellt alltså …

Jag brukar inte skriva böcker på sommaren, mer anteckna och läsa, läsa … Kanske är det något som ska korras också. Men mest tänkte jag bada. I Danmark och i Sverige.

Igår fick jag BTJ:s recension av min diktbok Min längtan kvar – tack Karin för det! Det var mycket trevlig läsning, inte bara för att Eva Lexell Törnblom ger boken högsta betyg utan för att hon skriver så fint om den: ”Här känns det nästan overkligt att någon, med så fåordiga dikter i fjäderlätt poesi, kan ta oss rakt in i den ömtåliga färden från trånaden i den till synes ouppnåeliga förälskelsen. — Poesin är oerhört lätt, språket självklart och nära. Inget känns tillrättalagt och träffar därför rakt in i hjärteroten och egen igenkänning.”

Inte dåligt, va? Men det kommer mer: ”Min längtan kvar är poesi när den är som bäst, som berör på djupet, texten rymmer så mycket i sin luftighet, vågar vara i det svåra och visar att ljuset finns där på andra sidan.”

Det blir inte svårt att gå på semester efter en sådan recension! Med ens försvann allt tvivel om min litterära förmåga. För en vecka, åtminstone … På Bokmässan i Göteborg i september ska jag läsa ur boken, inte mindre än två gånger. Det ser jag fram emot. Liksom när boken kommer, den 23 augusti, på Rabén & Sjögren så klart.

Arbetssäsongen avslutas i eftermiddag klockan 14.30 med en fika med min vän och kollega Thomas Halling. Det är så skönt att ha någon att prata med om författarlivets alla vedermödor – och så har vi ju alltid så trevligt när vi ses.

Ja, då återstår bara att önska er alla en glad sommar! Hoppas ni tar tåget på semestern, flyg är ju dåligt för miljön. Men det vet ni ju.

När jag skriver här nästa gång har bloggen haft tioårsdag. Vilken grej, va?

 

Kul och nytänkande

Kul att Barnboksbloggen uppmärksammar att det kommer sjörövarböcker! Linn Åslund kommer till exempel med sin tredje bok om Ester Tagg i höst. Om min bok Kapten Kidds skattkarta skriver Carola: ”Även denna bok har en stark tjej i huvudrollen. I både denna bok och böckerna om Ester Tagg är piratkaptenerna kvinnor, vilket är kul och nytänkande. Mårten Melin är ju känd för att skriva lättläst och så är också fallet i denna bok. Det är inte mycket text trots att Kapten Kidds skattkarta är en rätt tjock kapitelbok. Texten har stor stil och det är mycket luft på sidorna och många bilder i boken. Även här finns ett starkt driv som gör det lätt att fastna i boken och vilja läsa mer för att få veta vad som händer.”

Carola efterfrågar dock färg: ”Det jag saknar i både böckerna om Ester Tagg och boken om Jolly Anne är dock illustrationer i färg. Barn efterfrågar ofta böcker med bilder i färg, inte minst nybörjarläsarna som ju är målgruppen för dessa böcker. Men jag gillar att det kommit spännande kapitelböcker om annat än monster, spöken och andra övernaturliga varelser som ju annars har varit starkt de senaste åren.”

Även Mårten Sandén har sjörövare som tema i sin Sjörövarhöst som kommer i, just det, höst. Jag försökte få till något piratigt på årets Bokmässa i Göteborg utan att lyckas, de har väl inte fattat hur stark trenden är, haha!