Som nedslag i ett liv

15 Aug

Då rullar vi igång igen! Jag har haft ett långt sommarlov i år, men jag får erkänna att jag har tjuvstartat …

Han backade. Log mot mig.
Jag kunde inte le tillbaka. För jag hade fått syn på någon bakom Isak. En kille jag kände igen.
En kille som inte kunde vara där, men var det ändå.
Harry.
Killen som dött.

Den här lilla historien tänker jag mig som tredje boken i min Death in the water-serie på Nypon, efter Inte ens döden (2021) och Flickan på bryggan (2022). Vi får hoppas att Nypon också tycker det är en bra idé.

Och apropå bra idéer har jag en sådan till nästa bok om Jina i min och Stina Hjelms bokserie Läskiga huset. Men nu är det dags att se vad som finns utanför husets väggar!

Annika Lundeberg har skrivit fint på Instagram om min diktbok Samtidigt, inuti som kom i slutet av juni:
”Hans dikter känns aldrig svåra, men är samtidigt uttrycksfulla, som nedslag i ett liv.
Små berättelser, ibland med oväntade vändningar och även jag – långt över målgruppen – kan känna igen mig eller minnas hur det var i mellanåldern – då när man inte lärt känna sitt inre så bra.”

Det gjorde mig glad att läsa! Jag hoppas inte det är det sista som sägs om boken. Apropå poesi ska jag vara med på En dag om poesi, en fortbildningsdag som Svenska Akademien anordnar den 28 oktober. Det blir också andra författarbesök, både i skolor och i mer publika sammanhang, men kanske lite lugnare än vanligt. Och det är bra, för i höst är det romanskrivande som gäller. Och då behövs tid.

”Så där”, sa Hella och lutade spadarna mot ett träd. ”Nu är det bara en sak kvar.”
”Vadå?” sa jag och undrade om hon menade att vi skulle be eller sjunga en psalm eller något.
Men det menade hon inte alls.
”Blod”, sa hon. ”Kom igen!”

%d bloggare gillar detta: