Efter Nadja

10 Apr

monsterladaMona-novellen får stå tillbaka ett tag, nu är det ”Efter Nadja” som gäller, en gammal romanidé som jag skriver om från scratch och som är tänkt att avsluta hela boken:

Jag hade lagt korten på hyllan i skåpet, tog tag i ett med darrande hand och höll upp det mot henne.
”Ska vi byta?”
Hon såg först lite förvånad ut, men så log hon lite ursäktande.
”Alltså, jag har inga. De blev inget bra. Och så är de så jävla dyra tycker pappa.”
”Jaha”, sa jag och visste inte vad jag skulle göra med kortet i handen.
Ge det till henne bara? Fråga om hon ville ha ett? Varför skulle hon vilja det?
”Men jag tar gärna ett”, sa hon och pekade på kortet i min hand. ”Om jag får alltså.”
Jag kunde inte låta bli att le. Nadja ville ha ett kort på mig! Kanske för att vara snäll, för att jag inte skulle känna mig som en idiot. Men ändå!
Jag gav det till henne. Våra fingrar nuddade.
”Men du kan väl ta en bild bara?”
Menade hon …
”Med mobilen alltså.”
”Ja, det kan jag ju göra”, sa jag och hörde hur dumt det lät.
Men vad skulle jag säga? Jag fumlade med telefonen, fick upp den ur fickan.
Nadja log och jag var tacksam över att ingen annan dykt upp. Jag tog en bild med darrande hand. Men den blev bra, skarp och så. Jag hade en bild på Nadja!
”Få se”, sa hon och jag visade.
Bara hon inte tänkte be mig radera den! Men det gjorde hon inte.
”Ska vi ta en ihop?” sa hon istället.
Jag kunde bara nicka.

Det blir en svår novell att skriva tror jag, men jag har förhoppningsvis hittat ett sätt att ro det hela i land.

På bilden mina friexemplar av Monsterskolan. Är så glad för den här samlingspocketen!

%d bloggare gillar detta: