14 600 tecken

11 Jul

14 600 tecken, det är ju typ en halv bok väl? Så långt har jag i alla fall kommit på mitt manus med arbetstiteln Lite mer än en kram. Det är Manne, 13 år som berättar:

”Men kom då!” sa hon och började springa.
Jag hoppade av cykeln och sprang efter. Jag hade svårt att inte titta på hennes rumpa under den tajta kjolen, den rörde sig fint fram och tillbaka. Jag funderade på att säga att rådjuret knappast skulle vänta på oss, särskilt inte om vi sprang. Men jag höll klaffen.
Närmast skogen var gräset högt. Amanda snubblade på något och föll, bara försvann i det höga gräset.
”Helvete!” ropade hon.
Jag kom fram till henne, satte mig på huk vid henne. Hon satt ner och tittade på sitt knä. Det blödde, inte så mycket men ändå.
Hon skrattade till.
”Nog bäst jag vilar lite.”
Så la hon sig ner på rygg, plattade till de meterhöga stråna. Det blev som ett litet gömställe i gräset. Jag tittade på henne.
”Ska du inte också lägga dig ner?” frågade hon.
Jag gjorde som hon sa och tänkte att här kan ingen se oss. Det var som om hon förstod vad jag tänkte.
”Ingen kan se oss här.”
”Jag kan se dig”, sa jag.
”Dummer”, sa hon.
Sedan sa hon inget mer, låg bara och tittade på himlen. Jag gjorde som hon, såg molnen på himlen som drev förbi.

Imorgon har jag sista arbetsdagen innan semestern. Så räkna inte med så mycket bloggande de närmsta fem veckorna. Jag ska försöka läsa en hel del, överst i läshögen ligger den här. Och den verkar ju lovande. Så blir det fortsatt romanskrivande i höst. Det ser jag fram emot, liksom alla författarbesök jag ska göra här i Sverige – och i Tyskland!

Trevlig sommar!

%d bloggare gillar detta: