Avtryck i svensk barnboksutgivning

Varje år gör Svenska barnboksinstitutet en genomgång av föregående års barn- och ungdomsbokutgivning i Sverige. Det är mycket statistik men också djupdykningar i specifika ämnen och koll på vilka trender som går att hitta i utgivningen. I årets genomgång dyker tre av mina böcker upp: Spöksystrar Samlingsvolym: Bok 1-5 som exempel på en mycket tjock kapitelbok, Skogens slut som exempel på en bok som hämtar inspiration från svensk folktro, samt Samtidigt, inuti som exempel på utgiven poesi (som ökade jämfört med tidigare år – hurra!). Kul ändå att göra lite avtryck i svensk barnboksutgivning.

Arbetet med att få till en filmatisering av Lite mer än en kram fortsätter, det är produktionsbolaget Gråklippan som ligger bakom och de siktar på att filma sommaren 2024. Här är en artikel om regissören Christian Zetterberg och producenten Liselotte Persson och deras syn på det hela. Spännande så klart, jag har träffat Christian ett par gånger och är det någon som kan ro det här i land är det är han.

Omslag: Emma AdBåge

Förvandlad avhandlad

Omslag: Hans Arnold (så klart)

Det här är coolt tycker jag: i Peter Kostenniemis avhandling Hemsökt barndom – Bilder av barnet i gotisk barnlitteratur ägnar han min roman Förvandlad ett helt kapitel! Makadam har gett ut avhandlingen i bokform och presenterar den så här på sin hemsida:

”Under 2000-talet har gotik blivit en betydande del av barn- och ungdomslitteraturen. Liksom gotiska romaner för vuxna står barnlitterär gotik i relation till sin samtids tankevärld och idéer. I Hemsökt barndom undersöker litteraturvetaren Peter Kostenniemi hur barnet gestaltas i gotisk barnlitteratur och hur det förhåller sig till samtida föreställningar om barndom. Med ett specifikt fokus på skandinavisk utgivning lyfter studien fram ett ofta förbigånget material. Genom nedslag i spökhistorier, zombielitteratur och andra gotiska subgenrer diskuteras hur texterna bildar en vrångspegel där bilder av barnet både reproduceras och ifrågasätts. Uppfattningar om barnets frihet, agens och kompetens bearbetas i de gotiska texterna samtidigt som normativ utveckling och relationer till vuxenvärlden problematiseras. Bilderna av barnet som framträder präglas av gotikens karaktäristiska ambivalens, vilket synliggör en samtidens dragkamp mellan olika, stundtals motstridiga idéer om vad som kännetecknar barndom under 2000-talet.”

Mig veterligen är det första gången någon av mina böcker är föremål för en avhandling. Kapitlet om Förvandlad heter ”Skräckfylld disciplinering – (Själv)styrning i Mårten Melins Förvandlad” och handlar om karaktären Måns individuella utveckling i förhållande till skolans kontroll över honom. Andra böcker som avhandlas är skrivna av bland annat Ingelin Angerborn, Katarina Genar, Bennie Bødker och Mette Finderup. Roligt att det handlar om modern barnlitteratur! En fin bok är det också, med bilder av Hans Arnold.

Månadens bok

Omslag av Mattias Olsson

Den här veckan är jag i Karlshamn och träffar elever tillsammans med Mattias Olsson på Sternöskolan. Jag skriver med eleverna, Mattias illustrerar. Idag hade vi även en gemensam workshop för lärarna, väldigt kul att göra något tillsammans för omväxlingens skull. Så det var väldigt passande att dagen bjöd på en mycket positiv recension i Göteborgsposten av vår tredje bok tillsammans, Skogens slut. Stina Nylén skriver:

”Mårten Melin arbetar i den korta skräckromanen ”Skogens slut” på ett närmast psykoanalytiskt färgat sätt med Noahs vända. — Den socialrealistiska problematiken kontrasteras mot fantastiken, och får samtidigt en realistisk och trygg lösning med hjälp av sagans skogsrå. Men vägen dit, särskilt hur den framställs med hjälp av Mattias Olssons chockartat djärva illustrationer, är nog så otrygg och skakande.”

Den satt fint, ska jag säga! Och både Förvandlad och Jag är Love är månadens bok i Barnens bokklubb för 9-12-åringarna denna månad, så mina böcker syns lite här och var. Tack till K-G som skickade recensionen!

Omslag av Lina Neidestam

Den rätta stämningen

Omslag av Stina Hjelm

Det gäller att sluta med flaggan i topp: Sjätte och sista Läskiga huset-boken Hissen får högsta betyg i BTJ-häftet 3/2023! Agneta Warheim skriver: ”Hissen utvecklas till en kuslig spökhistoria, där det visar sig hur viktigt det kan vara att läsa ut en spännande bok. — Språket är lättläst, Lix 16 och handlingen spännande med ett driv som får läsaren att vilja veta vad som händer. De kusliga färgillustrationerna skapar den rätta stämningen.”

Som sagt, sex böcker blev det: Tvättstugan, Grannen ovanpå, Taket, Källaren, Soprummet och så Hissen. Det blev svårare och svårare att variera temat ”Är det på riktigt eller inte?” och ett försök att nylansera serien som Läskiga staden gick inte hem hos nyponen. Men, det kommer en ny serie av mig och Stina! Första boken i den serien har arbetstiteln Älvan som grät och det blir riktigt bra, tror jag. Hissen kommer ut på Nypon den 16 januari, tillsammans med två andra titlar: Bodil sportar och Pojken på klippan.

Den här våren kommer innebära många författarbesök, vilket innebär att skrivandet får stå tillbaka lite. Fem manus ligger hos förlag för bedömning och ytterligare ett ligger klart i datorn, så jag antar att det är helt i sin ordning.

En fantastisk författare

Sandra Jönsson gillar Spöksystrar skarpt och skriver om bokserien i ett långt inlägg på sin blogg Sandras dagar:
”Mårten Melin är en fantastisk berättare med en fingertoppskänsla för hur man skriver för att engagera barn. Samtidigt lyckas han helt och fullt dra in mig i Majs och Nilas spökvärld, och jag är ju lite av en halvgamling. Men ja, det här är riktigt, riktigt bra böcker. Från kusligt till roligt, Hanna Granlunds illustrationer rymmer hela registret.”

Roligt att läsa! Sandra uppmärksammar de nya samlingsvolymerna och skriver vidare:
”Jag tycker att Mårten Melins Spöksystrar är en förtjusande bokserie. Som jag redan nämnt här ovanför har serien en del läskiga inslag, men mest av allt handlar den om livet på lågstadiet. Redan från och med den inledande boken Flickan på kyrkogården lyfts frågor rörande vänskap och gemenskap, och det är ju faktiskt viktiga frågor. Serien igenom – det har släppts en hel del böcker i den – handlar därefter om olika sociala dilemman, som man kanske kan identifiera sig med och lära sig av. Givetvis görs det även ett och annat besök till kyrkogården, för mysrysligt var det!”

Hanna Granlund och jag gör inte bara Spöksystrar tillsammans utan också pixiböcker! Jag har just sett skisser till Rymdenresan som kommer nästa år. I årets pixiadventskalender hittas vår Piratresan. Den julkalendern var den mest sålda barnboken (ja, eller barnböckerna då) under oktober månad på Adlibris!

Emma Göthner har illustrerat årets pixiadventskalender!

En skicklig författare

Med Emma Vendelek på underbara Bokskåpet. Foto: Mia Juhlin

Igår träffade jag en härlig etta från Emmaskolan i Göteborg! Emma Vendelek intervjuade mig och alla elever fick varsin Spökljuset med sig hem. Tack Mia för att jag fick vara med på detta!

En första recension på Skogens slut (Lilla Piratförlaget) står Barnboksanalyser för på Instagram:
”Att läsa en bok av en skicklig författare är att känna sig trygg. Som läsare hålls man kvar inne i historien. Man blir sällan förvirrad eller irriterad eller tappar intresset. Mårten Melin är en sådan författare som håller sin läsare tryggt i handen och leder en in i fantasin och äventyrens värld.”

Trevligt att läsa! Men det finns invändningar också:

”Mattias Olssons illustrationer är fantastiska, men, de är könsstereotypa. — Jag kan också känna att illustrationer och text inte alltid följs åt på ett logiskt och följsamt sätt. En illustration t.ex. visar Noah stolt, orädd och rakryggad när vi just läst att han drabbats av panik. Det svarta monstret blir heller aldrig riktigt realistiskt och därför heller inte så läskigt. Men symboliken är fantastiskt fin. Det handlar om Noahs rädsla och ovilja att stå upp mot sin alkoholiserade pappa, och om hans ovilja att be om hjälp från någon utanför familjen. Noah flyr, men möter både någon som vill hjälpa, och mörkret inom honom som vill förgöra honom. Slutet är gripande!”

Fint att få initierad kritik, vi får se om fler vill skriva om den här urtjusiga boken.

En rolig historia

Omslag: Lina Neidestam

BTJ fortsätter recensera nyutgåvorna av böckerna om Skogsbingelskolan. Nils Ahnland skriver:
”Jag är Love är en rolig historia om ett vid det här laget nästan uttjatat ämne: en specialskola för ”begåvade” elever, begåvade i den meningen att de har övernaturliga egenskaper. Trots det slitna motivet lyckas den produktive och populäre författaren Mårten Melin att undvika klichéer och fallgropar. Det här är en välskriven och bra historia som dels bjuder på mild spänning och vänlig skräck, och dels låter mytiska varelser som vampyrer, varulvar, häxor, spöken med flera gestalta problem och situationer som de flesta ungar tampas med.”

Apropå ”det slitna motivet” påpekar Nils dock att Jag är Love kom för tio år sedan. Vet inte om det var slitet på den tiden, men kul med en ny recension på en gammal bok. Vet att det här är en av mina mest älskade böcker och jag hoppas den nu kan hitta en ny publik. Härhemma fortskrider arbetet med en ny bok i serien:

”Du kanske kan prata med Måns och Felicia”, skojade jag.
Nora förstod inte. Så klart, hon visste inte vad de kunde.
”De kan förvandla sig. Till stora katter.”
”Jaså? Hur gör de det?”
Jag rodnade.
”Ja, de typ … pussas och kramas och så.”
”Aha”, sa Nora. ”Intressant …”

Nästa år är det dags för nyutgåvan av Pixis bok, så det här får vänta till 2024, om allt går som det ska. Såg förresten att jag skrivit inlägg varje dag den här veckan, det var ett bra tag sedan sist!

Stor poesi som skaver och undrar

Eliandbooks har recenserat Samtidigt, inuti på Instagram:

”Det är stor poesi, i Mårten Melins nya diktsamling ”Samtidigt, inuti”. Poesi som skaver och undrar, inte väjer för det mörka. Det är tungt, stundtals, så mycket att det gör ont överallt. Dikterna i boken hänger ihop, bildar ett sökande efter ett jag mitt bland alla andra i en snabbspolad värld. — ”Samtidigt, inuti” är kanske Mårten Melins mörkaste diktsamling hittills, men också här finns det hopp. Jag har tidigare tyckt bäst om ”Jag är ett litet liv” och ”Min längtan kvar” men ”Samtidigt, inuti” är också oerhört fin. Jag har bläddrat fram och tillbaka, läst och läst om, vissa rader fastnar i minnet. Men det är helheten i boken som gör den så bra, en berättelse om att försöka hitta sig själv.”

Kul ändå att det kommit några recensioner och omdömen på boken! Apropå poesi blev jag intervjuad till ett fint framtida poesisammanhang alldeles nyss. Vad det är får jag inte avslöja ännu …

En av Sveriges främsta lyriker

Omslag av Sara R Acedo

1990 köpte jag mitt första nummer av lyriktidskriften Den Blinde Argus som genast fick stor betydelse för mitt skrivande, och för min önskan att bli publicerad lyriker får jag väl också säga. Här fanns etablerade och oetablerade poeter sida vid sida i en uppkäftig men ändå snäll inramning. En av redaktörerna var Andreas Björsten, och även om Den Blinde Argus lades ner 1995, så lever den kvar på nätet. Och där, mina vänner, har Andreas Björsten recenserat min senaste diktsamling Samtidigt, inuti och skriver:

”En av Sveriges främsta lyriker är han utan tvekan, Mårten Melin. [Samtidigt, inuti] innehåller lyrik som borde slå många erkända lyriker ur brädet med sitt bara alltför sällsynta tilltal, som ni kan kalla för riktat till barn men som jag upplever som genomstark existentiell upplevelse. Identitetsproblem hos tonåringar, javisst, men känner inte vuxna igen sig? Svidande känslo- och kärlekstrubbel – skulle inte en vuxen känna igen sig, såvida han eller hon inte har stelnat helt?”

Ja, alltså, det här är väldigt stort för mig. Att bli tagen på vuxet allvar när man tituleras poet för barn, det är inte dåligt. När lovorden kommer från Den Blinde Argus, då gläds jag ordentligt.

Den Blinde Argus kom i femtio nummer. Jag saknar bara de fem första.

Kan läsas om och om igen

Omslag av Sara R Acedo

Maria Bolmehag på Biblioteksbubbel skriver så här om Samtidigt, inuti: ”Melin är mycket skicklig och träffsäker när han skriver sina dikter. De berör mycket och kan läsa om och om igen. Jag rekommenderar verkligen att läsa dikterna om igen, gärna högt också. De får en annan klang – och melodi – när de högläses. Hans diktsamlingar kan också med fördel användas som inspiration för eget skrivande.”

Fint omdöme! Jag brukar säga att det finns en inneboende kraft i poesin att uppmana till eget skrivande, och blir extra glad när jag blir bokad till skolor specifikt för att skriva dikter med eleverna.

Just nu är det dock inte diktskrivande som står i fokus härhemma, utan romanskrivande. Efter att ha skrivit första delarna i två tänkta bokserier för lågstadieläsarna (får se hur det går med det!) jobbar jag återigen på manuset om Skogsbingelskolan:

”Jag kan skjuta is”, hörde jag Cina säga.
”Skjuta is? Som Isdrottningen?”
”Mm”, sa hon. ”Precis som hon.”
Hon tittade på mig och log. Nej, det var inget varmt leende, det var jag ganska säker på.