The Complete Guest Blogging 2011

18 Apr

Som utlovat kommer här mina fem gästbloggsinlägg från Rabén & Sjögrenbloggen, publicerade under veckan som var …

Förvandlade namn

Hej igen, jag heter Mårten Melin och det här är andra gången jag får gästblogga här. Så då gjorde jag väl inte bort mig totalt förra gången. Då skrev jag mycket om författarbesök eftersom det var det jag gjorde samma vecka som jag bloggade. Nu tänkte jag skriva om andra saker eftersom jag jobbar hemma den här veckan. Men jag tar ett litet avstamp i en fråga jag ofta får när jag besöker skolklasser, och den frågan är var jag får namnen på mina figurer ifrån. Det är en kul fråga. För namn är viktiga för mig. Jag ska berätta om några i min senaste bok Förvandlad.

Huvudpersonen heter Måns. Han blir förvandlad till en katt när han blir sexuellt upphetsad. Måns = kattnamn. Kul, va? Fast jag blir ibland kallad Måns, folk får för sig att jag heter det. Så jag känner mig lite som en Måns. Och jag tycker det är ett fint namn.

Måns börjar på en skola för barn och ungdomar med rätt speciella egenskaper. Där träffar han Felicia. Hon lider av samma förbannelse som Måns. Och Felicia låter rätt likt Felis, som är latin för katt. Det är jag inte den första som kommer på. I Spider-Man heter brottslingen/flickvännen Black Cat egentligen Felicia. Så det blir lite en hyllning till alla Spindelmannenhistorier jag läst. (Jag har faktiskt med ett intelligent Felicia Hardy-citat i början av boken.)

Från början hette Felicia i min bok Irena. Det namnet kommer från filmen Cat People som handlar om Irena som blir förvandlad till en katt när hon blir sexuellt upphetsad. Okej, jag har snott lite från den filmen. Fast inte särskilt mycket mer än så. Felicia passade bättre än Irena tyckte jag. Men som en liten hänvisning till filmen lät jag skolsystern i min bok få heta så.

Hella är ett fint namn, vi hade det lite i tankarna när vi fick vår andra dotter. Fast det blev inte så. Kanske för att det är lite för likt hell, helvete. Men om man nu kommer från helvetet, om ens pappa är Djävulen och ens mamma är från Östersund, då passar det väl bra att heta Hella? Hella i Förvandlad är inte med så mycket, men hon får en desto större roll i min nästa bok med arbetstiteln Jag är Love. Hon har en syster som heter Lucia. Lucia har tidigare varit med i min bok Jävla Lucia, och jag tänkte att om Lucifer får en dotter skulle hon väl kunna heta Lucia? Det är ju rätt likt. Lucia och Hella är förresten födda samma dag, fast de har inte samma mamma. Så kan man roa sig med att fungera hur det hänger ihop.

Själv roar jag mig med att stoppa in namn som är lite som hälsningar också. I en fejkad tidningsartikel i Förvandlad citeras poliskonstapel Sverre Henmo. Det namnet bär också en väldigt trevlig författare från Norge. Och i samma artikel har Frida Nilsson fått inbrott i sin djurbutik. Det namnet bär också en författare som jag tycker är en av de bästa vi har just nu. Jag har också gett en figur namn efter en bibliotekarie slash recensent som skrev så fint om Som trolleri. Fint namn har hon också. Men det får ni leta själva efter i boken.

Det luktar blod om hennes mun

Igår skrev jag om karaktärernas namn i Förvandlad. Idag ska jag avslöja att boken inte alls hette Förvandlad när jag skickade in den. Utan Monsterskolan. Min förläggare Cecilia tyckte det lät lite för anonymt, och jag är böjd att hålla med. Lite för barnsligt också, kanske? Det är ju ändå en bok för 11-12-åringar. Så jag satte ihop en lista över nya namn och bad Cecilia välja ett. Hon valde Förvandlad. Vilken titel är din favorit?

Utsläppt

Befriad

Inuti

Inuti mig

Nattväsen

Jag är förbannad

Förbannad

Klös mig

Om du klöser mig

När du klöser mig

Fritt fram

Klöst

Måns

Måns och Felicia

Förvandlad

Förvandlingen

Jag vill komma ut och leva

Komma ut och leva

Komma ut

Kom ut!

Utekatter

Homo Felidae

Sträv tunga

Vassa tänder, sträv tunga

Fenomen

Katt

Rivsår

När du är katt

Som en katt

Jag känner de vassa tänderna mot min tunga

Jag spinner som en katt

Hon spinner som en katt

Nattlektioner

Hennes hörntänder rispar min tunga

Ska vi se vem som förvandlas först?

Resa ragg

Det luktar blod om hennes mun

Keep those reviews and postings coming!

Den här veckan är recensionsvecka för Förvandlad. Och i måndags var det första recensionsdag. Det låter bra. Jag vet inte ännu hur många som hörsammade informationen. Barnböcker brukar inte vara det hetaste att recensera omedelbums, inte mina i alla fall. Fast jag minns att jag blev lite förvånad när Som trolleri kom, det blev recension både i teve och DN och ganska så kvickt också. Den första var lysande, den andra liknade mer en sågning. Min första, faktiskt. Men DN är ju ändå DN.

De recensioner jag sett hittills är Barnboksprat som blankt struntade i första recensionsdag och tjuvstartade (inte mig emot!) samt Kamratposten. De gillade den. KP gav den högsta betyg. Och BTJ:s recensent tyckte också om boken. (BTJ är företaget som många bibliotek köper sina exemplar ifrån.)

Jag bryr mig om vad som skrivs. Fast jag vet att jag inte borde. Men precis som Emma nämnde i ett tidigare inlägg här på R&S-bloggen får man när man gör böcker ofta höra att man är bra och duktig, mycket oftare än till exempel … ja, många andra.

Fast det är lite otäckt, jag har nästan blivit beroende. Jag googlar mitt namn var och varannan dag för att se om det skrivits något (för att få material till min egen blogg inbillar jag mig). Och har det skrivits något är det ju roligt om det är något positivt. Och är det inte det, så är det roligt i alla fall att någon har läst det man har skrivit. Alla kan ju inte gilla allt. Men det är förstås roligare när någon gillar än när någon inte gör det, det kommer jag inte ifrån. Bloggarna betyder mycket, att Barnboksprat och Flaskposten och Bokfreak med flera har hejat på mig i flera år är viktigt.

Men jag skäms lite ändå. För jag skriver ju inte böcker för att få beröm, utan för att jag bara måste, att jag har något att berätta som bara måste komma ut. Fast kanske, kanske också för att någon ska gilla det jag skriver …

Mysrys

Min bok Förvandlad kan ses som en hyllning till alla skräckfilmer och skräckserier jag läst genom åren. Och jag vet att vampyrer är inne just nu, men jag läste om vampyrer långt innan Stephanie Meyer ens var påtänkt. Det var kanske en lögn. Men den här läste jag redan 1983 i alla fall. Fast på svenska. Det syns kanske inte på bilden, men det är faktiskt dödskallar i ögonen på Dracula. Jag skrev till och med en dikt om omslaget.

1983

förra året
kom Dracula till mig
blev människa som jag

baddade min tro

och fick döskallar i ögonen

sedan dess vill jag också ha

en fru med urringning

som bor i en krypta

Vilken sommar var det som SVT körde en massa Universalskräckisar? 1979 kanske? Jag frossade i dem, jag gör det fortfarande när jag får tid. De är inte särskilt läskiga (med undantag av The Black Cat från 1934 som är rätt obehaglig fortfarande), men de har en grym atmosfär. Och schysta gamla slott. Frankenstein, Dracula, The Invisible Man … De där fotspåren i snön glömmer man inte så lätt.

Tomb of Dracula var nog Marvels bästa skräcktidning, annars var det DC:s moralkakor från tidningar som House of Mystery, The Witching Hour med flera som jag följde i fina, gamla Mysterieserier. Det kom tolv nummer 1983 och jag vårdar dem ömt. Jag snodde till och med en idé till en Bamseserie som jag skrev på den tiden då jag skrev Bamseserier. Det är något fint i det där att bli lite, lite pytteskrämd. Det är väl det som kallas mysrysligt.

Lite lustigt, både Dracula här ovan och Mysterieserier läste jag 1983. Det året fyllde jag elva år, ungefär så gammal som man kanske är om man läser Förvandlad. Jag vet inte riktigt vad det betyder. Det betyder kanske ingenting. Men det är nog en bra ålder för mysrys.

Hur vet man?

Jag kom precis på att om man uttalar för i förvandlad lite på engelska så blir det fur, päls. Det passar ju rätt så bra med min bok … Well, well … (Jag är lite sjuk idag, det är kanske då man får såna här konstiga tankar …) Hursom, det här är sista gästbloggen från min hand den här veckan, och jag hoppas att ni haft lika trevligt som jag. För jag har väldigt svårt att veta när det jag skriver är bra. De här fem posterna jag skrivit den här veckan kanske suger purjolök. Det är samma sak med mina böcker. Inte med alla, men med många.

När jag höll på med Förvandlad och kommit sådär en fyrtio manussidor (tror hela manuset blev omkring hundra) höll jag på att kasta alltihopa. Jag fick inte ihop det. Och vad det var som inte funkade har jag förträngt, för sedan kom jag på något som löste alla problem. Eller i alla fall fick mig att plita vidare. (Det pinsamma var att jag sagt att jag skulle slänga allt i två intervjuer. Ibland är det bättre att hålla tyst. Men det lät bra, uppoffrande liksom.)

När manuset var klart blev jag osäker igen. Höll det? Well, there’s only one way to find out. Jag skickade in det. Och det gick vägen ju. Det var precis samma sak med min bok Som trolleri. Var det tillräckligt bra? Ja, det var det visst.

Ibland undrar jag om det är någon sorts försvarsmekanism, att jag för mig själv helt omedvetet låtsas att jag inte vet om det duger för att jag inte ska braka ihop den dagen det inte gör det. (Um, hur det resonemanget höll ihop vet jag inte, men jag är ju som sagt lite sjuk idag …)

Nå. Nästa bok på Rabén &Sjögren vet jag att den duger, för den är redan okejad. Boken därefter, ja jösses, vi får se …

Ha det gott, allihop!

2 svar to “The Complete Guest Blogging 2011”

  1. carl 13 september 2011 den 6:59 e m #

    Jag tycker boken är bra men jag tycker inte om det där med att måns liger i sama säng som felicia naken. Hopas på svar 🙂

  2. Mårten 13 september 2011 den 10:55 e m #

    Hej Carl! Ja, vad ska jag svara? Jag gillar det och det är jag som har skrivit boken …! Ha det bra!

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: