Eriksson & Lindgren, 2007
Illustrerad av Emma Adbåge
Martin i Jävla Lucia är 12 år, och där någonstans har jag tänkt mig bokens läsare också.
Anna Wilner skrev i BTJ-häftet 17/2007:
”Frågorna hopas kring vem Lucia egentligen är och Martin får fundera över om det han önskar verkligen är det han vill ha … Boken bygger upp en spänning som gör den svår att släppa. Den annorlunda vinklingen av gott och ont gör handlingen mindre förutsägbar. En skicklig blandning av kärlek, spänning och mystik bidrar till en upplyftande läsupplevelse.”
Här är ett smakprov ur boken:
8.22 drog Anneli igång lektionen. Lucia hade inte kommit.
Det kanske är lite töntigt men jag brukar alltid kolla på klockan när Anneli kör igång, det är lite som en tävling. Jag tror aldrig hon har börjat efter 8.24. Jag jämförde med klockan ovanför whiteboarden, den visade strax efter tjugo över.
Det handlade om påsken. Varför vi firade och om Jesus, ämnet var ju religion.
Anneli hade pratat i kanske tio minuter när Lucia kom in. Hon lät dörren stå och gick och satte sig bredvid mig. Jag hade suttit själv hela terminen. Är man 27 i en klass måste ju någon göra det. Fast nu var vi ju 28. Med Lucia.
”Har du inte glömt något?”
Anneli spände ögonen i Lucia, rösten lät inte som vanligt. Som om hon fick anstränga sig för att säga till. Lucia suckade och reste sig, gick bort till dörren och stängde den lite för smälligt. Anneli blundade. Och öppnade ögonen igen.
”Och en sak till, kanske?”
Anneli tog ett steg mot Lucia. Lucia blängde mot henne, det liksom blixtrade i hennes ögon. Anneli tog ett steg tillbaka.
”Vadå?” frågade Lucia.
Anneli andades in. Och så ut.
”Du kommer för sent.”
Alla i klassen tittade på Lucia. Hon såg inte alls nervös ut, mer som om hon funderade. Så sa hon:
”Jag är inte alls sen.”
Lite för högt som vanligt, Anneli drog efter andan. Hade det varit en serie hade det varit en tankebubbla ovanför huvudet på henne där det stått ”Vilken fräckhet!” eller något sånt.
Anneli log. Men inte vänligt.
”Nähä”, sa hon. ”Så vi har börjat lektionen alldeles för tidigt idag, menar du?”
”Just det”, sa Lucia.
Hon verkade helt oberörd.
Anneli skulle precis dundra loss, det syntes och jag hann tänka ”Stackars Lucia”.
Så slängde Anneli ett öga på klassrumsklockan ovanför sig – och tystnade. Med öppen mun. Ja, hon stod faktiskt och gapade. Och hela klassen som hittills haft blicken riktad mot Lucia tittade också på klockan.
Den var tjugo över.
Varken mer eller mindre. Jag tittade ner på armen, tänkte att den stora klockan hade väl stannat.
Armbandsklockan var 8.20, slog om till 8.21 medan jag tittade.
Boken finns att köpa som e-bok och än så länge som vanlig bok också.
Boken är utgiven i Danmark under titeln Fandens Lucia.
Klicka här för att se ett alternativt skissförslag på bokens framsida!
