The Blue Moon Boy

3 Sep

I höst skriver jag på min bok om Elvis: Mammas lilla prins. Min novell med samma namn blev nominerad till Sveriges Radios novellpris förra året. Men det här ska bli en roman för mellanåldern.

”Vad ska du sjunga då?” frågar han.
Old Shep”, säger jag.
”Den har en flicka redan sjungit”, säger han till min förfäran. ”Du får sjunga något annat. Kan du
Blue Moon?”
”Öh, ja”, stammar jag.
”Fint”, säger mannen och ger mig papperslappen. ”Du är sist ut. Var tyst och ge det här till Bill därinne.”
Han öppnar dörren till ett litet rum. Där sitter en annan man framför en mikrofon. Jag ser bakåt mot James, han ler stort och gör tummen upp innan dörren stängs. Mannen vid mikrofinen gör reklam för ett nytt rakvatten. Jag ger honom pappret som han tar utan att se på mig.
Plötsligt säger han mitt namn och viftar mig till sig, pekar på mikrofonen.
”Varsågod, Elvis Presley från East Tupelo!”
Så sjunger jag. Det tar två verser av
Old Shep innan jag kommer på att det var Blue Moon jag skulle sjunga.

Meningen är att boken ska komma i sommar. Men då måste manuset vara klart innan jul. Hittills har jag skrivit hälften. Så det är bara att ge sig i kast med andra halvan …

Bilden har jag lånat från Tupelo stads webbsida. Vilken staty, va?

%d bloggare gillar detta: