Unga poeters sällskap

När jag var arton gick jag på något som hette Unga poeters sällskap på Kulturhuset i Stockholm. Man satt i ring på golvet, skrev och läste dikter. Jag gick dit med Helena och startade en poesigrupp med Malin och Johannes. Brinnande blommor kallade vi oss och vi uppträdde på Barbro Hiort af Ornäs Poesihörna på Dramaten och på Kulturhuset (jag minns att några sekunder av oss hamnade på ABC-nytt och att vi var med i Expressens ungdomsbilaga). Vi var nog ganska förfärliga men Barbro tyckte vi var gulliga.

Unga poeters sällskap leddes av Peter (tror jag att han hette) och vi försökte få dit Bruno K Öijer. Han kunde inte men Kristina Lugn var där en gång. Hon hade olika färger på sina strumpor, det tyckte jag var coolt. Peter spelade White Christmas med Darlene Love som ett exempel på att man kunde tolka material på olika sätt.

I januari nästa år kommer min bok Unga poeters sällskap på Hegas, en (väldigt) fristående fortsättning på Trasig. Här är ett litet utdrag:

Sedan sätter jag mig i sandlådan, gräver med en spade som någon glömt kvar.
Emil skrattar till.
– Kolla där!
Jag tittar, ser polisbilen. Poliserna stiger ur, går fram till oss. Ella vill gå därifrån. Men jag sitter kvar.
– Jaha, säger den ena polisen. Vad gör ni då?
– Vi fick inte leka när vi var barn, säger jag. Så vi gör det nu istället.
Ira skrattar.
Poliserna tittar på henne. På Emil, på Ella. Och på mig igen.
Sedan ler de. Båda två.

Det blir också en ny diktsamling på Hegas, den här gången för 8-9-10-åringarna. Det blir min sjätte diktsamling på tio år (ja någonsin också förstås) och det är jag alldeles jättestolt över. Jag är ett litet liv kommer i mars 2013, en månad innan Mera glass i däcken firar 10 år!