Via Norge

31 Okt

BU15-2-e1445933367379Det här är senaste numret av föreningen Norske Barne- og Ungdomsbokforfatteres skriftserie: BU15. Och vad skönt det är att få ett annat perspektiv på saker ibland, jag vet inte om jag läser den här bokens essäer och artiklar med sådan entusiasm för att det handlar om barn- och ungdomslitteratur eller för att det handlar om barn- och ungdomslitteratur i Norge.

Liv Marit Webert skriver om introverta och blyga barn i ungdomslitteraturen, Alf Kjetil Walgermo om varför han skriver om tjejer och hur han bär sig åt för att låta som dem och Hilde Myklebusts fina dikter inspirerar mig genast att skriva en dikt. Hon säger att det är annorlunda att skriva dikt för vuxna och för barn men säger också att en bra dikt är en bra dikt – oavsett åldern på läsaren. Jag håller med henne. Walgermo skriver ”Men det er ei av dei største misforståingane om ungdomslitteratur at bøker med jenter som hovudpersonar ikkje appellerer i stor nok grad til gutar. Om det i verste fall skulle vere sant, vil eg iallfall protestere mot det, og skrive om jenter for gutar på trass.” Det hade jag kunnat säga själv och kommer att göra från och med nu.

Om jag förstått saken rätt är Norske Barne- og Ungdomsbokforfattere en motsvarighet till Författarförbundet, men för bara barn- och ungdomsbokförfattare. Och anledningen till att jag fick tag i den här boken är att jag medverkar själv med texten En tur till Nostalgialand, egentligen ett föredrag jag höll på Internationella barn- och ungdomslitteraturfestivalen i Reykjavik förra året.

Och dikten? Något sådant här, kanske:

du har ristat ditt namn
i mitt hjärta

jag såg aldrig när du gjorde det
så jag vet inte hur man gör

jag ristar istället mitt namn
i barken på mitt älsklingsträd

det rinner sav från bokstäverna
eller är det blod

kanske kom jag åt ditt hjärta
i alla fall

jag får se nästa gång
om du blöder

%d bloggare gillar detta: