Förra veckan skrev jag berättelser med de yngsta eleverna på Sternöskolan i Karlshamn. Jag berättade att jag gått förbi ett övergivet hus och frågade eleverna vad som kunde finnas där. Sedan gällde det att ta tillvara på barnens idéer och samtidigt visa hur en berättelse fungerar och få ihop det hela! Temat var läskiga berättelser och det blev de verkligen! 25 minuter ungefär höll vi på med varje berättelse, så tempot var högt.
Hur man håller i muntliga berättarverkstäder med barn har jag lärt mig av Kerstin Lundberg Hahn och hennes bok Berättarverkstad med barn – en handbok.
Sternöskolan hade för övrigt arbetat så fint inför författarbesöket, eleverna hade ritat, recenserat och funderat kring mina böcker. Korridorerna var fulla av deras illustrationer och tankar. Fantastiskt kul att se!
Jag har fått tillstånd att lägga ut klassernas berättelser här. Visst blev de kusliga?
F-klassen: DET HEMSÖKTA HUSET
Det var en gång en flicka som hette Nikki. Hon hade precis flyttat till Karlshamn. Nu var hon på väg till Sternöskolan för första gången. Det var fortfarande mörkt ute. I väskan hade hon lagt ner sin docka Annabell.
Hon gick förbi ett gammalt läskigt hus. Det var rostigt, färgen på träet hade ramlat av, flera plankor höll på att lossna och det var mögligt. I ett av fönstren blinkade en lampa
– Oj, vem bor där? tänkte hon. Kanske ingen.
Men då hörde hon någon skrika.
– Hjääälp!
Det kom inifrån huset.
Hon smög fram. Öppnade försiktigt dörren. Där var en lång korridor. Plötsligt öppnades en annan dörr och någon tog tag i henne och drog henne nerför en trappa
Dörren slogs igen. Det var alldeles mörkt och någon band fast henne i en stol.
Framför henne stod ett skelett i clownkläder med en kniv i handen.
– Du skulle aldrig gått in i mitt hus, sa skelettclownen. Nu ligger du risigt till och ska dö …!
Då! Ur väskan klev Annabell.
– Åh, du ska rädda mig! sa Nikki.
– Nej, jag är en mördardocka och ska döda dig också.
– Iiiiiiiiiiiii! skrek Nikki.
Ojojoj, hur ska det här gå?
Då kom hennes bror Ville in genom dörren. Han var också på väg till skolan och hade hört hennes skrik.
Han ryckte kniven från clownskelettet och satte den i huvudet på det och sedan i dockan.
– Kom, nu går vi till skolan, sa han och befriade Nikki.
Och så gjorde de det.
Och sedan levde de lyckliga i alla sina dagar och veckor och år.
Klass 1: SPÖKHUSET
Det var en gång ett hemsökt hus i Karlshamn. Det låg vid vattnet och var gult. Det var repor och sprickor på det, och ett stort hål i taket. I trädgården under några grenar låg något vitt.
En liten bit bort låg en kyrkogård.
En flicka låg i sängen. Hon hette Ollo och hade precis vaknat. Hon letade efter sin mobil men hittade den inte.
– Den kanske är utomhus? tänkte hon. Någon kanske har tagit den.
Hon gick mot dörren.
Men hon var rädd.
– Det är kusligt i trädgården. Men jag måste ha mobilen för att kunna höra min musik.
Hon gick ut. Genast kom det en massa spöken och försökte ta henne.
Jättemånga spöken!
Hon snubblade på en avhuggen hand. Hon hade inte en chans att komma undan.
Grenarna rörde sig. Där var skelettet Sleja!
– Här är din mobil! sa Sleja. Jag lånade den igår för att titta på dina semesterbilder.
Ollo tog den och satte på musiken. Den läskigaste musiken hon hade!
Spökena blev jätterädda och försvann.
– Åh, så skönt, sa Ollo. Kom, vi går till kyrkogården och dricker blod!
Och så gjorde de det.Snipp, snapp snut så var sagan slut och de levde lyckliga i alla sina dagar!
Klass 2: DÖDENS HUS
Det var en gång ett hus som plankorna hade lossnat på. Taket hade rasat in och fönstrena var krossade. En lampa blinkade därinne.
Filip och Greta gick förbi huset.
– Vilket skruttigt hus, sa Filip.
– Ska vi gå in? sa Greta.
De smög in. Det luktade jätteäckligt.
PANG!
Dörren bakom slogs igen och klickade till.
– Shit, vad rädd jag blev! sa Greta.
– Jag måste gå på toa! sa Filip.
Det stod WC på en dörr. Filip gick in.
Han lyfte på locket och satte sig ner. Då tog något tag i honom och drog ner honom i toaletten.
– Hjälp mig!
– Men dörren är låst! ropade Greta.
Hon såg sig om efter något att bända upp dörren med.
Det hängde en yxa på väggen. Hon tog den.
– Vad tung!
Hon lyfte den med båda händerna och högg sönder dörren.
Hon slet loss Filip och stängde locket.
– Är du ok? frågade hon.
– Ja, men …
– Glöm inte tvätta händerna! Ska vi gå upp på ovanvåningen?
Filip följde tveksamt med.
De gick uppför trappan. Där var en massa dockor.
– Titta, en av dockorna har godis i händerna, sa hon.
Greta kunde inte låta bli att ta en godis. Då rörde sig dockan. Den pekade finger åt henne.
Filip blev jätterädd, men Greta tog yxan och högg av dockans huvud.
Alla dockor kollade argt på henne, zombier kom fram ur väggarna, och ruttna ormar och …
Greta svingade yxan och högg huvudet av allihopa.
Då kom en rutten Animatronic.
– Nu sticker vi, sa Filip.
De sprang nerför trappan.
De provade att ringa men hade ingen täckning.
Greta kände på dörren.
– Den är inte låst!
– Då går vi!
Greta tog en sista titt in i huset. Allt var fint igen!
– Vad hände? sa Greta.
– Jag vet inte, sa Filip. Kom nu.
Och så gick de hem.
Mårten Melin 