Långsamt, men framåt

2 Maj

Skrivandet går inte alltid som på räls, trots att jag så gärna vill det. Då går det ju så klart att bli lite stressad.

Saker stör. Manus som jag väntar på svar på. (Hur lång tid kan det egentligen ta ibland?!) Författarbesök som ska planeras. (Trevligt för det mesta!) Och allting annat i livet som förstås knackar på dörren. (Simskolan är bokad och betald, check!) Ibland finns det inte ens något som helst att skylla på.

Men alltså: Det är okej att skrivandet går lite långsamt ibland. För tankarna att samla ihop sig, för orden att komma ner på pappret. Så länge tankarna snurrar så går det ju i alla fall på något sätt framåt. Och jag tror att jag har dragit ner på tempot, att det inte blir lika många böcker framöver. Men att de som blir ska bli bra. Bättre än innan till och med.

De sista månaderna har flera möjliga projekt snurrat i huvudet. Projekt som kan bli böcker. Och jag vet att jag till slut måste ta tag i något av de där projekten för att det ska bli en bok. Och att jag måste bestämma mig för det projektet som känns allra bäst för att det ska bli bra.

Och vet ni: nu har jag bestämt mig. De andra idéerna får vänta, deras tid kommer senare. Antagligen. Eller så poppar andra upp och tar över. Det gör ju inget om det blir så.

Vad jag valde? Jag säger inget om det. Förutom att det börjar så här. Jag tror det blir bra.

Jag blev drottning vid tretton års ålder. Jag valde inte själv att bli det. Här är berättelsen om hur det gick till. Och om allt som hände sedan. Få se, var ska jag börja?
Jo, så klart.
Jag börjar när jag halkade på en av Tillies tidningar.

%d bloggare gillar detta: