Inatt jag drömde – romanen

21 Aug

Nu blir det snart spännande på riktigt …

”Det är jag som ska be om ursäkt”, sa Sira och snörvlade lite. ”Förlåt att jag kallade dig … det där. Men jag blev rädd. Hur kan sådant här vara på riktigt?”
”Jag vet inte”, sa jag.
”Du är typ som någon sorts superhjälte”, sa hon.
”Eller som ett missfoster”, sa jag.
Hon log lite snett. Tittade upp i himlen, upp mot huset, bort längs med gatan. Och så på mig.
”Jag vill göra det igen.”
Först blev jag varm i magen, jag hade tänkt mycket på att vi kysst varandra. Första tanken var att det var det hon menade.
Så förvandlades värmen till kyla. Hon menade något annat, visst gjorde hon? Hon menade … Ånej. Hon menade att hon ville tillbaks. In dit, in i drömvärlden igen.
”Alltså, Elias”, sa jag snabbt. ”Han bor långt härifrån, han …”
Sira skakade på huvudet.
”Det behöver inte vara han.”
”Men … vem?”
Hon viftade med nyckelknippan hon hade hållit i handen hela tiden. Så gick hon mot sin ytterdörr.

%d bloggare gillar detta: