Liksom helt magiskt

14 Jan

Min novellsamling har fått ett namn, Liksom helt magiskt. Det är bara en arbetstitel så länge. Jag vet inte vad jag ska tycka. Men frasen återkommer av en slump i samlingens första och sista novell så på så sätt var det rätt roligt. Och så säger det nog vad novellerna handlar om.

Jag tjatar ju rätt så ofta om hur sällsynta diktböcker för unga är, men novellsamlingar kan ju inte vara så vanliga heller. Är det någon som kommer på någon ny sådär, för mellanåldern? Här är hursomhelst ett utdrag ur ”Ett halsband åt Viktor”.

”Vad är det?” frågade jag.
Han höll fram halsbandet.
”Du måste ha det på dig ju!” utbrast jag.
”Är du tokig? Det gjorde skitont! När månen gick upp … Det brände som fan! Kolla, det blev värsta märket!”
Han drog ner tröjan och blottade sin hals. Och där, under adamsäpplet, var ett sår. Ett brännsår. Jag stirrade på det. På honom. Hjärtat trummade fortare och fortare. Det här kunde bara betyda en sak.
”Varför gjorde du det?”
Min mun var alldeles torr när jag svarade.
”Jag trodde, jag visste inte …”
Något kom krypande i mig. Jag visste först inte vad det var. Men så förstod jag.
Det var ett lyckorus.

%d bloggare gillar detta: