Robert Broberg 1940-2015

18 Aug

RobbanIgår begravdes Robert Broberg, min barndoms stora idol. Ja, min idol är han fortfarande. Men när jag var tolv år startade jag en Robert Broberg-klubb och började ge ut en tidning om honom. Den lilla upplagan trycktes på min pappas jobb, men Robert blev nog smickrad och under åren träffade jag honom vid ett flertal tillfällen. Han ställde upp på flera intervjuer och skickade fribiljetter och skivor. Han bjöd till och med in mig och min kompis Staffan Lindberg på sitt 50-årskalas, där vi för övrigt fick köra på en skiva och träffa Roberts mamma! En galet roligt kväll.

Sista numret av tidningen minns jag att jag lämnade över backstage 1990 efter en fenomenal turnéavslutning i Eskilstuna. Han log stort och berömde mitt brobergska omslag.

I januari 2010 sprang jag av en slump på honom på ett café i Stockholm. Han var lite långsammare i rörelse och tanke tyckte jag, men trevlig som alltid och ordnade så att jag och min vän Tomas Ekström fick gå på hans kommande Malmöspelning. En riktigt bra konsert på en turné som visade sig vara hans sista.

En del har säkert en bild av Robert som en tokrolig spelevink, och jag kan hålla med om att hans skivor från 1990 och framåt inte går varma här hemma. Men lyssna gärna på hans skivor från åren 1971 till 1983! Allvarligare, mörkare och med mycket gråt i skrattet. Hans barnskiva The Pling & Plong Show är också fin, liksom ett flertal låtar från hans storhetstid på 1960-talet: Båtlåt, Gummimadrassen och ömsinta Medan årstider kommer och går. Och live var Robert Broberg alltid bra, med en sanslös publikkontakt och en grym känsla för tajming. Och rösten höll karriären ut.

Robert Broberg var en unik konstnär och det var väldigt tråkigt att han dog så pass tidigt, jag hade alltid en bild av att han skulle bli hundra år. Men så blev det inte.

Vila i frid, Robert Karl Oskar ”Robban” Zero Bridgemountain Broberg. Och tack för allt.

4 svar to “Robert Broberg 1940-2015”

  1. Thomas Melin 18 augusti 2015 den 8:51 e m #

    Fint skrivet Mårten! Jag hade förmånen att se Robert Broberg live vid ett 10-tal tillfällen och instämmer i att han alltid var bra på scen, vare sig det var på den intima Komediteatern på Gröna Lund eller i Globen. Han hade en enorm förmåga att få med sig publiken och få den att känna sig delaktig. Minns särskilt en spelning han gjorde på Kåren på KTH i början av 90-talet när jag pluggade där, det var en fantastik show där alla var med på noterna från början till slut. Jag hade förmånen att få prata med honom efteråt och Kommer ihåg att det kändes kul att säga till honom att jag var din bror, Mårten.

    • Mårten 19 augusti 2015 den 10:37 f m #

      🙂🙂🙂

  2. Annette 19 augusti 2015 den 11:21 f m #

    Mårten – you and me both. Robert var min stora idol; jag har sett ett 10-tal konserter och har nästan alla hans skivor. Beskedet om hans bortgång gjorde mig så ledsen; jag har inte varit så ledsen sedan min pappa gick bort för 3 år sedan. Det värsta tycker jag är att man aldrig mer får se en konsert med honom. Vi såg honom 2010 i Helsingborg, och han var som vanligt sprallig och bjöd på sig själv. Dock fick Uffe Börjesson ibland sufflera honom in på andra och tredje verserna i vissa låtar, och vi sa när vi gick därifrån att detta nog var sista konserten för hans del. Men inte trodde vi riktigt på det. Jag är så avundsjuk på dig för att du haft personlig kontakt med honom!
    Mvh Annette, Nypon

    • Mårten 19 augusti 2015 den 2:56 e m #

      Så fint skrivet, Annette. Tack!

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: