Fängslande, gripande och välskriven

27 Aug

Åsa på biblioteket i Tranemo är en av de första som skriver om Mammas lilla prins: ”En bok som verkligen fint fångar känslan av att vara en udda fågel som ingen förstår. Men den visar också på att det faktiskt kan vara en enorm styrka att vara just annorlunda och att ha stora, stora drömmar.”

Jennie på Jennies boklista ger boken 4 av 5 i betyg och kallar den ”Fängslande, gripande & välskriven!”

Kul att se att boken börjar hitta fram i bokfloden.

Julnovellen jag skrivit om är godkänd så nu är det andra noveller som gäller, nu till min egen samling:

Bredvid skjulet fanns en sandlåda. Inte ens sådan som småbarn leker i, utan en stor, avlång låda med lock. Fylld med sand för halkiga vinterdagar.
Amy lyfte på locket.
”Här får vi ju plats båda två”, sa hon. ”Om vi tränger ihop oss.”
Hon kände på sanden i lådan.
”Rätt mjukt också. Vi behöver inga liggunderlag.”
”Men vi kan ju inte ligga här hela tiden”, sa jag. ”Då ser vi ju inget.”
”Vi spanar först, så klart. Men jag orkar inte vara uppe hela natten. Inte du heller.”
Det var sant. Vi hade provat att dygna ett par gånger, men det slutade alltid med att vi somnade. Det gick inte att beskylla Amy och mig för att vara nattugglor.

Det där kan ju aldrig sluta bra, för vad tror ni de ska spana efter, mitt i natten på kyrkogården? Inte är det ugglor i alla fall …

%d bloggare gillar detta: