Vettigt och tokroligt

8 Feb

Två nya recensioner från BTJ, tack till Annette på Nypon som skickade dem till mig. Det var betydligt roligt att läsa vad BTJ hade att säga om Vera den här gången!

grodapaburk_C1Groda på burk
Vera, cirka elva år, har utbildat sig till häxa i hemlighet. Vi möter henne i en lättläst serie med titlar som exempelvis Häxskolan (2012). Hon hör hemma i en vanlig familj med mamma, pappa och storebror Rasmus. Som vanligt gnabbas hon med sin bror och när han kommer på henne med trolleri och hotar skvallra går häxknepen åt pipan. Rasmus blir en groda. Språket är enkelt med förkortade meningar som i talspråk med inslag av slang på mellanålderns nivå. Dialogen ger driv åt handlingen. Trots begränsat format gjuter författaren liv i texten. Hemligheten är blandningen mellan fantasi och verklighet och en stor portion humor. Med en blinkning åt den kända sagan om Grodprinsen skapar författaren en nutidsfars. Om man kysser en groda blir han en prins, heter det. ”Men pussa brorsan. Blä!” Liksom i tidigare delar lyckas Melin lösa dilemmat, här med hjälp av en ”riktig” häxa, en ramsa, ett piller och en lättlurad bror. De kongeniala teckningarna av Jonas Anderson, serietecknare och häxfantast, är tokroliga, serieliknande i blandteknik med tusch och fyrfärg. Boken med lixtalet 14 är lämplig för lässvaga barn med dyslexi eller koncentrationssvårigheter som behöver upplevelser i kortformat med ett vettigt innehåll. Groda på burk passar även för de barn som har svenska som andra språk.”
Elisabeth Nilsson

skavises_C1Ska vi ses?
Mårten Melin är en produktiv och prisad barn- och ungdomsboksförfattare, inte minst inom området Lättläst. Den här lilla berättelsen från Nypon förlag, som specialiserat sig på litteratur för lässvaga, handlar om ett möte på ett tåg. Maria råkar hamna mittemot ett par andra tonåringar, Alex och Anna. Hon blir fascinerad av Anna, som sitter och läser poesi och har något speciellt lockande över sig. När Alex och Anna gått av tåget hittar Maria en lapp i sin ficka med ett telefonnummer och en inbjudan att ses. Efter diverse förvecklingar får hon kontakt med Anna, och båda är lockade av ett möte. Charmen med den här historien är överraskningsmomentet, att det är flickan, som är föremål för hennes förälskelse. Utan att dra för höga växlar på denna antydan, så ger den en föraning om en spännande utveckling. Trots det begränsade utrymmet finns det en förtätad stämning i den här jagberättelsen, som erbjuder en viss problematisering av förälskelsemotivet.”
Britta Broberg

%d bloggare gillar detta: