Ett riktigt bottennapp

23 Sep

Britta Broberg dundrar mot lättläst i allmänhet och mina böcker i synnerhet. I alla fall i BTJ-häftet, hör här vad hon säger om Tjugan:

Tjugan_C1”Mårten Melin är en välrenommerad barn-och ungdomsboksförfattare och också välkänd när det gäller lättlästa böcker. Detta är en extremt lättläst historia (lix15) som tidigare publicerats i Kamratposten. Den har ett begränsat persongalleri, en tonåring och hennes storasyster och en tiggare. Tonåringen, tillika jagberättaren, är ute för att köpa julklappar med sin syster, då hon blir bestulen på sin plånbok. Hon köper en trisslott för några kvarvarande slantar och vinner tusen kronor. Slutet gott – allting gott? Det positiva med den här berättelsen är komplikationen, där huvudpersonen ger först 20 och sedan 300 kronor till en kvinnlig tiggare. Fenomenet tiggare på våra gator och huruvida man ska ge dem pengar förtjänar förvisso uppmärksamhet, och det ska författaren ha en eloge för. De båda systrarna är av olika uppfattning därvidlag. För övrigt är det en otroligt enkel historia, och man kan inte nog ifrågasätta denna uppsjö av lättlästa böcker. Syftet är förvisso gott: vi vill alla ha fler och bättre bokläsare, alla behöver tillgång till ett utvecklat och varierat språk. Men forskningen pekar samtidigt på att läsningen inte ska vara hur enkel som helst. Det måste finnas utmaningar under läsprocessen!”

Och om Vännen:

vannen_C1”Vännen omfattar 37 sidor och texten uppgår till drygt 100 ord. Det är helt enkelt en bildberättelse, där illustratören Jimmy Wallin har illustrerat en idé av Mårten Melin i fyrfärg på helsidesuppslag. Storyn är att en helt vanlig familj åker till havet med sitt pick och pack. Den tonåriga, småtjuriga dottern Sofi försöker distansera sig från familjen och dyker i för att bada. Hon möter en sjöjungfru, Vännen, som gett boken dess titel, och tillsammans utforskar de havets hemligheter, innan det blir dags att åka hem igen. Att träna språk med hjälp av bilder är inget nytt, det greppet har pedagoger använt sig av i alla tider, och språket utvecklas i samtal mellan pedagog och barn. Ordförrådet växer fram successivt i utbytet mellan elever och pedagoger. Den här boken har listat ett antal ord per sida, enligt förlaget för att hjälpa eleverna att träna in vanliga svenska ord. Till dem hör knappast ukulele, navel, lufttub eller fiskedrag. Snopp och snippa är förvisso inga ord man bör rygga för, men frågan är om de orden är de lämpligaste i en 10-årings första möte med svenskan i ett mångkulturellt samhälle. Underskatta inte barnen! För att dröja kvar i berättelsens miljö – detta är ett riktigt bottennapp.”

Lite lustigt att recensera en bilderbok och inte nämna bilderna alls. Men hon gillade kanske inte dem heller …

Tillägg 1 oktober 2014:
Lena Maria Nordstrand på Nypon förlag skickade följande till BTJ efter att ha läst recensionen av Tjugan:

Kommentar på BTJ:s lektörsomnämnande

Lektören skriver ”Man kan inte nog ifrågasätta denna uppsjö av lättlästa böcker”… ” Men forskningen pekar samtidigt på att läsningen inte ska vara hur enkel som helst. Det måste finnas utmaningar under läsprocessen”.

Lektören har blandat ihop två olika saker. Hon har rätt när hon säger att forskningen visar att det måste finnas utmaningar under läsprocessen. Men, och detta är viktigt, det gäller den process som pågår i skolan, i form av lästräning, tillsammans med en pedagog i klassrummet. Här får man inte sänka ribban, inte förenkla, utan stimulera barnen till att förstå, ta sig an nya utmaningar och ta sig högre och högre upp på läskunnighetens trappa. Dock måste de texter som används vara utvalda och begripliga för den tänkta läsaren. Det gäller alla läsare, lässvårigheter eller ej.

Den forskningen som talar om utmaningar i läsprocessen förmedlar ingen kritik mot lättläst. Lättläst är en typ av litteratur som strävar efter att möta läsare på den nivå de befinner sig. Alla måste få tillgång till litteratur på sin nivå. Det är därför lättläst finns.
En svag läsare måste få chans att läsa själv, utan pedagogens hjälp, på sin nivå. Det här har tongivande forskare inom lättläst kommit fram till, så som Monica Reichenberg, Ingvar Lundberg, Mats Myrberg, Martin Ingvar och många andra. Det är på den här grunden hela Centrum för lättläst vilar med utgivningen från LL-förlaget, liksom Argasso och Hegas, för att ge exempel från kollegor i branschen.

Lättläst är inte fördummande. Lättläst är litteratur för dem som behöver texter anpassade efter sin läsförmåga. Bara då kan man utvecklas som läsare.

Så, därför var det viktigt för oss på Nypon förlag att reagera på recensionen. Kritik är alltid välkommet, med okunnighet om lättläst måste stävjas.

Lena Maria Nordstrand
Förlagschef, Nypon förlag

Tillägg 6 oktober 2014:

BTJ har publicerat en ny recension av Tjugan som ersätter den gamla.

5 svar to “Ett riktigt bottennapp”

  1. Ann-Charlotte 23 september 2014 den 3:19 e m #

    Utan att säga något om böckerna, som jag inte läst, tänkte jag på resonemanger om lättläst. Lättläst kan vara en brygga till annan litteratur eller den typ av böcker du läser hela livet. Tycker inte att det ena är mer rätt än det andra. Huvudsaken är att hitta läsglädjen! Valfriheten att hitta en bok man gillar måste väl gälla alla, även de som har språksvårigheter och andra utmaningar. Kan inte bli för många lättlästa böcker, ‘de andra’ böckerna kommer alltid vara fler.

    • Mårten 24 september 2014 den 7:15 f m #

      Jag håller helt med dig, Ann-Charlotte, att det finns lättlästa böcker betyder ju inte att det inte finns ”vanliga” böcker att gå vidare till sedan. Och hade Britta träffat särskoleelever och insett hur viktigt det är att det finns böcker för alla åldrar i olika svårighetsgrader tror jag inte hon hade skrivit som hon gör. Det kan väl inte vara dåligt att det finns många böcker för dem som behöver lättläst? Tack för din kommentar!

  2. Cia Tiberg 09 december 2014 den 8:09 f m #

    Har precis läst Vännen med mina nyanlända elever. Den är lysande och det var så roligt att se hur nyfikna och engagerade de var redan när de fick se omslaget. Vi arbetade igenom oss boken och på min fråga vad sjöjungfrun är för något fick jag den underbara språkliga reflektionen; ”Det är en vattenkvinna!” Efter vi läst boken har de fått skriva en egen text till bilderna som är härliga illustrationer som förmedlar mycket, även för dem som vare sig delar våra kulturella eller språkliga referensramar. Mina elever har haft stor nytta av ordlistorna och de har varit en god stöttning genom deras egen textproduktion.

    Ser fram emot ditt besök hos oss på Gårdstensskolan i vår. Ha det gott tills dess/Cia Tiberg

    • Mårten 09 december 2014 den 11:49 e m #

      Åh, så roligt att höra, Cia! Jag blir väldigt glad. Synd att det inte var du som skrev BTJ-recensionen …

Trackbacks/Pingbacks

  1. Berör på djupet | Mårten Melin - 06 oktober 2014

    […] har recenserat Tjugan igen, och denna recension av Helene Ehriander ersätter den som Britta Broberg tidigare skrev. Det här var roligare […]

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: