Nypon förlag, 2011
Omslag av Lisa Zachrisson
En mycket kort och lättläst spökhistoria.
”Mårten Melin har varit inne på kusligt hemlighetsruvande tidigare i sin produktion, t.ex. Förvandlad (2011), men att åstadkomma spänning i en lättläst avskalad form är inte alltid så enkelt. Boken är sannerligen, i enlighet med förlaget Nypons lättlästa signum, lätt till både vikt och ord, men inte till innehåll. Att kunna berätta en historia på sjutton sidor, där den luftiga layouten, generösa stilstorleken och de korta meningarna rent konkret minskar författarens möjligheter att bre ut sig, är skickligt gjort. Boken tål att läsas av både dem med och utan lässvårigheter.”
Elisabeth Eliasson Roos i BTJ-häftet 19/2011.
Ett litet utdrag ur boken:
Jag går in i mammas och pappas rum. Mamma sitter vid skrivbordet.
Där står ett foto på mig.
Mamma tittar på det. Hon börjar gråta. Tårarna droppar ner på bordet.
Pappa kommer in. Han stannar vid dörren. Han tittar på mamma.
Han säger inget. Bara vänder och går ut.
Jag står kvar ett tag och tittar på mamma.
Sedan går jag ut också.
