Pixi krockar

Samrecension i Upsala Nya tidning med Ingelin Angerborn, det kallar jag fint sällskap. Även om recensionen av Pixis bok kanske inte säger så mycket, eller? Maria Nyström skriver: ”Båda författarna välkända namn för inbitna läsare av den här typen av böcker. — Det blir en lite märklig krock i min läsning: denna förening av dödslängtan och vardaglig skolgång. Om man nu kan kalla det vardaglig. Det är väl snarast omgärdat av citationstecken eftersom klasskamraterna är av de mer bisarra slaget.” Nåja. Alltid kul med lite uppmärksamhet.

Liber ger ut förberedningsmaterial inför de nationella proven och tar hjälp av ett utdrag ur Som trolleri för att stämma av läskunnigheten. Materialet riktar sig till år 7-9 och det säger väl en del om läskunnigheten här i landet (eller förväntningarna på den) eftersom boken riktar sig till yngre läsare än så. Förhoppningsvis blir någon ändå sugen på att läsa mer!

I eftermiddag åker jag till Gislaved för att hålla i en två dagar lång skrivarkurs. Kul! Det blir säsongens sista jobb utanför arbetsrummet, inomhus fortsätter arbetet med romanskrivande några veckor till. Arbetstiteln är Lite mer än en kram.

I samma anda som Mårten

Här är någon som vill ha lästips i samma anda som … jag?!

”Fråga: Böcker i samma anda som Maria gripe, Ingelin angerborn, Mårten Melin.?

Svar: Hej! Här får du lite tips på liknande böcker: Häxtävlingen av Eva Ibbotsen, Skuggan av Lee Weatherly, Knivsegg av Robert Swindells, Spelet av Bali Rai och Ewa Christina Johanssons Silverhäxan.”

Så jag blir inte tipsad om, jag är liksom redan läst och gillad … Stort på något sätt! Och inga dåliga namn jag blir placerad med heller … Heja Bibblan svarar!

På stol nummer 12

Jag är från och med igår ledamot i Svenska Barnboksakademin! Jag hade precis avslutat årets sista möte med elever för terminen (i Karlskrona, mycket trevligt!) när Mårten Sandén ringde och meddelade den glada nyheten. Jag håller på att sätta mig in i vad det innebär att vara med i akademin, men det låter i alla fall flott. Jag ersätter Gunilla Bergström på stol nummer tolv och ser fram emot höstens första möte i september.

Senaste KP damp ner i brevinkastet häromdagen, där är en artikel om Paula som lånar böcker på biblioteket:
”Nyligen läste hon rysaren Förvandlad av Mårten Melin.
– Den innehöll spänning, skräck och kärlek. Man får allt i en bok.”
Och bok hon vill läsa är Pixis bok … Kul!

Puff för litet liv

Bokpuffen produceras av Kultur i väst, och här puffas det för Jag är ett litet liv. In och lyssna, vetja! Och här är alla mina böcker som det puffats för. En läser jag själv …!

Skitförbannade läsare

Slutet på Pixis bok skapar debatt! På Skräcködlan skriver Karin så här:
”Jag tyckte jättemycket om den här boken. Kanske hade jag velat ha lite mer kärlek. Men mina bokcirkelbarn blev skitförbannade på slutet. Jag tolkade det däremot helt annorlunda. Vi diskuterade länge och väl och vägde för eller emot och läste noga, noga tillsammans. Jag vill inte spoila slutet för er som inte har läst men samtidigt undrar jag jättemycket. Hur tolkar ni?”

En del gillar att bokens slut är öppet. Men jag tycker det lutar åt ena hållet lite mera än det andra. Parfymen är en bra ledtråd. Tycker jag alltså. Kul med starka läsarreaktioner hursomhelst!

Ny roman

Ja alltså, jag har börjat på en ny roman. Här är den väldigt preliminära inledningen. Siktar på att vara färdig innan året är slut. Och siktar på en rolig, ekivok bok utan något övernaturligt alls i. Vi får se hur det går med det.

”Förstklassig underhållning!” ropade Moa. ”En halvnaken, sjungande lillebror!”
Jag hade inte hört någonting och var helt säker på att jag var ensam hemma. Annars hade jag förstås haft på mig något mer än bara kalsongerna. Men jag fick väl skylla mig själv som satt på musik (rätt så högt) i vardagsrummet. Och jag fick skylla mig själv som sjöng till musiken (rätt så högt det med). Så där kom jag ut från toaletten och sprang typ rakt in i syrran och två av hennes kompisar. Jag slutade sjunga medsamma. Och önskade att jag kunde försvinna i ett hål i marken. Men det gick ju inte.
Lea hade jag träffat innan och hon fnissade, jag kände hur jag blev röd som en babianrumpa i ansiktet. Den andra tjejen kände jag inte alls igen men hon skrattade inte, log lite bara.
”Äh”, fick jag fram och gick fort in på mitt rum, stängde dörren bakom mig.
Pinsamt var bara förnamnet. Tur att jag haft kalsongerna på mig i alla fall.

Väldigt lättläst och väldigt bra

Library Ninjas gillar Ska vi ses? och skriver:
”Ska vi ses är en väldigt lättläst bok och en väldigt bra sån. Extra kul också att det handlar om en tjej som blir intresserad av en tjej. Det vimlar det inte direkt av bland lättlästa böcker. Dessutom så lyckas Mårten Melin verkligen beskriva nervositeten och det där pirret som man känner när man träffar någon som man blir intresserad av. Hoppas att det kommer fler böcker så att man får veta hur det går sen!”

Ja, jag hade inte tänkt mig det … Men man vet ju aldrig! Kul i alla fall att den här lilla boken får uppmärksamhet.